Citat:
Ursprungligen postat av
Krmkr
Läste igenom ditt förra inlägg igen och undrar om vi inte egentligen menar samma sak fast vi använder lite olika sätt att beskriva det på? I så fall har vi nog rätt. Eller jävligt fel... hahaha
Mycket möjligt. Glömde dock säga att jag inte ser ambivalens som nåt att vara rädd för.
Snarare att det är just ambivalens som uppstår vid fall som detta.
Vilket ben ska jag stå på?
Möter sig själv i dörren. Typ.
Får ta ställning till reaktioner och vart man har sig själv i värdegrunder. etik, moral och annat.
Fallet har komplexitet och drar med sig mycket.
Förhoppningsvis lärorikt.
Att man växer åt rätt håll och inte som svansen på en ko.
Neråt.
Då har ju ändå de stackars barnens öde medfört nåt bra.
Jag tycker vi kollar på hur vi kan hedra dem bäst i deras minne.
Julgåva till forskning ME? Nåt som berör barn?