Citat:
Ursprungligen postat av
ElegantElefant
Jag håller med dig i första och andra stycket i att det är ett politiskt beslut. Men tänkte de ens att resultatet skulle bli som det blev? Vi drunknar i sjuka människor från fjärran land.
Förstås. Fullständigt vannisigt att samtidigt som man flyttar ett sjukhus att samtidigt byta organisationsstruktur. Varför stoppade ingen det? Vem hade kunnat stoppa det?
Det är många som kommer hit ja. För att ändå säga något om min uppfattning i frågan så tycker jag att det är fel att ta in så många. Speciellt under premissen att det är "ett kompetensregn" och "det lönar sig i längden". Nej, det gör det troligen inte. Var ärliga och säg att det är av humanitära skäl så kanske jag skulle vara lite mer benägen att tycka att det var rimligt men med dagens retorik, nej.
Hela vår flyktingpolitik byggde på att det var svårt för folk att ta sig hit. Anna-Greta Lejon erkände det själv i sina memoarer (invandrarminister, typ 1991?). Om man gör reklam på nätet med alla generösa bidrag man direkt kvalificerar sig för bara man sätter sin fot på svensk mark så är man en idiot om man tror att folk inte kommer komma hit. Även om det innebär en risk att dö på t.ex. medelhavet.
Jag tror inte att någon hade kunnat stoppa varken flytten eller organisationsförändringen. Det var många som försökte. När en viss thoraxkirurg hoppade av prestigeuppdraget som en av FECarna på Tema Hjärta/Kärl borde det varit en varningsklocka för ledningen men nej. Övningen som genomfördes några veckor innan flytten var en katastrof. Ändå kablades det ut på Intranätet att det var en fantastisk framgång dagen efter. Den artikeln plockades ner vid lunch och ersattes med en något mindre Pravdamässig sak där det erkändes att viss friktion hade förekommit. Jag ångrar att jag inte tog en skärmdump då, den visade på inställningen hos ledningen. Flytta till varje pris.
Att ändra organisationsmodellen framfördes internt som att det var ett absolut krav. Det skulle vara omöjligt att arbeta enligt gamla strukturer i det nya huset. Läkarförbundet protesterade kraftfullt, liksom enskilda individer. Alla som var emot blev omplacerade och ersattes av Ja-sägare. Melvin Samsom gick till och med ut och krävde lojalitet mot modellen, i dåligt täckta ordalag. Om man inte ställde upp på det hade man inte som chef att göra.