Vad ska man göra?(Orkeslös och tar mig inte för saker)

Ja som sagt, vad ska man göra? Mitt arbete är helt okej men efteråt så lägger jag mig bara framför datorn och googlar på meningslösa saker så som när konservburken uppfanns. Ibland så ser jag på en film, fast det tar så mycket mental energi och koncentration så det blir inte så ofta. Jag har försökt att börja måla tavlor eller skiva sci-fi berättelser, men jag blir bara arg för att det blir så dåligt och börjar slå mig själv i huvudet och skrika. Gå ut kan man också göra, fast det är så kallt och obehagligt. Jag har inga vänner men jag har trevliga konversationer med en kollega på jobbet, det känns lite som att mitt liv kretsar kring henne.

Så problemet för dig är att du tycker dina målningar blir dåligt? Jag själv känner mer problem att finna inspiration.

Om du målar så blir de ju bättre att bara hålla på.
Känner igen mig i mycket av vad du sa hur som helst.

japp, jag likväl som du befinner oss i mediokra kreativa, en ren negativ dygd som vi förevigt är bestraffade med. Vi kommer aldrig lyckas nå full kreativitet och önskan uppfyllda av rikedom. Livet är ett töckene, ett trist molntäcke som skymtar med solglimtar på andra sidan men det är alltid grådaskigt. Sanningen.

Istället för att bli arg och ge upp så skulle jag rekommendera att du hittar ett sätt för att bli bättre på dina fritidsintressen. Blir det fult när du målar kanske du skulle fundera över att gå en kurs i målning/konst. Samma gäller författarengagemanget hos dig, det finns bra kurser man kan gå som inte kräver allt för myclet av din fria tid.

Att sitta och skriva Sci-fi berättelser låter fjantigt och oviktigt, varför blir du så upprörd över detta? Bygg upp ett riktigt maskulint liv istället med mer ansvar. Om detta kräver pengar så får du jobba mer.

titta upp ordet "procrastination".

Då jag är kvinna så har jag inget intresse av ett maskulint liv, är det det här som jag vil göra så förstår jag inte varför jag ska skita i det för att glädja andra.

Saken är väl den att det inte riktigt är det som är problemet. Mer mitt melankoliska liv och hur irriterad och orkeslös jag är när det kommer till allt.

Meningslösheten finns överallt i samhället på olika plan och i diverse former. De flesta har väl något sätt att bearbeta vad de egentligen tycker och fram för allt, vad de känner genom en hobby eller ett visst intresseområde när de inte kan visa detta för omgivning eller närstående.

Att reflektera och fundera över olika problem/frågeställningar, tillsammans med musik lämplig för den känslomässiga situationen har hjälpt för mig själv och säkert flera andra.

Känslor och intryck är en så stor del av det som vi kallar för "vårt liv".

Hellre ett bölande vrak av känslor än ett iskallt missfoster.

Rör på dig, alltså börja motionera. Gör det helst utomhus och inte på ett gym, där musiken ligger på hela tiden. Det är när du rör på dig som du verkligen ger din hjärna chans att återhämta sig och dessutom låter kroppen arbeta, någon som den är skapad för.
Du som saknar umgänge på fritiden kanske skulle försöka gå med in någon grupp, som just motionerar för att på så sätt både få umgänge och röra på dig.

Om du ursäktar så måste jag få säga att det med att du slår dig själv låter lite som autism

Att glädja andra är en instinkt, framför allt för kvinnor. Det enda ni behöver är en gemenskap och allt annat är detaljer.

Eller vad tycker du är det viktigaste i livet som gör allt värt det?