Citat:
Ursprungligen postat av
Drowia
Vaddå verb och verbalgenus ? Verbet är ju älskar i båda.
dem älskar jag?
Tycker mer: De älskar jag.
"Tycker mer"? Alltså, idén med grammatik är att det finns en konsensus talarna emellan om vad som betyder vad. Eljest blir språket helt
random och närmast anarkistiskt.
Citat:
Kan du byta ut dom mot jag är det alltså de som ska användas,
De älskar jag.
Jag älskar jag.
Mig älskar jag. (funkar väl om man reflekterar (Reflexiva pronomen) om sig själv 1:a person singular och sedan byter fokus till 1:a person Nominativ om sig själv.
Jag har googlat eftersom jag har 0 koll på Nominativ, verb
al((ge)a)
nus reflexiva pronomen och liknande.
Finns det folk som tänker på sånt?
Det kommer ju av sig självt? (visst blir säkert "fel" ibland)
och
dem älskar jag? låter tveksamt, men går väl att använda.
Låter tveksamt, men
de går väl att använda.
Låter tveksamt, men går väl att använda
dem.
Nominativ är det kasus dvs form av substantiv som anger subjektet dvs den som utför eller är "huvudman" för handlingen.
Ackusativ är det kasus som anger objektet dvs den som subjektet agerar gentemot.
Nominativformer av personliga pronomina är:
Singularis Första person: jag
Singularis Andra person: du
Singularis Tredje person maskulinum: han
Singularis Tredje person femininum: hon
Singularis Tredje Person neutrum: det
Singularis Tredje person realgenus: den
Pluralis Första person: vi
Pluralis Andra person: ni
Pluralis Tredje person
per quattuor genera: de
Ackusativformerna är:
SG.1. mig
2. dig
3. honom/henne/det/den
PL. 1. oss
2. er (arkaisk form: eder jfr Ty. euer)
3. dem