Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Jag förstår inte hur det kan ha skrivits över tio sidor efter mitt inlägg Var det inte tydligt eller? Jag upprepar: subjektsform = de, objektsform = dem. Det enda man behöver alltså göra är att förstå om substantivet man ersätter med pronomonet är subjekt eller objekt i meningen. Dvs gör "de" någonting eller har någontings gjorts på eller till "dem". Det är den enklaste och tydligaste vägen att veta skillnaden. Man måste dock förstå subjekt och objekt på en lite djupare nivå än "A gör B".

Subjekt och objekt kan komma både i början och slutet av meningar på svenska vilket gör att det kan vara lite svårt att förstå ibland. I meningarna "dem älskar jag" eller "mig älskar de" börjar vi till exempel med objekt. Dem är älskade av mig i första meningen och jag är älskad av de i andra. Nej det skulle egentligen vara "dem är älskade av jag och mig är älskad av de". Den här meningen kanske låter lite fel men inom LFG (dvs funktionell grammatik) är det exakt så vi resonerar. Det spelar mindre roll var subjektet eller objektet är och det kvittar om meningen är aktiv eller passiv.

OBS: subjekt och objekt är en liten del av LFGs analys av språk men inte allt. LGF tittar på språk från olika perspektiv. Att förstå subjekt och objekt inom "konventionell" grammatik garanterar alltså inte att man förstår skillnaden mellan "de" och "dem".

Ja, jag erkänner att det kanske inte är så enkelt som jag tror. Jag får återkomma med ett tydligare svar. Förresten, VI SKAPAR SPRÅKET inte tvärtom. Det ENDA som är korrekt är det som vi människor kommer överens om att det är korrekt. Här handlar det alltså inte om rätt och fel utan om att försöka förstå tillsammans.

Nej du har missförstått.

»Dem älskar jag« och «jag älskar dem« har samma innebörd. Det är bara ordföljden som skiljer.

Det du sedan skriver är däremot helt fel:

Fortfarande kränkt, ser jag.
I sak är vi fö helt överens.

Så länge man inte uteslutande skriver "dem" så tolererar jag allt.

Ok, låt mig säga en sak till dig. Ditt snack om klass och sådant övertygar tyvärr inte alla. Jag till exempel ser på det svenska språket som ett fantastiskt kommunikationsmedel som får mig att tänka på ett helt annat sätt när jag använder det. Varken mer eller mindre. Det svenska språket innebär inte samma sak för alla. Nu vet jag att du inte nämnde klass här men det gjorde du mot den andra medlemmen. Är du medveten om att jag använde "mot" i min förra mening? Vet du att jag kan skriva 50 sidor om varför ENDAST "mot" passar där?

Nu till din kommentar här. Jag förstår inte varför du säger " 'jag älskar dem' och'"dem älskar jag' har samma innebörd. Det är bara ordföljden som skiljer.' " Jag förstår verkligen inte vad det har med saken att göra? Var jag inte jag tydlig med att vi började båda meningarna som jag skrev med objekt? Läs igen mitt förra inlägg så kommer du förstå det bättre.

Den andra delen av din kommentar där du påstår att jag har fel stämmer tyvärr inte heller. Jag har alltså rätt även där. Inom funktionell grammatik tänker vi på vem gör vad på riktigt inte som i konventionell grammatik där strukturen avgör vad som är subjekt och vad som är objekt.

Du skriver alltså: Nej det skulle egentligen vara "dem är älskade av jag och mig är älskad av de.

I din »funktionella grammatik« kommer således subjektsform efter preposition enligt dig? Ordföljden är fri i svenskan, vilket gör att det inte går att regelmässigt styra efter det du påstår. Det om något är »funktionell grammatik«.

Nej, du har missförstått. Jag har redan sagt att den meningen kanske låter lite fel (och jag vet att den är fel att säga) men i själva verket är det det som händer. Jag älskar dem är alltså samma sak som att dem är älskade av (mig är det som folk säger) men i själva verket är (eller bör) det vara jag för att inom LFG som sagt "mig" eller "dem"använder vi bara när "vi blir gjorda" någonting för att säga det så enkelt som möjligt. För att de är personliga pronomen i objektsform. Det är vad de heter. De heter det alltså.

Tänk på: "jag uppskattar dem". och "de är uppskattade av mig". De betyder ju exakt samma sak men dem blev ändå dem och mig blev jag. Det är som sagt fel egentligen. Egenkligen typ.

Vi pratar här om när vi skriver inte när vi pratar. När vi pratar säger vi "dom" för båda. Enkelt. Jag brukade höra när min fd brukade läsa och så sa hon ibland de när hon läste. Jag var så ny i Sverige då men det lät ändå så fel i mina öron. Såg aldrig henne som lågklass för det dock.

Tyvärr vet du inte vad du talar om. Här ger du olika exempel som bevis för samma sak.


Vi släpper det här nu. Du får fortsätta med »din egen underbara grammatik«.

Tro mig, jag vet mycket väl vad jag pratar om. Tänker inte ens citera Halliday eller Chomsky eller några andra för jag ser ingen stor skillnad mellan de (dem?) och Votramos. Förutom att de är äldre och mer erfarna. Men vi släpper detta nu. Hare (= ha det).

På ett ungefär. Jag älskar dem är den omarkerade normalformen på svenska. Säger eller skriver man däremot Dem älskar jag, kontrasterar man dem som man älskar mot andra, som man inte älskar.

Nominativ är "de" (vilket i Sthlm och andra bildade områden uttalas "dom").

Ackusativ är "dem" (vilket också skall uttalas "dom"j.

I svenskan förekommer fri ordföljd vilket innebär att exemplet "jag älskar dem" för att uttrycka skillnad i fokus kan bli "dem älskar jag". Detta är aktivt verbalgenus eller diates. Om man använder pasivum blir det "de älskas av mig".

Rent praktiskt blir det ju uppenbarligen lättare då 0% av alla som kan mer engelska än Ola-Conny skulle göra samma fel på engelska. Det borde vara lätt på svenska med, men så är tydligen inte fallet.