Sollentuna: mordet på Peter Plax (2019-08-02)

Många vill hitta en naturlig förklaring, ett motiv. Avundsjuka, kärlek, osv. I detta fallet tror jag inte att det är så. Han ville mörda någon och det gjorde han. Jag tror faktiskt inte att det är mer än så.

Vad man mest av allt hoppas är att det gick väldigt fort och att PP tappade medvetandet direkt och inte hann uppleva någon stor chock eller smärta.
Kan det ha gått så snabbt att han inte upplevde någonting tror ni?

Precis detsamma tänker jag, efter att läst Fup. Tror inte några emotionella känslor var förekommande alls, faktiskt inte ens onda känslor eller tankar. Han verkar ha varit sakligt fixerad vid att mörda nån, att just döda nån för dödandets skull.

Känns som han har haft ett tunnelseende, fixerad inför/på ett mord o däri just bara planerat rent praktiskt.
Nu blev scenariot precis som i hans planering inför mordet tänker jag. Men vad hade hänt om PP hade satt sig lite till motvärn, dvs. inte hade lagt sig ner som JL ville, på mage o blundat.
Om PP sagt - "nej jag orkar/vill inte göra nåt experiment just nu, jag sitter bra så här, vi fortsätter prata istället".
Undrar om JL verkligen klarat av att ändra scenario efter ändrat förhållande?

Men Asperger debuterar inte som 16- åring, det brukar synas redan vid fyra års ålder och ibland en aning senare Aspergare är nördiga, och udda, vilket syns och märks om du har ett IQ över 80, vilket garanterat någon av Jacks föräldrar har. Dessa barn är utmärkande och avvikande. Ofta har de tics och även andra tilläggsdiagnoser som exp. Adhd.

De tänker annorlunda och uttalar sig märkligt, De drar konstiga slutsatser och har vanligtvis en avvikande motorik och kroppsspråk. De har sina egna idéer, de är originella och i någon mening kan de uppfattas som excentriska. Lillgamla, som hellre umgås med vuxna, alternativt yngre barn, alternativt helst isolerar sig från sociala sammanhang då de känner sig socialt osäkra och i underläge. Ögonkontakt är ofta svårt.

Många är högpresterande då de trivs i skolans strukturerade verksamhet där de vet vad de kan förvänta sig. De är bra på fakta och detaljer, men kan inte läsa mellan raderna och utläsa sociala koder, om inte vuxna hjälper och förklarar varför människor gör si eller så. Varför man bör göra, eller undvika att handla si eller så och hur detta uppfattas. De behöver alltså vuxna tolkar, som översätter världen och hjälper dem avkoda socialt språk, beteende och förstå språkets relevans som ett socialt verktyg.

Om vuxna inte hjälper till med detta kommer barnet växa upp och få en felaktig uppfattning om sig själv i förhållande till sin omvärld, då de inte heller kommer ha verktyg att utveckla empati med andra människor. Aspergers får aldrig utlämnas åt sig själva, polariseras och bli avskilda från sin omvärld genom att bli isolerade med sina egna tankar.

Aspergers är inga mördare pga av sin diagnos men när de fastnar i funderingar, eller felaktiga tankebanor eller osunda fixeringar lär du upptäcka detta om du kommunicerar med dem. De är som små barn som avslöjar sig, då de själva inte förstår att vad de tänker och säger låter weird. Jacks vänner reagerar just också på detta att han säger underliga saker. Det är sex... attraktiv farmor, och en nioårig kusin...och en ngr år äldre tjej.

1. Tror ni Dimitri och Olga kan förlåta Jack eller att de redan har gjort det?
2. Tror ni de inblandades föräldrar, Dimitri, Olga och Johan och hans fru kommer närvara vid rrättegången och där stöta på varandra? Eller kommer Johan och hans fru skämmas för mycket över sin son?
3. Tror ni Peters bröder också är inom autismspektrum apropå förhören?
4. Finns det någon förlåtelse för den här typen av brott, och vem kan ge den?

Vill först och främst säga TACK för dina inlägg !

Det här med att man hjälper barnen som har asperger att förstå olika beteenden , lära sig mer om empati, avkoda socialt språk, m.m. Jag har uppfostrat alla mina barn på samma sätt och därför kunde jag se skillnad på min yngste som inte följde med på samma sätt som mina andra barn hade gjort. Det började märkas av mer vid 6- års åldern. Språkligt var det inga problem, däremot om man sa nåt med ironi, då såg jag att hen inte förstod det ironiska . Men det har vi övat upp , så nu är hen nog nr 1 i vår familj som är ironisk.
Jag tror att man kan lära barn med asperger det allra mesta. Man får försöka förklara varför man tex, borde le när man möter en person eller om man går på en arbetsintervju m.m . Visst kräver det lite mer av en förälder än om barnen inte har en diagnos, för då kanske det räcker med en eller 2 ggr, men till en med asperger många fler gånger
Som att vara empatisk människa är bland det viktigaste att lära ut. Det börjar man med tidigt trx i sandlådan om man slår någon med en pinne, så får man förklara att det kan göra ont på det andra barnet eller han kan få pinnen i ögat och då kan ögat bli skadat m.m . Att man inte ska såra någon, för då kan den andra bli ledsen. m.m

Tror att det är viktigt att man förklarar känslor, vad det är som dyker upp tex ilska , vad är man arg på? Så man vet vilken känsla man visar, så det inte handlar om rädsla . Detta är för både aspergare och alla utan diagnos.

Sista jag vill säga är att jag är förvånad att 15-18 årsbarnen uttrycker sig och kan förmedla bättre vem Jack är som person än vad brodern och föräldrarna kunde.

Tack själv för ditt inlägg. Du ser en skillnad på dina barn, dvs en av dem utmärker sig, det är alltid en bra start. Håller med om allt du skriver, det visar på erfarenhet. Ironi brukar vara en utmaning, men allt går att träna upp.

Precis min inställning på alla områden generellt men också inom autismspektrum. Vi kompenserar, och kompletterar med de luckor som saknas och de sprickor som uppstått. Ingen människa är färdig när vi föds, vi behöver alla avancera och förbättras på olika områden, både i karaktär och personlighet. Däri finns hoppet, man kan inte bara ge upp människor som hopplösa fall, då blir livet meningslöst att leva. Den typen av inställning vägrar jag acceptera och det strider mot mina värderingar och allt arbete jag lagt ner i saken.

Att hantera problem och utmaningar är A och O, att vara lösningsfokuserad är centralt.

Observant av dig angående kommentaren om att bröderna inte kan beskriva Jack, medan vännerna förmår detta. Det är en stark indikator på att fler i familjen har en möjlig autismdiagnos.

Djupast sett känner jag mest en sorg över att Jack inte fått hjälp i tid. Jag kan omöjligt hata honom, han har mina sympatier även om han för närvarande är en livsfarlig person. Jag skulle gärna arbeta med honom och hans känsloliv samt hans föräldrar och deras insikt i situationen.

Ja, sorry om jag lät dryg, var lite irriterad på saker orelaterat till det här och ångrar faktiskt flera inlägg.
Jag vill säga att jag inte har någon som helst koll på familjerna och har ingen koll på hur dom är och borde inte ha uttalat mig som jag gjort i tråden. Ibland glömmer jag att det är en riktig händelse och att det är en tragedi för så många människor.

1. Tror ni Dimitri och Olga kan förlåta Jack eller att de redan har gjort det?
2. Tror ni de inblandades föräldrar, Dimitri, Olga och Johan och hans fru kommer närvara vid rrättegången och där stöta på varandra? Eller kommer Johan och hans fru skämmas för mycket över sin son?
3. Tror ni Peters bröder också är inom autismspektrum apropå förhören?
4. Finns det någon förlåtelse för den här typen av brott, och vem kan ge den?

Peters föräldrar kan inte förlåta tror jag! Möjligen får de förståelsen under rättegången.

Bådas föräldrar kommer delta om de får för rätten. J föräldrar behöver inte skämmas för det J gjort. De kommer däremot få stå till svars till viss del. De blir naturligtvis vittnesföhörda.

Inget har kommit fram att J är aspberger eller autist. Det troliga är psykos om man lyssnar på rättspsykiatrikern som uttalar sig i Aftonbladet vad gäller hur RPU går till vad RPU konstaterar.