Sollentuna: mordet på Peter Plax (2019-08-02)

Peters far upplevde Jack som "konstig", väldigt tyst och blyg. Jack mötte inte med blicken och pappa upplevde honom som blyg.

Peters pappa beskriver både sin son och Jack som "nördar". Och som vi alla vet kan nördar vara speciella utan att det är något fel på dom. Däremot är de ofta väldigt duktiga i det dom sysslar med. När nu både Jack och Peter tävlade i betyg i skolan så sågs det ju inte som konstigt. Hur i hela friden skall man kunna lista ut att Jack skulle bli en mördare vid nyss fyllda 16? Inte heller hade deras handledare på praktikplatserna märkt något konstigt med Jack.

Nej, det finns det inte o det var inte det jag skrev heller. Många här tror sig dock vara den "perfekta" föräldern med tanke på sina i mitt tycke besserwisser-inlägg om sitt eget föräldrarskap.
För att förtydliga lite extra så reagerar jag på fördömandet av föräldrar, skola, övrig omgivning av flera i tråden,som enligt er själva minsann, skulle förstått vad som rörde sig i JLs hjärna etc. etc...
VAD skulle omgivningen ha reagerat på o handlat efter i det här besynnerliga o synnerligen tragiska fall?
Mina tankar går främst till alla PPs anhöriga men också JLs.

Det fanns inget att reagera på. Inget alls. Och att anklaga föräldrarna för detta är horribelt. Framförallt när man varken känner dom eller Jack eller hans bröder. Det är Jack som begått detta vidriga brott, inte hans familj. Hade föräldrarna vetat att han funnit nöje, och flinat, när han såg lemlästning av människor på nätet - då hade de reagerat, tro mig!

Tycker egentligen inte att det är särskilt konstigt att kompisar eller föräldrar inte kunde förutspå att han skulle bli mördare. Har själv träffat på flera stycken Jacks under min skoltid som sa massa konstiga saker, kollade på gore och tortyrvideos. Nog tyckte man att det var konstigt och obehagligt, men det är sånt vissa högstadiekillar gör. De allra flesta av dem blir inte mördare.

Vad gäller mordtankar så är väl det inte helt ovanligt heller. Har själv haft dagdrömmar om hur man skulle döda nån irriterande kollega eller så. Jag vet inte hur psyksjukt det är, men jag vill tänka att det är något många gör utan att det nödvändigtvis är nånting patologiskt.

Det som är märkligt är att han faktiskt tog steget och gjorde det. Det är det som skiljer honom från 99,9% av andra med våldstankar. Och fortfarande har jag inte sett nån förklaring till varför det blev så.

Han verkar ju inte alls ha njutit av det, och jag tror honom att han ångrade det så fort han hade gjort det. Så himla märkligt och onödigt.

För att hans ev personlighetsstörning gör honom oförmögen att ångra och känna skuld. Han saknar isf även förmåga till empati.

Var i FUP står att han hade kollat på "skumma" videos i åttaårsåldern? Har gått mig förbi
mvh

Ångrade sig? Gjorde han det? Det har jag inte sett någonstans. Jag kan läsa att han tyckte det var otäckt. Men jag kan också läsa att han "tror" att han ångrar sig (i förhöret dagen därpå). Han hade tankar på att skada andra människor, men tappade lusten när det var lite obehagligare än vad han trodde, att ta livet av en annan människa. Låt oss inte heller glömma Peter - som glad i hågen hängde med och badade. Eller Peter som insisterade på att Jack skulle göra praktiktid där Peters pappa ordnat in Peter.. Eller Peter som pluggade ihop med Jack. Eller Peter som betalade Jacks pizza samma eftermiddag. Eller.... eller....

Fan!

Jag uttryckte mig klumpigt! Jag tror inte han ångrar sig i den mening att han känner ånger över att han dödade sin bästa vän som låg och blundade helt försvarslös. Utan att det inte var lika kul som han trodde att det skulle vara, att döda någon.

Knäppt på näsan? Vilken reaktion... väckte mina ord skammen som bor i dig. Är du själv ett offer för vanvård under de första åren eller 🤔.
Knäppet kändes inte 💪

Källa på det?

Funkar utbildning som svar ?

Får VÄLDIGT starka aspergers-vibbar av Jack (den diagnosen finns ju officiellt inte längre men det är en bra sammanfattande term fortfarande, ni fattar nog precis vad jag menar).

Just detta att han tog tio till femton minuter på sig att svara på Adams fråga om hurvida de skulle åka och bada. Adam tyckte inte det var konstigt eftersom Jack alltid var tvungen att fundera i tio minuter på frågor... Dock uttryckte ju Adam i förhör att han då blev "trött på" Jack och inte pallade umgås mer den veckan utan ville dra hem.

I förhören är Jack likadan - om han inte där och då kan svara exakt precis "rätt" på en fråga så förmår han inte ge något svar alls. Det är liksom antingen ge ett "perfekt svar" eller inte ge något svar ALLS. Det finns inga nyanser, inga mellanting, inga svar åt hållet "både jag och nej", "å ena sidan, å andra sidan", eller svar där man högt resonerar kring varför det är svårt att svara på frågan. Aspergers i ett nötskal.