I väntan på avvisning - Tema: snyftartiklar

Beslutet har kommit mina barns pappa ska utvisas. Vi har nu ‪till 1 november‬ på oss att lämna in en överklagan.
Utvisning, med tre års återreseförbud.

Joseph kom som minderårig från kriget i Libanon 2006. Han sökte då asyl som flykting tillsammans med sin ursprungsfamilj. Alla fick avslag och utvisning, dock kunde utvisningen fysiskt aldrig genomföras då Joseph inte har något pass. Ambassaden utfärdar i dagsläget inte ett pass till honom. Hans identitet är dock styrkt. Joseph gick gymnasiet i Borås och påbörjade där efter en eftergymnasial utbildning i Linköping. Under tiden har hans föräldrar köpt ett gatukök som de nu arbetar i. Där jobbar till och från också Joseph. Under alla år som vuxen i Sverige har han varit självförsörjande.

Efter 4 år preskriberas ärendet på Migrationsverket och det är dags att söka uppehållstillstånd på nytt. April 2014 var det dags igen, nytt utvisningsbeslut. Inte heller den här gången kan utvisningen fysiskt genomföras, och under preskriberingstiden får vi en son. Elias, född i januari 2017. Elias föddes 2 månader för tidigt och vårdades på neonatal i Borås för bland annat lunginflammation, detta var en extremt tuff period för vår familj och det finns ingen medicin förklaring till prematurietet, stress kan vara en förklaring, Elias föds under tiden som nyblivna pappan har ett utvisningsbeslut.

December 2017 rasar vår värld igen, Joseph diagnostiseras med två olika sorters elakartade tumörer och opereras för detta inom 2 veckor. Han och går därefter på täta kontroller hos onkolog på Sahlgrenska. Och hittills har alla prover tack och lov sett bra ut, hittills inga återfall. I december 2018 föds vår dotter, Emilia, även hon föds prematur.

Ärendet på Migrationsverket preskriberas april 2019. Joseph söker då uppehållstillstånd för tredje gången. Denna gången som sambo, som pappa och som bonuspappa till mina äldre barn. Oktober 2019 tar migrationsverket sitt beslut, utvisning med tre års återreseförbud. Migrationsverket menar att han med mig kan ha kontakt via internet. Ja, jag håller med, vi kan hålla vår relation flytande via internet. Men kan en tre åring det? Kan en 10 månaders bebis det? Detta omnämns inte i beslutet.
Migrationsverket menar också att Joseph visste att situationen med hans asylärenden var som den var och han valde ändå att skaffa barn. Ja, vi håller med, vi vet vad vi gav oss in i, men de som blir mest lidande och som får ta det största straffet har inte valt detta. Faktum kvarstår att barnen har inte valt att tvingas separera från pappa. Detta handlar alltså inte om 6-12 månader. Detta handlar om först tre år under återreseförbudet och sedan om ca 18-24 månader till, under ansöknings perioden. Våra barn är svenskar och bör ha rättigheter som andra svenska barn, - rätt till bägge sina föräldrar. Våra barn snart 3 och 1 år gamla kommer inte efter 4-5 år längre ha en relation till deras pappa. Jag kommer också att under tiden att vara ensamstående till 4 barn. Migrationsverkets beslut gör alltså inte bara mina barn faderslösa utan även mig till en bidragstagare. Jag blir ensamstående 4barns mor och kommer att behöva samhällsekonomisk stöd i form av bostadsbidrag och underhållsbidrag. Jag står då som ensam vårdnadshavare och försörjare till alla mina 4 barn. Jag kommer givetvis inte ha ekonomisk möjlighet att resa på besök i Libanon.

Våra barn har rätt till sin pappa, hur kan det ens vara lagligt att utvisa en man som är laglydig, är familjeförsörjare, har svenska barn, pratar helt flytande Svenska, rättar till och med grammatiska fel från migrationsverkets utvisningsbeslut, han har bott lika länge i Sverige som i sitt hemland.
Hur kan det vara lagligt att migrationsverket tar ifrån mina barn rätten till en pappa? Jag håller med dem om att vi som vuxna individer vet vad vi har gett oss in i, men hur styrks detta ur barnperspektivet? Var är barnens rätt i den här frågan och hur kommer det sig att Migrationsverket har rätt att sära på barn och föräldrar. Man ska också komma ihåg att cancern joseph drabbades av har en återfallsrisk på 20% då det var både en seminom tumör och en non-seminom tumör. Mina barn skulle rent krasst under tiden Joseph måste vara i Libanon bli helt faderlösa. Man ska också komma ihåg att förföljelsen av kristna ökar, framförallt krigshärjade områden, som tillexempel Mellanöstern. Som kristen katolik är det idag nästintill omöjligt att ta sig till Syrien, där den svenska ambassaden och ansökningarna skall göras finns. Inte heller detta tar migrationsverket hänsyn till.

Allt detta har givetvis stor negativ inverkan på vår familj, på vår vardag och på vår relation. Vi mår givetvis väldigt dåligt i allt detta. Vi har alla mycket ångest och adekvat oro utifrån våra egna perspektiv pågrund av situationen.
Vi förstår och respekterar att det finns ett regelverk att förhålla sig till, vi är medvetna om att vi valt att skaffa två barn under dessa förutsättningar. Detta handlar inte om mina rättigheter eller om
Josephs rättigheter. Det handlar om mina barns rättigheter. Och jag är desperat, desperat efter en lösning. Desperat efter att mina barn ska ha rätt att ha en närvarande förälder. Desperat efter någon som kan hjälpa oss. Vi hoppas på ett mirakel, vi hoppas på att någon som läser det här kan eller känner någon som kan och vill hjälpa oss att påverka beslutet. Politiker, journalister, socialtjänstefolk, familjerätten, juridiskt insatta, barnorganisationer, medmänniskor, någon -Hjälp oss att ge våra barn deras rättigheter. Rätten till pappa.