Det verkar vara en del mordplatsvittnen som ansett bli nonchalant bemötta av polisen.
"Den tredje passageraren var Stefan Glanz, som var den som sprang fram och gav den döde statsministern konstgjord andning. Det är mig obekant vilken uppfattning han har om polisens ankomsttid etc; han har dock riktat annan kritik mot polisen på mordplatsen och menat att det inte var någon polis som tog tag i honom och ställde frågor. (Stig Edlings intervju med Stefan Glanz, 1994-04-28)"
"Ja, jag tyckte det gick väldigt fort, men det är ju också väldigt svårt att bedöma tiden där, men det rörde sig om någon minut, skulle jag tro. Och sen där, det vet ju inte jag, men jag tyckte det verkade konstigt, att dom inte frågade oss någonting. Jag tänkte ju gå fram och säga telefonnummer och det, men jag kände det nästan som ett ointresse utav det hela, så jag brydde mig inte om det." (Polisförhör med Per Wallin, 1986-03-27). Även hans syster tycker det är märkligt att det inte var någon polis som gick runt och tog några uppgifter. (Stig Edlings intervju med Christina Wallin, 1994-05-04)"
"Johansson uppger att det tog ett par minuter innan den första polisbilen anlände till platsen. Han menar att det var en piketbuss som kom först: "en sådan där skåpbil". (Polisens förhör med Hans Johansson, 1986-10-15) Han skyndar fram till det ena befälet och underrättar honom om att mördaren sprungit uppför trapporna. Men han blir förvånad över bristen på snabb respons, varför han känner sig föranledd att ännu en gång uppmana poliserna att ta upp jakten efter den flyende mannen. Befälet gick då sakta bort till piketen och pratade med de andra, som efter ytterligare en stund sprang iväg. (Journalisten Stig Edlings intervju med Hans Johansson, 1994-04-28). Det var tre stycken polismän som sprang iväg. (Polisens förhör med Hans Johansson, 1986-10-15)"
Gåtan Skandiamannen " Trots att Engström påstår sig ha varit mycket aktiv på brottsplatsen under den första tiden efter mordet, så fick han aldrig vara med på några av polisens rekonstruktioner. Hans Holmér kallade honom för en "elefant som vill vara med och spela en roll i mordutredningen" (Anér, Polisspåret, s 188) och avfärdar honom som icke trovärdig. Gösta Söderström påstår också att han aldrig har sett honom någon gång på mordplatsen.
Det kan tilläggas att denne Engström sedermera under rättegångsförhandlingarna i målet mot Christer Pettersson av åklagaren Anders Helin användes för att styrka Lisbet Palmes trovärdighet, vilket är märkligt med tanke på att hans egen trovärdighet tidigare satts i fråga."
Om jag minns rätt klagade Skandiamannen också på ointresse från polisens sida.
http://www.politiskamord.com/p4vittnesuppgifter.html
"Den tredje passageraren var Stefan Glanz, som var den som sprang fram och gav den döde statsministern konstgjord andning. Det är mig obekant vilken uppfattning han har om polisens ankomsttid etc; han har dock riktat annan kritik mot polisen på mordplatsen och menat att det inte var någon polis som tog tag i honom och ställde frågor. (Stig Edlings intervju med Stefan Glanz, 1994-04-28)"
"Ja, jag tyckte det gick väldigt fort, men det är ju också väldigt svårt att bedöma tiden där, men det rörde sig om någon minut, skulle jag tro. Och sen där, det vet ju inte jag, men jag tyckte det verkade konstigt, att dom inte frågade oss någonting. Jag tänkte ju gå fram och säga telefonnummer och det, men jag kände det nästan som ett ointresse utav det hela, så jag brydde mig inte om det." (Polisförhör med Per Wallin, 1986-03-27). Även hans syster tycker det är märkligt att det inte var någon polis som gick runt och tog några uppgifter. (Stig Edlings intervju med Christina Wallin, 1994-05-04)"
"Johansson uppger att det tog ett par minuter innan den första polisbilen anlände till platsen. Han menar att det var en piketbuss som kom först: "en sådan där skåpbil". (Polisens förhör med Hans Johansson, 1986-10-15) Han skyndar fram till det ena befälet och underrättar honom om att mördaren sprungit uppför trapporna. Men han blir förvånad över bristen på snabb respons, varför han känner sig föranledd att ännu en gång uppmana poliserna att ta upp jakten efter den flyende mannen. Befälet gick då sakta bort till piketen och pratade med de andra, som efter ytterligare en stund sprang iväg. (Journalisten Stig Edlings intervju med Hans Johansson, 1994-04-28). Det var tre stycken polismän som sprang iväg. (Polisens förhör med Hans Johansson, 1986-10-15)"
Gåtan Skandiamannen " Trots att Engström påstår sig ha varit mycket aktiv på brottsplatsen under den första tiden efter mordet, så fick han aldrig vara med på några av polisens rekonstruktioner. Hans Holmér kallade honom för en "elefant som vill vara med och spela en roll i mordutredningen" (Anér, Polisspåret, s 188) och avfärdar honom som icke trovärdig. Gösta Söderström påstår också att han aldrig har sett honom någon gång på mordplatsen.
Det kan tilläggas att denne Engström sedermera under rättegångsförhandlingarna i målet mot Christer Pettersson av åklagaren Anders Helin användes för att styrka Lisbet Palmes trovärdighet, vilket är märkligt med tanke på att hans egen trovärdighet tidigare satts i fråga."
Om jag minns rätt klagade Skandiamannen också på ointresse från polisens sida.
http://www.politiskamord.com/p4vittnesuppgifter.html
