2019-10-22, 21:11
  #745
Medlem
Alkibiadess avatar
Angående uttagningskriterier, i Norge kräver den norske herrtränaren att Tönseth måste vinna minitouren i Ruka om han vill både delta i EM i terränglöpning och åka Tour de Ski. Om han inte vinner i Ruka så kommer han inte bli uttagen till Tor de Ski om han också är med på terräng-EM.
Citera
2019-10-22, 21:32
  #746
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av oggson
"Undantag kan ske i specifika fall"

Om inte Frida fick åka i Ruka ifjol kan man undra vad som krävs för ett sådant undantag.

Tja.. JVM i år går i mars, har du inte åkt innan dess så kommer du inte hinna åka något. Då skulle man lika gärna kunna skriva att juniorer inte har något möjlighet i år.

Ser dock ingen junior som är särskilt nära. Ett par tjejer(Bångman och Hansson främst) och Poromaa kan utmana om en kvot på 15, typ. Antar att juniorplatserna i skandinavisk cup kommer användas första eller andra helgen i år, där får dom chansen att visa om dom ska få åka i Falun.
__________________
Senast redigerad av frankkk 2019-10-22 kl. 21:35.
Citera
2019-10-22, 21:54
  #747
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av frankkk
Tja.. JVM i år går i mars, har du inte åkt innan dess så kommer du inte hinna åka något. Då skulle man lika gärna kunna skriva att juniorer inte har något möjlighet i år.

Ser dock ingen junior som är särskilt nära. Ett par tjejer(Bångman och Hansson främst) och Poromaa kan utmana om en kvot på 15, typ. Antar att juniorplatserna i skandinavisk cup kommer användas första eller andra helgen i år, där får dom chansen att visa om dom ska få åka i Falun.

Nej, den här säsongen lär vi inte ha tillräckligt bra juniorer för att de ska platsa på våra vanliga startplatser.

Annars kanske detta med ett väldigt sent JVM skulle kunna vara ett de "specifika fallen" som öppnar upp för undantag (förutsatt att resultaten också talar för junioren). Vi får väl se om "VC på hemmaplan"-undantaget kommer användas i Falun eller om vi har bättre seniorer till att fylla alla platser.

Det skulle vara kul att veta om man tänker sig att extremt bra resultat i relevant seniorkonkurrens någon gång skulle kunna ge ett undantag. Om inte annat kan det vara bra för kommande stortalanger och deras säsongsupplägg. Bättre med tydliga regler än att man hamnar i den mycket märkliga situation man var i med Frida förra säsongen, där man hänvisade till en luddig policy och egentligen inte kunde motivera på vilket sätt en VC-start i slutet av november skulle vara oförenligt med fokus på JVM två månader senare.
Citera
2019-10-22, 22:56
  #748
Medlem
Burman har filmat lite från herrarnas läger https://youtu.be/E1KN9cAqxkw (featuring Stina @ https://youtu.be/E1KN9cAqxkw?t=381)
Citera
2019-10-22, 23:22
  #749
Medlem
Kung_Ingentings avatar
Citat:
Ursprungligen postat av smokieknife
För att vara liiiiiite petig:

Artikeln som sådan är väl inte konstig?
Det är regeln som är, inte bara lite, konstig.................
Det är en EU-lag om tillverkning på grund av hälsorisker, ingen regel som gäller skidtävlingar. Det är möjligt att motsvarande såna lagar också följs av ett importförbud, men i så fall hade det varit samma sak, då hade det varit förbjudet i tävlingar i EU. För alla.

Artikeln är konstig på det sättet att den försöker särskilja olika landslag. Finns ingen skillnad alls i hur Ryssland och Sverige får använda olika vallor.
Citera
2019-10-23, 07:25
  #750
Medlem
FNLSs avatar
På herrsidan finns två lediga platser om a laget och Richie ska med. Då hoppas jag några ur ERA-eran tar dessa. (Eriksson Rosjö Andersson)
Citera
2019-10-23, 08:03
  #751
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av FNLS
På herrsidan finns två lediga platser om a laget och Richie ska med. Då hoppas jag några ur ERA-eran tar dessa. (Eriksson Rosjö Andersson)

I Ruka eller vilken tävling?
Citera
2019-10-23, 09:03
  #752
Medlem
FNLSs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av frankkk
I Ruka eller vilken tävling?
I Ruka. Om jag räknat rätt.
Citera
2019-10-23, 10:21
  #753
Moderator
Hjv9s avatar
Cologna + Polska landslaget ska tydligen vara anmälda till Gällivare.
Citera
2019-10-23, 10:29
  #754
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av FNLS
I Ruka. Om jag räknat rätt.

Ja dom är inte direkt efter några i Bauhaus-gänget på förhand iaf. Klassisk sprint tar också bort många sprinters ur ekvationen, dom blir inte så värda att ha med i en tour.
Citera
2019-10-23, 10:54
  #755
Medlem
Thax21s avatar
Herrarna.

Generellt kring herrarna kan man ju konstatera att det i sprint främst är spetsen som saknas. Jag räknade till att 18 olika herrar (två har slutat) klarat kvalet de senaste två säsongerna (Thorn, Halfvarsson, Svensson, Nordström, Bergström, Johansson, Eriksson, Dyvik, Häggström, Persson, Jonsson, Jacobsson, Grate, Peterson, Westberg, Berglund, Hellner, Jönsson). Det som saknas är väl att några klarar att kvala lite mer konsekvent, men vi såg ändå bra tendens på några ifjol (Häggström, Bergström, Grate), samt att fler faktiskt har något att komma med i kvartsfinalen. Även där gick dock de tre nämnda plus Westberg vidare till minst semi minst en gång. Det som verkligen är dåligt är dock spetsen. Vi har ingen man kan ”räkna med” ens ta sig vidare från kvartsfinalen faktiskt. Halfvarsson och Svensson är väl bäst men även dessa två misslyckas att ens ta sig vidare från kvarten ungefär lika ofta som de lyckas. Att ha någon som konsekvent slåss om pallplatser eller segrar, likt vi annars haft i alla tidigare sprintgenerationer, kan vi i nuläget bara glömma. Bristande spurtförmåga och stakningsförmåga lyfts ofta fram här på forumet och det är bara att konstatera att det ligger mycket i det när man ser herrarnas insatser i heaten. Det är trist minst sagt.

Distanssidan har ännu större problem, för där finns det ingen bredd heller. Där har bara 13 plockat poäng (Halfvarsson, Burman, Richardsson, Thorn, Svensson, Hellner, Westberg, Häggström, Ekström, Eriksson, Sandström, Engdahl, Peterson) de senaste två åren och mer än hälften har bara gjort det en gång trots många chanser i flera av fallen. Av de 6 som är kvar har en slutat och en annan av de som plockat mest poäng har nu hunnit bli 37 år och passerat zenit för flera år sedan. Spetsmässigt ser det inte mycket bättre ut, den enda kvarvarande som kan sägas ha realistiska chanser på en pallplacering är så pass ojämn – och så pass sällan på sin högstanivå – att det lika gärna kan avfärdas som en ren slump när den årliga pallplatsen bockas av.

Nåväl, här kommer min genomgång av herråkarna inför säsongen. Inför förra säsongen finns här: (FB) Längdskidsäsongen 2018/2019 och posten under.

A-landslaget

Calle Halfvarsson
Tystare kring Calle i sommar än det brukar vara, är i alla fall mitt intryck. Ingen hausse och heller inga (?) uppseendeväckande/korkade uttalanden. Likväl verkar han som vanligt ha varit starkast bland herrarna med marginal under träningslägren. Vann ett träningslopp (15 fritt) på rullskidor under lägret i Frankrike med den ovanligt lilla marginalen 30 sekunder (före Burman), men ändå stabilt. Nyligen rapporterades att han dragits med lite förkylning senaste månaden.
Själv har jag nästan inga förväntningar på Calle alls, eftersom det känns hopplöst att ha sådana. Man vet aldrig när det kommer ett bra lopp. Förmodligen när man minst anar det och precis när alla börjat glömma bort att den där Calle trots allt kan åka skidor snabbt ibland. Skulle jag få önska skulle det väl vara att han verkligen får til det ett lopp och vinner, samt att han kommer tillbaka lite i sprint. Förra säsongen var ett klart steg tillbaka där, troligtvis pga hårt fokus på 15 klassiskt mot VM (som såklart sket sig). I år borde han dock inte fokusera på något särskilt alls mer än att bara åka skidor varje tävlingshelg. Kanske är det nyckeln.

Jens Burman
Burman har ju haft ett par tveksamma säsonger, där förra säsongen ändå räddades av bra form under VM (om än svag insats i stafetten). Klagade på skidorna hyfsat ofta också vilket nog både är ett reelt problem (att skidorna faktiskt var svaga, i en del fall uppenbart så) men också skylla-ifrån-sig-mentalitet. Stora ryggproblem har väl annars varit det återkommande samtalsämnet, operationen i början av detta träningsår verkar dock ha fungerat väl. Rullskidinsatserna under sommaren har också varit starkare än på ett par år och nyligen persade han på maxtestet (som han dock inte tycker är något bra sätt att mäta sig på). Så kanske kan vi här ha hopp om att karriärens bästa säsong är i antågande. Det hopplösa är väl att Burman aldrig kommer kunna slåss högt i tourer eftersom han är så svag i sprint, men då får man väl tänka det som en extra vilodag istället. Min förväntning blir att den kommande säsongen blir den bästa hittills i karriären. Fler topp-10 än tidigare (tog 3 st 16/17), ny högstaplacering i världscuptotalen (26:a 16/17) samt bästa snittplacering i distanslopp (~21 16/17) hittills i karriären.

Oskar Svensson
Ska ha varit stark under träningssommaren, men låter det inte så varje år? Visserligen är Svensson också bättre idag än för typ tre år sedan, men varje säsong är verkligen myrsteg framåt. Pallplatsen väntar man fortfarande på. Har svårt att få kontinuitet också med återkommande förkylningar under säsongerna. Det känns ofta som det är ett steg framåt och sen är nästa lopp ett likadant steg bakåt. Ta VM som exempel: I Sprintstafetten såg han riktigt stark ut och växlade över Sverige i ledning, några dagar senare när det var dags för stafetten fick han allt upplagt för sig: Lätt bana och segt tempo där alla väntade på en sista rusning. Ändå strulade han massvis med positionerna (det som borde vara en sprinters styrka) och slösade krafter på att bara hänga kvar bland de främsta lagen (trots gå-tempo) och sen när det var dags för rusningen så fanns inte riktigt krafterna där. Tappet blev förvisso blygsamt (dryga 6 sek) men det kändes ändå som ett steg tillbaka när man precis fått upp hoppet om att Svensson skulle ta hand om första sträckan på bästa tänkbara sätt. Det är ungefär där vi är i största allmänhet i hans karriär, när händer det? Kommer det hända?
Förväntningen måste vara ett tydligt kliv framåt nu. Det innebär minst en pallplats i sprint, gärna större stabilitet med att konsekvent ta sig vidare från kvartsfinal också. Distansloppen är kanske svårare att sätta konkreta resultatmål på men de måste bara bli bättre helt enkelt – för Oskar är ändå en av få under 25 som har visat talang även för distansåkning, och det behöver vi om vi någonsin ska ta en stafettmedalj igen. (Det jobbiga är att det är tydlig déjà-vu på förväntningarna, de var likadana inför ifjol).

Johan Häggström
”Häggas” har gått framåt varje säsong som senior och förra året blev inget undantag. På sätt och vis togs det största steget i och med att han faktiskt klev upp som en okej världscupsprinter vilket belönades med en A-landslagsplats. Häggas är ensam i den oseriösa generationen med att jag inte håller generationstillhörigheten emot honom, eftersom han var alldeles för dålig för att någonsin varit ens tilltänkt till J-landslaget eller JVM när det begav sig. Doldis som han är så har väl inget särskilt läckt från träningssäsongen mer än att jag läste någonstans att han hade haft lite problem, men då har jag verkligen noll koll på historiken – han kanske alltid missar någon vecka varje sommar. Precis som jag skrev inför ifjol är det dock fortsatt svårt att se att det ska kunna bli så mycket mer av Häggas än vad det nu har blivit, en okej världscupsprinter. Men allt kan ju ändå alltid bli lite bättre, så det är väl förväntningen. Fler poäng i världscupen (150 totalt ifjol) och bättre placering i sprincupen (25:a ifjol, topp-20 är ju ett bra mål mtp extraplats till tourer). Fylla på med poäng i ytterligare några distanslopp vore fint också, är realistiskt om han får åka alla tourer. Minst en finalplats i sprint även kommande säsong är rimligt också. En enkel sak Häggas kan göra för att nå de två första målen är att vara med från början i år, ifjol var han faktiskt rätt dålig i början och det var först efter jul-uppehållet som formen började komma.

Teodor Peterson
Svag fjolårssäsong, klart nedåt jämfört med de två innan som ändå var acceptabla (efter att därförinnan haft ett par riktigt svaga säsonger). Tog inte ens medalj på SM, även om det förvisso blev seger i Bruksvalls-premiären. Som jag skrev efter säsongen i min utvärdering då så är Peterson fortfarande den svenska sprinter som gör mest rätt i heaten, problemen är att han fysiskt inte räcker till. Spurten finns inte där, om det beror på orken eller att toppfarten saknas eller lite av både och låter jag vara osagt. Det är tyvärr svårt att se att det ska ha blivit så mycket bättre till i år, men självklart kan han få lite stolpe-in någon gång (a la Grate) och bara därför lyckas bättre i år. Lustigt nog kom Peterson faktiskt placeringen före Häggas i sprincupen (vilket visar hur mycket förväntningar spelar in) så han får väl satsa på att slå Häggas även kommande säsong och (viktigare) att ta sig in på topp-20. Vågar faktiskt inte tro så mycket mer, tyvärr. Även här kan väl någon distanspoäng trilla in om han åker tourerna.

Viktor Thorn
Starkt fjolår, men finns tyvärr ingen poäng i att skriva så mycket här. Ryggskadan kommer väl hålla honom borta i stort sett hela säsongen. Förbaskat att de två stora distanstalanger vi fått fram på senare år har så mycket ryggproblem.
__________________
Senast redigerad av Thax21 2019-10-23 kl. 10:59.
Citera
2019-10-23, 10:56
  #756
Medlem
Thax21s avatar
(För A-landslaget se föregående post)

Team Bauhaus

Karl-Johan Westberg

Westberg är ju Westberg. Förväntar mig samma som vanligt, svag kvalare men när han väl lyckas med kvalet finns det ändå hygglig heatåkning. Kan plocka någon distanspoäng också om han får åka tourerna. Såg att han var trea på rullskidorna på 15 fritt internt, inte särskilt uppseendeväckande dock. Lär väl vara fortsatt enbent också så att det egentligen bara är fristilen som är intressant. 32:a i sprintcupen ifjol, kan ju satsa på att slå det.

Axel Ekström
En av ytterst få, för att inte säga den enda, i det här laget som vid ett fåtal tillfällen har visat en nivå som håller i världscupen. Det måste börja ske oftare. Han är på tok för ojämn och brukar också vara väldigt sjukdomsdrabbad både off- och onseason. Förra säsongens två framträdanden i världscupen illustrerar väl ojämnheten: Först tredje bästa svensk och poäng i Ulricehamn, sen 12:e svensk och 60:e totalt på exakt samma distans (15 fritt) i Falun. Inga direkta resultat utanför VC heller som var särskilt bra. Faktum är att han bara blev 23:a i Sverige-cupens avslutande minitour och 18:e totalt i cupen, bedrövligt mot det motståndet. Men som sagt, en av få som åtminstone någon gång visat något. Så förhoppningen är väl att han kan börja åka på sin högstanivå oftare, i så fall är en plats i världscuplaget helt rimligt.

Björn Sandström
Sandström illustrerar tyvärr väl hur svag bredden är i distans. De två senaste säsongerna har han fått chansen 12 gånger, på dessa har han plockat poäng en gång (26:a 50km fritt Kollen). Ändå är det inte orimligt att han fått många chanser mtp att han är den bästa svensken utanför A-landslaget (okej Richardsson nu iofs) i distans sett till resultat i Sverige-cupen och skandinavisk cup. Det säger en del om vilka problem vi har med att ens kunna ställa acceptabla åkare på benen i Världscup. Förväntan på Sandström måste vara att han börjar plocka poäng i världscup, och i andra hand att han höjer sig i skandinavisk cup (topp 10 i distanslopp). Sverige-cupen spelar ingen som helst roll, han måste visa att han kan ta klivet ut internationellt.

Simon Lageson
Ännu värre här. 14 chanser, noll poäng. Att åka igenom touren utan att ens vara nära poäng är väl någon slags bedrift. Även här trots det en av de absolut bästa i Sverige-cupen…
Samma förväntningar här, leverera internationellt. Inget annat.

Marcus Ruus
Vad gör han ens i det här laget? Nåväl, var ju en bra junior en gång i tiden och första senioråret var lite lovande också vill jag minnas. Sen försvann han mer eller mindre och kom tillbaka hyfsat ijfol. Vann faktiskt Sverige-cupen ifjol, mycket tack vare att han åkte varje tävling. Var ganska nära poäng på femmilen i Kollen också men långt ifrån i Ulricehamn och Falun (på mer normala distanser). Måste sätta samma förväntan här, prestera internationellt.

Anton Persson
Skiljer sig lite från de tre/fyra nämnda precis innan. Dels var han helt okänd som junior, dels har han plockat poäng vid några tillfällen när han fått chansen (i sprint, som är hans grej). Ändå är vi ju inte i något som helst behov av någon som kan plocka enstaka ströpoäng i sprint, vi har en del sådana killar som sagt. Så Persson får väl tre mål: 1. Vara given i sprinttruppen vilket ska innebära att han (2) ALLTID plockar poäng och att han (3) börjar vara mer än utfyllnad i heaten. Det sista är nog det svåraste, man måste helt enkelt få upp hoppet om att det kan bli mer än kvartsfinal.

Martin Bergström
I genomgången ifjol använde jag Bergström som exempel på en åkare ut den oseriösa generationen som känns helt passé. Sen kom den jäveln tillbaka och gjorde karriärens bästa säsong med brons på SM och final i världscupen i Falun. Bra kvalare överlag och hyfsade distanslopp i Sverige-cupen (med Sverige-cupen mått mätt, dvs inte särskilt bra). Får väl förvänta mig att han fortsätter från ifjol, kvalar in till heaten i världscupen och att han är med och kämpar om att ta sig vidare där. Svårt att tro på något mer.

Marcus Grate
Ytterligare en hyfsad sprinter, men yngst. Har fin utvecklingskurva. Jag hoppas på att den fortsätter och att Grate blir helt given i sprintlaget och därifrån börjar utmana på riktigt i heaten också. Har en dels smartness när han åker, och har också snabbheten. Måste bli mer uthållig för att orka använda snabbheten när det fakiskt gäller. Ändå den i Team Bauhaus som det känns som det finns mest potential i att kunna bli mer än utfyllnad.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in