Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Sopornas uppror mot smutsen! ))
Sopberget - ja. Eller snarare en ormgrop, en makaber maskerad.
Allt som försiggick här i tråden (på och under ytan) var nog det märkligaste jag har upplevt under mitt ganska långt liv. Ett kapitel för sig i denna mörka historia.
Sanningen kommer nog aldrig fram.
Går f ö i exakt samma tankar som Solglittret.
Undrar hur länge tråden lever..

Med tanke på att me/cfs är en sjukdom som det råder debatt kring bland läkare och att det inte varit vanligt att barn får den diagnosen tycker jag att det vore extremt! viktigt att gå på djupet när det handlar om flickornas utredningar, sjukdomsbild och vårdplaner.

Att liksom bara säga "japp, i och med sjukintygen är det solklart att båda flickorna var jättesjuka, sängliggande och knappt kunde sitta upp när de undervisades" och pga dessa sjuka barn knäcktes föräldrarna och valde att mörda barnen. Vad jag vet, och jag har ju läst i princip allt i tråden, finns det ingen av oss som har stensäkra uppgifter om hur flickornas sjukdomsbild såg ut och vilken prognos läkaren gav dom. Agnes verkar inte ha blivit sämre med tiden eftersom hon klarade av undervisning alla dagar. Moa kanske hade kunnat bli piggare ganska snabbt också, just tack vare att hon fick hemundervisning direkt och inte slet ut sig i flera år i skolan utan diagnos. Om Agnes sjukdom var deras mall för hur Moa skulle få det skulle de ju ha insett att hon med tiden skulle kunna orka med mer och mer, inte tvärtom.

Utifrån de satta diagnoserna öppnas det ju upp ovärderliga möjligheter att kunna göra sjukdomen mer känd plus att kanske motbevisa uppfattningarna om att sjukdomen inte finns. Samt att belysa fall där barn och vuxna blivit bättre med tiden. Det är så hemskt att tänka att det finns andra barn med den här sjukdomen som kan börja tvivla på sin framtid och livskvalitet innan de ens nått tonåren.

Det jag tror folk menar när de vill veta mer om flickornas sjukdom är att visa att föräldrarna allvarligt missbedömde läget. Det handlar inte om att försöka bevisa att barnen var kärnfriska. De led med stor sannolikhet väldigt mycket. Men precis som i andra fall där föräldrar mördar sina barn är det ju hos föräldrarna problemet ligger. Morden blir för mig inte mer begripliga för att barnen hade en diagnos. I och med att föräldrarna lyckades arbeta mycket trots att ett barn på 11 år låg sjuk hemma på heltid, tycks de inte ha ansett att läget under hösten var akut. Samtidigt skrev de i brevet att de gav upp redan tidigt under hösten. Det är så motstridigt! Att få en diagnos är ju det viktiga första steget i att kunna få behandling och bli bättre, ingen dödsdom. Jag vet att vissa här menar att föräldrarna behövde arbeta mycket för att inte hamna på gatan. Och andra att jobbet kan vara räddningen när man har kris hemma. Så var det ju faktiskt Uppenbarligen inte här.

Det jag har kunnat utläsa av det som stått i media och utifrån Höglunds bok var att Agnes hade undervisning varje dag, hängde med bra och att det var dags att börja göra planer för gymnasiet. Moa verkar ha haft ett dramatiskt sjukdomsutbrott och hade färre lektioner hemma, men hon var ju så liten så risken för att hon resten av livet skulle vara helt utmattad och sängliggande var nog inte överhängande. Vi vet inte heller hur Agnes sjukdom började, där finns bara trådsanningar om infektioner och jakt på behandlingar utomlands. Som jag förstod det i Höglunds bok hade hon insjuknat, fått diagnos och påbörjad hemundervisning 2015. De verkar ha fått gehör snabbt hos läkare och skola.

Uppriktigt sagt, vill jag inte bli involverad i långa diskussioner här i tråden, har alldeles för mycket att stå i. Av samma anledning har jag inte hunnit läsa boken, bara följt Avd.9’s rapportering (tack för det!)
Men visst har jag en hel del frågor och det är jag säkert inte ensam om. Tro mig, även folk utanför sopberget undrar..
Även detta haveri har en "svart låda” men den är välförseglad för allmänheten. Denna låda är kanske en Pandoras ask som anhöriga (i första hand) väljer att inte öppna offentligt. Om det verkligen är deras gemensamma beslut - vilka är vi för att ifrågasätta det!
Fallet är unikt i alldeles för många avseenden. Och skådeplatsen för detta unika fall och dess rättsliga efterspel var och är ett alldeles unikt land - Sverige! Jag känner inget annat land där utredningen och bevakningen av mordfall av en sådan dimension skulle gå till på samma sätt.
Det var allt för idag.

Det som jag fetat: nej, just precis. Bara för att vi fått veta att Moa verkligen hade en ME-diagnos ställd av en välrenommerad "skånsk" läkare, så är inte allting glasklart. Tvärtom, tycker jag.

Hur såg tidsperioden augusti-5 januari ut för familjen? Vilken behandling fick Moa? Vilken stöttning fick Moa och hennes föräldrar? Det är ju under denna tidsperiod som allting blir kritiskt: det är nu som föräldrarna tar sitt beslut om att alla ska dö, och det inträffar under denna tidsperiod tydligen ingenting, som får föräldrarna att omorientera sig i tillvaron, och tänka annorlunda angående familjens framtida öde?

Jag tänker mg att om föräldrarna fått uppleva att Moa, som följd av någon sorts behandling, eller någon sorts insats, skulle må en aning bättre (åtminstone för stunden), så borde det göra föräldrarna mindre övertygade om att den flickan skulle dö. Jag föreställer mig att det borde vara svårare att planera att döda ett barn som åtminstone ibland är någorlunda välmående eller glad?

Och jag saknar fortfarande uppgifter om hur Moas hemundervisning följdes upp av skolan. Förekom det ett enda utvärderingsmöte under hela höstterminen?

Och jag saknar reflektioner över hur hemsituationen samspelade med barnens sjukdomssymptom. Att leva i en familj där föräldrarna har gett upp och endast har döden som framtidsplan, det måste ju påverka barn negativt, oavsett om de har ME eller ej. Elisabet Höglund skriver att "Moa gav upp." Ja, hur vet man vad som är ME och vad som är deppighet och uppgivenhet?

Uppgiften om att Moa till stor del var sängliggande, gör det svårare att förstå att båda föräldrarna yrkesarbetade som vanligt fram till jul.

Jag håller med dig i detta inlägg.
Vad hände från början av September - 5: Januari ?
Visst, hemundervisning hade dom, det vet vi. Och rimligtvis kan vi ana att dom förmodligen sprang på ett och annat läkarbesök. Det borde vi väl kunna enas om här i tråden.
Men förutom det ??

Innan augusti.....
Det kom info i tråden om att familjen besökt BUP flera ggr, det kom info i tråden om att Oskar hade åkt utomlands flera gånger med Agnes och sökt bot i både Tyskland och Belgien (nä, jag tänker inte leta upp dom inläggen och det är inte 100% bekräftat)
Det jag är ute efter är att det kändes som att det fanns ett engagemang för Agnes sjukdom.
Det kändes som att framförallt Oskar gjorde allt möjligt för att hitta bot till sin dotter.
Fanns detta engagemang kvar under hösten, eller avtog det sakta eftersom?
Fortsatte dom att söka bot, eller planade dom sakta bara ut fram till januari?

Eller så kanske det inte fanns så mycket mer att göra än att lindra, hålla hoppet uppe, och hoppas på att det vänder.

Undra hur hösten var, egentligen.

Jag håller med dig i detta inlägg.
Vad hände från början av September - 5: Januari ?
Visst, hemundervisning hade dom, det vet vi. Och rimligtvis kan vi ana att dom förmodligen sprang på ett och annat läkarbesök. Det borde vi väl kunna enas om här i tråden.
Men förutom det ??

Innan augusti.....
Det kom info i tråden om att familjen besökt BUP flera ggr, det kom info i tråden om att Oskar hade åkt utomlands flera gånger med Agnes och sökt bot i både Tyskland och Belgien (nä, jag tänker inte leta upp dom inläggen och det är inte 100% bekräftat)
Det jag är ute efter är att det kändes som att det fanns ett engagemang för Agnes sjukdom.
Det kändes som att framförallt Oskar gjorde allt möjligt för att hitta bot till sin dotter.
Fanns detta engagemang kvar under hösten, eller avtog det sakta eftersom?
Fortsatte dom att söka bot, eller planade dom sakta bara ut fram till januari?

Eller så kanske det inte fanns så mycket mer att göra än att lindra, hålla hoppet uppe, och hoppas på att det vänder.

Undra hur hösten var, egentligen.

Dom flesta inläggen i helgen (även mina egna) har varit från nick som inte har gillat Högis bok.
Därför var det intressant att läsa ett inlägg från nån som tyckte den var bra och argumenterade för det.
Självklart håller jag inte med dej, men det var ändå intressant att läsa hur någon kan tycka precis tvärtom, och se boken som "nån form av sanning"
Tack för ditt inlägg.

Jag tror att föräldrarna satt ganska lugnt under senhösten. De hade bestämt sig. De stretade på och försökte att inte bryta ihop på jobbet. Men en sorg visade sig tydligen hos Oskar i alla fall - enligt kollegan. Och den sorgen tolkade han säkert som oro för barnen och inte att tiden snart skulle ta slut för dom.

Hur mycket nämndes egentligen om Agnes i boken? Det jag läste av dina referat här så känns det som om hon glömdes bort i boken. Var det så eller har jag fel? Jag har ju faktiskt inte läst boken, förutom genom dina ögon i tråden.

Det är väldigt tyst om Agnes, hon benämns mest som Moas syster när hon öht nämns. Det jag kommer ihåg är pianofrökens ord att hon var tystlåten och tvär.

Inga försök att få förvaltningschefen eller någon annan att berätta hur hon mådde framgick i boken. Att Elisabet ville få fram ett lex-Moa säger ganska mycket

Jag tror att föräldrarna satt ganska lugnt under senhösten. De hade bestämt sig. De stretade på och försökte att inte bryta ihop på jobbet. Men en sorg visade sig tydligen hos Oskar i alla fall - enligt kollegan. Och den sorgen tolkade han säkert som oro för barnen och inte att tiden snart skulle ta slut för dom.

Hur mycket nämndes egentligen om Agnes i boken? Det jag läste av dina referat här så känns det som om hon glömdes bort i boken. Var det så eller har jag fel? Jag har ju faktiskt inte läst boken, förutom genom dina ögon i tråden.