Citat:
Ursprungligen postat av
Frigjord
En motivering vore ju på sin plats.
Ifall du exempelvis berättar en vacker och tragisk historia om någon fruktansvärd händelse, som låt säga Illiaden, så skänks lite mer mening åt lidandet.
Naturen utkrävde ju så mycket blod för att fåglarna skulle börja sjunga vackert, att tänka sig en Värld där allt bara äter upp den andre och ingen känsla av estetik existerar vore ju horribelt.
Den etiska synen på livet handlar ju annars bara att korrigera något som var fel från början, något som måste korrigeras; exempelvis att män måste sluta objektifiera kvinnor, sluta attraheras till ungdomlighet, sluta skapa ohälsosamma skönhetsideal, kvinnor måste sluta attraheras till manlig dominans, makt och pondus, till och med mäns utseende i denna tråd, etc. - alltså en massa begränsningar till det som smakar och känns levande, detta är ungefär som att suga ut alla färger ur existensen och göra allt grått och vardagligt. Man kan bara minska på all elände med den etiska linjen, någon skönhet kan inte där födas (och jag ifrågasätter ifall man ens kan korrigera "felet").
Filosofer har väl i alla tider kommit fram till att det säkraste är att vi slutar ha sex helt och hållet, för den grymma och kaotiska naturen gör sig påmind i den sexuella impulsen och allt korrumperas ständigt utav den.