Citat:
Ursprungligen postat av
genuspedagogen
Stötte på en orm igår och var nästan helt säker på att det var en snok, då den hade fläckar på huvudet.
Men sen när jag kom nära så började den väsa högt och drog inte iväg som de normalt brukar göra, utan rullade ihop sig och höjde huvudet.
Tog en skyffel och flyttade på den och när den hamnade på marken igen så började den spela död, upp och ned med tungan ute.
Han tyvärr inte se pupillerna.
Är det vanligt med väsande snokar, eller kan det faktiskt varit en huggorm?
Såg du fläckar tydligt så borde det ju vara snok.
Men visst det finns väldigt olika huggormar. Alltifrån helsvarta till helvita..
En gång gick jag efter en rätt stor orm. När jag kom ikapp den petade jag på den med en pensel. Den började då göra märkliga rörelser - Den slingrade helt vilt runt/runt ingenom sig själv. Och så började det lukta väldigt illa. Typ As. Och sen låg den död. Helt livlös. Jag blev så snopen, jag ville ju inte skada den - jag hade ju bara petat på den.
Jag petade lite på den igen för att kolla om den levde, men den var totalt slapp. Och den där stanken. Ungefär samma lukt som när man rensar ett djur, lukten av inälvor.
Så jag gick tillbaka till där jag hade suttit - och kände mig lite tagen. Så gick jag tillbaka till ormen, men den var borta. Jag kände mig lurad. Jag hade trott den var död, och gått därifrån - precis som var meningen.
Den hade verkligen skitit på sig, och alla de där omslingrande rörelserna - dom var till för att smeta in sig med det illaluktande.
Och livlösheten var äkta. Naturligtvis hade den inte dött, utan svimmat av. Och resultatet jag förföljaren brydde mig inte om den, utan gick därifrån. Och när den vaknade till -så var kusten klar. Det är presis så det var meningen det skulle fungera. Jag blev lite imponerad - men även förstod jag varför det finns tillfällen då människor skiter på sig av rädsla. Alltså bara en reflex.
Jag tror det var en huggorm.
