Citat:
Men FUP blir offentligt först i samband med att åtal väcks. I fall som dessa väcks inget åtal, för att de presumerade gärningsmännen är döda. Att släppa FUP skulle innebära att man enbart efter teknisk bevisning försöker rekonstruera ett händelseförlopp till skillnad mot en ordinär FUP där den åtalade fått bemöta det som läggs denne till last. Det skulle ha väldigt begränsat värde såväl utifrån aspekten att förhindra framtida liknande händelser och att fastställa vem som gjort vad, varit drivande etc. Relevanta yrkesgrupper kommer nog att få del av diverse forskning som görs vid exempelvis universiteten där man antagligt fått ta del av delar av FUP.
Jag instämmer med resonemanget och håller med dig i sak. Man ska inte offentligt döma och hänga ut någon med namn och bild som inte kunnat göra sig hörd i en rättegång och därefter bedömts skyldig.
Bjärredshändelsens efterspel med uppgifter från utredarnas är dock så väldigt tvetydigt, trots att de iblandades identiteter och namn aldrig offentliggjorts.
Dels har man redan från början varit synnerligen förtegen från utredarnas sida och dels har man efter en tid gått ut med rätt intrikata detaljer kring diagnoser och allas dödsorsaker.
Varför var det viktigt att berätta att de dödats så brutalt genom kvävning och strypning? Varför ansåg man att att man behövde påpeka att barnen inte hade några verksamma lugnande substanser i kropparna? Varför var det viktigt att poängtera att det varit planerat i månader?
I fallet med familjemorden i Danmark, som skedde på dagen ett år före Bjärred, där fadern suiciderade efter att ha dödat hustrun och fyra barn, har det fram till idag aldrig offentliggjorts hur offren mördades. Dock har en del om faderns sjukdom/ev hjärnskada framkommit rätt detaljerat och alla inblandade har namngivits offentligt.
I berättelsen om hur den namngivna familjen i Kanada till slut nådde en punkt där fadern inte orkade mer och utplånade sin familj och sig själv ges en väldigt nyanserad bild utan att skuldbelägga och vinkla allt för mycket.
Samtidigt döljer man i Bjärred en del ganska elementära detaljer som exempelvis vad forensiska fynd visat gällande vilken förälder som agerade och genomförde morden. Man försöker också på pressmötet lite snabbt förbigå att kvinnan de facto mördades av mannen och det rätt märkliga förhållandet att ingen sett henne vid liv när hon uppges skrivit under sitt testamente.
Det här märkliga dubbla förhållningssättet till att lämna ut vissa rätt känsliga uppgifter och samtidigt dölja och inte klargöra annat är förvånade.
Man undrar varför?
Kunde egentligen händelsen blivit värre eller någon skadats om man berättat lite mer?
Om man förklarat hur testamentet bevittnades utan att kvinnan setts vid liv? Om man berättat att hon - kanske - verkligen bad honom göra våld på sitt fadershjärta och avsluta barnens och hennes liv? Om man berättar lite mer om de tankar som fanns nedtecknade i avskeds/förklaringsbrevet och i funna mail och som kanske kunde ge en hint om hur de i sin förtvivlan resonerat?
Allt behöver inte lämnas ut men två barn har faktiskt berövats livet, det kanske borde det vara skäl nog för att berätta om vad som egentligen hände dem och hur deras mördare resonerat och agerat.
Elisabeth Höglund är som alla andra tvungen att ta hänsyn till risk för förtalsanklagelser.
Kanske är det just i det här fallet något som varit på tapeten i form av hot om förtalsanklagelser redan mot utredarna?
Därför måste huvudpersonernas riktiga identiteter döljas i boken. Jonas och Karin Lyckow är bra pseudonymer.
__________________
Senast redigerad av Solglittret 2019-10-06 kl. 02:04.
Senast redigerad av Solglittret 2019-10-06 kl. 02:04.