Citat:
Ursprungligen postat av
Tey44
Förhoppningarna är inte höga här heller... Att hon "hittat en lång rad märkliga omständigheter" tyder nog på att hon inte hittat så många förklaringar eller fått någon djupare förståelse av det som hände.
Det är bra att tråden är öppen igen!! Är det nån som hört något litet nytt eller står vi på samma plats som innan tråden stängdes?
Tycker det är bra att Bjärredshändelsen i och med boken lyfts upp igen och inte sjunker ner under ytan.
Att bara tysta ner och glömma det som hänt kan inte vara rätt. Det lär oss inget om varningssignaler, om när barn och föräldrar har det för jobbigt, om när skolan och myndigheter lyssnar för mycket på en vältalig och beslutsam förälder eller när ingen ser eller lyssnar på det som inte syns eller sägs tydligt. När en ”duktig” person inte berättar.
Om Oskar och Hanna - eller Jonas och Karin som de heter i boken - och Agnes och Moa verkligen levde med alla helvetes kval och barnen verkligen led så oerhört att föräldrarna tog detta drastiska beslut, är det kanske något som omgivningen skulle kunna förstå och ha empati med? Inte med morden, men med det lidande alla inblandade måste upplevt. Ett lidande som till slut blev övermäktigt och förvred annars klart logiskt sunt förnuft. Varför tystas det ner?
Skulle inte en mer utförlig berättelse om vad den här familjen gick igenom egentligen därför kunna hjälpa andra familjer?
Skulle inte fakta ur ett mer öppet FUP kunna göra att omgivningen visar förståelse och empati för deras lidande och förstår att slutsteget - morden - var fel men uppstod efter stor psykisk belastning under lång tid? Så stor att man tappade fotfästet? De fick inte hjälp, de kanske inte heller sökte den? Omgivningen hade inte förmågan att tolka de subtila signaler som man kanske såg.
Skulle inte familjen Henkows öde kunna hjälpa andra familjer att se att nu håller vi på tappa fotfästet, nu måste vi söka rätt hjälp i tid? Hjälpa andra familjers omgivning att se signaler?
Men för att andra ska kunna lära och se måste helt enkelt mer uppgifter om det som ledde fram till tragedin i Bjärred komma ut och bli offentliga.
Vem gynnar egentligen nedtystandet och mörkläggningen av den här händelsen i Bjärred?
Inte mordoffren, inte de döda utpekade GM. Inte andra familjer med svårt sjuka barn. Inte möjligheten att få mer resurser till ME-forskning eller bättre stöd till pressade familjer. Inte möjligheten att upptäcka om någon annan är på kanten att falla ner i förtvivlan.
Inte den perifera omgivningen runt familjen Henkow som faktiskt än i dag inte förstår.
I akt och mening att förhindra att fler sjuka barn någonsin framöver riskerar att mördas av förtvivlade föräldrar borde det vara rimligt att man öppnar upp om detta fall och berättar deras historia.
Den slutsatsen förutsätter dock att familjens historia verkligen är sådan som polisens målat upp och till begränsad del lämnat ut. I polisens berättelse finns förutom mordgärningarna inget fult eller skamfyllt. Morden känner vi redan till - så varför tystas resten av berättelsen ner? Om den är sann?
All heder åt Elisabet Höglund som grävt, funderat och lagt ner tid på händelsen i Bjärred. Oavsett om hon har eller inte har fått fram något mer eller uppseendeväckande, har hon i alla fall försökt att hålla händelsen i Bjärred aktuell. Hon har ställt frågor.
Det är ju faktiskt fortfarande en märklig omständighet att det på Skattemyndigheten finns två motstridiga dokument om Hanna Brenton. Ett som omtalar att ingen sett henne i livet under januari 2018 och ett dokument som intygar att två vittnen vid namn Hansson personligen sett henne skriva sin namnteckning under ett testamente 4/1 2018.