Unga män som vill ha barn, hur tänker ni?

Är lite nyfiken, för jag ser mig omkring och ser mycket få män mellan 25-35 som har intresse att ha barn. Jag är redan 34 och inget barn finns i sikte för mig heller.

Jag söker väl bort från relationer när det känns som om det kan bli för seriöst, men har aldrig haft en kvinna som tjatar om att ha barn. Bestämmer kvinnan måtro en dag att de vill ha barn och så går några män med på det bara så där?

Jag är lite nyfiken, för livet tycks vara så jävla bra som singel och barn tycks sätta en punkt på livet som ett "äventyr", hur tänker en ung man idag som går och törstar efter att ha barn?

Vidare, hur känns det att behöva ta ansvar för barnet så som Sverige ser ut idag? Känns inte det tungt att ta lån och behöva flytta till dyrare lugna områden utan MENA så barnet kan gå i en hyfsad skola, etc?

jag ser barn i min framtid...men jag är osäker på att det kommer ske. men hoppas gör jag.

jag måste bara lära mig leva i kärlekens tecken igen, jag har gjort det och transformationen var omständig och jobbig men när den är gjord mår man overkligt bra. overkligt bra.

Aldrig velat ha barn.. jobbigt.

Jag tänker att om jag ska ha barn skall det vara med en bra kvinna som har rätt värdier gentemot kärnfamiljen. Hittar jag inte det kan det kvitta.

Att skaffa barn med en feminiserad thot som ser sig själv som centrum av universum och åkt kukkarusell till förbannelse lockar inte. Då kommer det skilsmässa, vårdnadstvister etc som på beställning.

Däremot en konservativ söt tjej som ser giftermål och barnuppfostran som det naturliga kan vara intressant.

Ung skall hon vara också för att barnen skall bli friska.

Ärligt talat tror jag man måste leta i andra länder där det är få skilsmässor. Det tyder på en sund inställning till kärnfamiljen.

Hittar jag inte det skall jag leva rövare tills jag dör.

Ok. Kärlekens tecken? Det är väl någonslags svar antar jag.

Jag blir ju inte förälskad, så, på något sätt vet jag inte fan vad du talar om, haha.

Jag tänker också ha barn en dag, när jag inte känner mig som en ung utforskande man längre och har färdigställd någonslags projekt för en familj utanför vår civilisations snäva ramar. Men jag känner noll biologisk driv för att nå ditt.

Fast det är väl bättre än inget? Vad är det för fel på en fru som Malin Wollin?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/QVM2V/kvinna-glom-inte-att-midsommarbraka

De flesta har inget problem med MENA. De flesta tänker inte så. Det är flashbackarna som hakat upp sig. Vi har väl fritt skolval. MENA-barnen kanske inte går i närmsta skolan.

Jag är med dig i alla punkter angående idealpartner, men hon ska dessutom vara öppen för att leva ett hårt liv utan någon materiell trygghet bara för att utsätta henne för ett ordentligt lojalitetsprov.

Tänker väl söka efter något sådant i Södra Europa, kanske i Östeuropa en vacker dag.

jag menar att du på sätt och vis måste hjärntvätta dig till att älska din nästa. på riktigt. se det fina i människor på riktigt. sluta döm och lär dig förlåta. förlåta gör man lika mycket för sig själv...den som inte kan förlåta mår riktigt dåligt faktiskt.

jag läste OCH TILLÄMPADE vad som står i boken "3% man" skriven av Corey Wayne. han har fattat grejen. han tror till 100% på vad som står i boken och om samtliga människor skulle leva efter den boken så blir det iallafall inte en sämre värld. han tror på det till den grad att boken GER han till dig gratis om du vill på sin hemsida

Alla har problem med MENA ifall man ser på hur mycket PK-svennar är beredda att betala för att inte bo i områden med för mycket MENA.

Har sett med egna ögon de fly från pesten när min förort i barndomsstaden blev utsatt för berikning. Till och med min snåle farsa fick ta lån för att flytta snabbt som tusan, men nåja, han var ju aldrig PK.

Tänk att det verkligen finns en man som valde henne ändå? Hon måste ju ha slagit på någonslags ungdomnlig charm och spelat glad och trevlig och feminin mjuk, till och med skrattat åt snubbens dåliga skämt?

Jag tror att jag få gånger ändå har sett en gnällkärring som visar hennes sanna färg under förförelsefasen eller början av relationen. Finns en diktat som säger:

"En man hoppas att hans kvinna aldrig kommer förändras, men hon gör det! Och en kvinna hoppas att hennes man kommer förändras, men han gör det inte!"

Så jag har alltid detta i bakhuvudet och använder min immunitet mot förälskelse till min fördel, vem är kvinnan jag dejtar under den förälskade fasaden? Hur pass länge skulle hon acceptera mitt excentriska levnadssätt och exotiska åsikter? Skulle hon såsmåningom försöka få mig att närma det socialt acceptabla och tillslut bli en slav för tråkiga ideal som hon har om en familjepappa?

Det är givet att jag aldrig skulle böja mig, men laddningen som därmed skapas i framtiden kan ju leda till skillmässor och familj som slits isär, och vem är beredd att offra sig för att bli en tragisk skild pappa?

Nåja, det jag försöker säga här är inte att ge upp kvinnor och familjer likt en tragisk MGTOW, men att utmana och testa deras kärlek till den yttersta gränsen innan man bestämmer sig offra sig för familj och barn.

Nej. Att skaffa barn med dylika kärringar är att bädda för ett liv med eländen.

Ska jag ha barn så skall det vara med en kvinna som vet vad naturen har menat för oss.
Barnen skall vara hemma med mamma till minst 5 års ålder.
Helst hade jag velat ha hemskolning så de slipper att bli hjärntvättade av den dekadenta vänstern.

När jag kommer hem skall maten vara klar och huset alltid städat. I gengäld står jag för hushållets inkomster.

Barnens väl ska gå före allt.