Du känner förmodligen redan till denna sida:
http://www.pizarro.net/didier/
En klassisk "uppgörelse" med Disney är Richard Schickels
The Disney Version från 1968 - den var på sin tid uppmärksammad för sin förhållandevis djärva kritik av Disney, men jämfört med den senare utvecklingen där "disneyfiering" etc. närmast blivit skällsord och där Disneys personliga karaktär ganska ensidigt svartmålats (pengagalen, antisemit, analfixerad och allt vad det nu heter) så är den ändå ganska mild, och erkänner ändå Walt Disney som en konstnär och visionär för vilken ständig förbättring av verksamheten betydde allt - oavsett om det gällde den tecknade filmen eller de nöjes- och teknikparker som blev hans främsta intresse mot slutet av livet. Den är såvitt jag minns läsvärd ännu.
Leonard Mosleys
The Real Walt Disney vill jag minnas också är en god kritisk biografi, fast lite slentriangnällig mot slutet - den skrevs dock 1985 då Disneystudion knappast stod på någon konstnärlig höjdpunkt.
Christopher Finchs
Den fantastiske Walt Disney - Från Musse Pigg till Disneyland är en förkortad svensk version av
The Art of Walt Disney - ganska trevlig, fast texten här är i gengäld kanske alltför "officiell" och ensidigt hyllande.
En annan vacker
coffee table book, slående snygg och intressant, är Ollie Johnstons och Frank Thomas
The Illusion of Life: Disney Animation som med mängder av bildmaterial visar hur studions tecknare arbetat genom åren - bl.a. hur man först gjorde spelfilmsversioner av vissa scener (vilket studion inte gärna officiellt skyltade med, eftersom det kunde ge intrycket att tecknarna bara kalkerade), och vilket arbete man lade ned på studier av hur djur rörde sig för att kunna återge dem naturligt - ibland verkar Disneystudion ha liknat ett menageri.
Apropå
illusion of life kan man även nämna Esther Leslies
Hollywood Flatlands, där en genomgående tes är att Disney gjorde ett felaktigt konstnärligt val när studion började satsa på tecknad långfilm med dess "realistiska" ambitioner - naturtrogna rörelser, påkostade rumsliga miljöer, skuggor och schatteringar etc., från
Snövit och framåt. Leslie menar att Disney var mer konstnärligt intressant under kortfilmstiden, då filmerna var mer anarkistiska, absurda och våldsamma och då Musse Pigg ännu var en "råtta" i samhällets nedre skikt - vid denna tid, hävdar Leslie, uppfattades Disney och den tecknade filmen närmast som ett slags subversiv avantgardistisk verksamhet, lite "farlig" ungefär som jazzen. Med långfilmerna blev studion i stället en producent av familjeunderhållning.
En annan kritisk bok som även finns på svenska är chilenarna Dorfman och Mattelarts
Konsten att läsa Kalle Anka - Om imperialistisk ideologi i Disneyserierna som är skriven ur (dogmatiskt) marxistiskt perspektiv. Den är väl tämligen förutsägbar men en del av kritiken grundas på de översättningar av Disneyserierna som skedde i Latinamerika och som ibland tycks ha varit ideologiskt färgade: i Barks-serien om de fyrkantiga äggen får ju de fyrkantiga invånarna lära sig
square dance av ankorna (och på svenska "att spela schack", eftersom det är fyrkantigt), men i den chilenska översättningen lärde Kalle och brorsönerna tydligen ut konsten "att göra honnör för sina överordnade".
En positiv Disneybild ur vänsterperspektiv återfinns i filmvetaren Margareta Rönnbergs böcker, t.ex.
Varför är Disney så populär? och
Skitkul!. Den genomgående tesen här är att filmer från Disney och andra kommersiella/amerikanska studios är mycket bättre barnkultur än t.ex. svenska konstnärliga barnfilmer, eftersom de är lyhörda för vad barn verkligen tycker om (intensitet, lek, humor, jakt etc.) och inte vad de helst "bör" gilla.
En annan klassiker som finns på svenska är ju förstås norrmannen Jon Gisles
Ankismen, som på ett lättsamt men ändå uppslagsrikt sätt "analyserar" Disneyseriernas karaktär och utveckling (utifrån den kunskap som fanns när boken kom ut, 1973, då Disney ännu var mycket hemlighetsfulla om tecknarnas namn och den seriösa fandomrörelsen var mycket liten). Om inte annat är den läsvärd för sin humoristiska parodi på vetenskaplig jargong och metodik.
I den här tråden på Seriefrämjandets forum nämns några fler böcker:
http://forumet.serieframjandet.se/viewtopic.php?id=1884
