Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Oj oj vad jag känner igen mig. Hundratals gånger har jag försökt att bygga upp min självkänsla, min attityd till livet, känt att motivation fanns för att uppnå någonting och det flyter på ganska bra, i tre veckor, sedan så bara dalar det, verkligheten hinner ikapp? Man försöker övertala sin hjärna att det man är i försök att göra på något sätt kommer bidra med själslig glädje, men visar sig att så inte är fallet, det görs för att det "är" bra, för att det "ska" vara bra. Personligen är jag i mitt nedersta nu, har fan gett upp lyckan om livet alltså. Knarkar ibland för att känna mig som en människa...

Bra att du inte är inblandad, trodde inte heller det men ibland kan sinnet svikta och det overkliga skulle kunna vara verkligt.

Jo jag fick nog till mig metaforen också men det är ju något som hänt och ska hända.
Blev överlag lite väl bokstavligt med tanke på allt som hänt och kan hända.

Visst är det så även för mig "eftersom jag som alla andra har en smula sjelviskhet" men om det nu var jag, så håller jag inte med om allt det. Men jag kan ju inte veta om någon annan tycker det om mig. Kanske är jag en förstörare.

Jag tror att det inte är helt oviktigt vad jag gör, utan det jag gör, är ju något som skulle kunna påverka andra.

Sen ska jag ju inte dra för stora växlar av det för det är ju inte så att världen kretsar runt mig, snarare tvärt om.

Ok jättebra

Jag har spekulerat ett tag om vad som kan ha hänt och min eventuella inblandning i det
och ser ingen större anledning till oro

Det är ok med "tror"

Bra, att du ens reflekterar över det hela tyder på att du absolut inte har någonting alls att oroa dig för. Jag redigerade texten lite ovanför för en tydligare förklaring .

Ok, jag blir nog knäpp av allt det artificiella tror jag.
Jag behöver nog mer verkligt. Typ "savann och lejon"
Det funkar inte i längden om jag inte vet vad som händer,
jag behöver vara där jag gör något och använda "normala" mänskliga saker.

Jag vet inte, skulle vilja testa en grej med dig, men det känns nog dumt.
Som att jag kontrollerar typ.

ja, fast det är ju just mellan dessa två poler det gäller att hålla viss balans i sitt omdöme för att inte förlora det.

man kan ju tappa greppet om verkligen på i huvudsak två skilda sätt: dels att tro sig vara den som världen kretsar kring så att man får hybris o gör andra illa, dels att man riktar all skuld utåt för att själv tycker sig ha farit illa och så tror att man själv bara kretsar kring världen.

finns inget som säger att skuldanklagelser o masokism i längden är gynsammare än narcissism o sadism.

de va velldans vicken action de va här kl 5 på morronen en vanlig tisdagsnatt i september hörrni!!!

skojsigt. tack till alla som tar sej tid o skriver kloka saker o svarar.

en bisarr fråga måste stella då lettar lite på mitt tryck av en lustig anledning: nån som vet om stadsarkivarien i en viss stad kan hjälpa en att ta fram information om ens tidigare liv? förutsatt att man vet mellan vilka år denne dog o på vilken gata hen bodde?

en attans morbid fråga kanske o ja e sjelv skraj för att ta tag i saken. men endå, den både lockar lite grann o skremmer skiten ur mig.

funderar ofta på denne person o om jag e skyldig denne nåt....

Jag måste sluta har en massa ärtor att plocka och ett öra att försöka fixa.

predisponerad att fastna i en ohälsosam relation
Jag är predisponerad på att fastna i alla fall.

Hoppas du hittar någon onarcissist och att det funkar

Jag har ju människor men har vänt alla ryggen för länge sedan. Behöver dem inte.

Men usch vad ledsen jag blir nu när jag kommit till en punkt där jag vet att jag måste bryta med någon som jag haft för länge i mitt liv och slutligen bara förstört allt. Vi förstörde allt tillsammans. Men jag ser sveket i att skriva dikter om det på nätet och ventilera allt negativt fritt. Ändå jag var oförberedd på att jag skulle sakna någon så mycket att jag var på väg att bryta ihop i tårar innan personen ens gått från mitt hem.

Människor lägger för mycket tid på andras brister och ingen lyfter någon genom att själv ständigt vara negativ. Var med den du vill vara istället för att vara hos någon du inte vill ha. För det är faktiskt den största kränkningen man kan göra mot en annan människa. Värre än några dikter. Att se någon i ögonen som man inte vill ha på riktigt.

Jag ska iallafall lämna Flashback för sista gången.

Fast livet var roligare när jag drack ibland än att ha kämpat i åratal med enbart är idioter från forumet och dåliga relationer och utöver det, ensamhet. Stark är jag och har sett alla som inte förtjänat tiden på bitterhet, gå under.

Karma är ett missbrukat ord men uppenbarligen får svin sin portion av ett personligt helvete som om det fanns en Gud eller något ovan oss som alltid tittar på och ogillar helheten. Mötte en bitch igår och vet vad som hänt henne alla år efter att hon försökte slå ner mig i botten och ironiskt nog, såg hon ilsket på mig när vi båda vet hur mycket sämre hon är som människa och hur det straffat henne. Självgodhet är som lögner, en kort skön känsla innan allvaret kommer och slår på människor som slår på andra.

Karma som ironiskt nog, dem som sköter andra sämst, kallar det.
Med somliga vänner behöver man inte fiender. Jag behöver inte vänner efter allt smuts jag haft nära mig. Dem som finns i mitt liv räcker. Enstaka människor minns jag med tacksamhet. Men jag bryr mig inte om vad någon tycker, dvs främlingar eftersom jag haft något som varit tusen gånger värre... Jag har haft vänner.
Skitsvårt att ändra lösenord. Kändes som om det blev fel sjutton gånger men efter den här utlottningen hoppas jag att jag aldrig mer kommer tillbaka utan har kvalitet i livet istället.

Jag hoppas, jag aldrig mer kommer tillbaka hit.
Ha det bra och må gott ❤

kommer sakna dej , vem du än är
och önskar all lycka åt dej .

skitdag här , solen skiner och värk , det lyser nog HÅLL DEJ PÅ AVSTÅND om mej
måste förändra livssituationen snart !!!! går under annars .

Har bestämt mig. Kommer inom sin tid att ta mitt liv. Ger upp. Är en patetiska nolla som svikit gång på gång på gång. Klarar knappt av livet vilket är sorgligt, vilken ”man” är jag? År ut och år in gräva föraktet till livet tyngre. Vill inte mer.

Så, vem är du?

Vad skulle du vilja testa?

Jag tänker lite på din avatar när du skriver sådär .