Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Är medveten om att det sker väljarströmmar från alla partier till SD. Vilket VALU visar. Då jämfört med föregående val.

https://www.svt.se/special/valu2018-valjarstrommar/

2018 kom 2 procent av SDs väljare från C. Jämfört med S 19 och M 18 procent. 54 procent kom ifrån väljare som röstade på SD 2014.

Siffrorna för V är 1 procent, MP 1 procent och för L 2 procent.

Samtidigt kan man se att 1 procent av de som röstade på SD 2014 gick till C 2018. Alltså närmast ett nollsummespel.

Man måste nog göra klart för sig att partiet Liberalerna inte är ett klassiskt liberalt parti. De är ett socialliberalt parti. Därigenom så kombinerar partiet de värsta egenskaperna från både den socialdemokratiska och den liberala idétraditionen.

C ökade till 9% (från 8% förra månaden). Så "de vidrigaste" tappade tillsammans bara 1%.

"Väljarbarometer" är deras "vanlig" undersökning.

Alla andra verkar komma från "Novus Sverigepanel som är en riksrepresentativ och slumpmässigt rekryterad webbpanel".

Just sayin'.

Det tycks ligga ett glastak för SD vid 20%. Så klart kan det spricka, men det är litet märkligt, liksom att MP och L aldrig tycks varaktigt hamna under 4%.

Bajsan också. Det stod ju -1 i inlägget lite högre upp.

Jo precis, men min poäng var att Novus verkar slå på en väldigt stor trumma just nu med att pytsa ut olika politiska undersökningar var och varannan dag för SVT.

17 sep: ”Frågorna som delar befolkningen”

21 sep: Förtroendet för ministrar

22 sep: Politiskt sakägarskap (”SD inte längre ett enfrågeparti”)

24 sep: Förtroendet för partiledarna

Väljarbarometer troligen imorgon 26/9. Då har vi hört från Novus 5 gånger under loppet av 9 dagar. Inte normalt. Liknar mer nån form av PR-kampanj för Novus...

ja men deras väljare tror ofta att de är liberala. De som tycker som L är nog högst 2 %. C har nog mer sina väljarna med sig i sin radikal-socialliberala politik.

"Konservativa blocket" får bara 45 %. För att något skall ändras så måste nog oppositionen gå över 50 %. Då kanske L lämnar regeringssamarbetet.

Haha, kanske. Båda förtroendemätningarna var gjorda "på Novus eget initiativ".

Det har ju att göra med blockpolitikens mekanik, som SD underordnade sig innan det var nödvändigt för att växla in opinionsstöd mot kohandel, vilket ju trots allt är det normala politiska förfarandet för stora utmanarpartier. Mekaniken fungerar som en säkerhetslina vid den nedre gränsen med stödröstande marginalväljare inom blocken (MP, L), men också som ett egeninstallerat "glastak" mot statsbärande nivåer för ett parti med den potentialen.

Om S för hundra år sedan gått till val på att bilda allians med Bondeförbundet eller Folkpartiet, hade man suddat ut den kategoriska skillnaden mellan sig själv och dessa partier - men även till Högern. Man hade skapat en gråskala som gynnade motståndarna.

Den som då propagerade för att S borde söka rumsrenhet på sittande maktordnings villkor och använda kompromissvilja som lockbete, kunde mycket väl mena att det var det "bästa för Sverige" - men absolut inte S som parti eller "arbetarklassen" som särintresse.

Argumentationen är ju fantastiskt svag: "Väljarna kräver ett parti som närmar sig deras favoritpartier i riksdagens korridorer och fikarum." Om det nu inte inträffat något nytt som revolutionerar partivalet (en demografisk omvälvning utan motsvarighet i nationens historia med kostnader i pengar och liv) och gör tidigare sympatier överspelade - varför ska M-väljaren då inte stanna hos sitt favvo-parti? Och så länge det fortfarande är en M-ledd regering som är alternativet till S, varför ska sossen svika sitt parti? Säg vad man vill om S, men de är inte sämre än M på migrationsområdet historiskt.


Ja, den goda populismen. Se det som ett företag som kontinuerligt utvecklar sina produkter i riktning mot kundernas önskemål. Eller ett demokratibejakande projekt av underifrånperspektiv framför partidoktrin.

Vad oroar sig väljarna över? Vad ger dem hopp?

Att man i Sölvesborg kombinerar symbolfrågor med praktik och inte verkar vara rädda att skapa kontrovers är rätt väg. En "låg profil" eller nätverkande med etablissemanget för personlig vinning är inga valvinnare för något parti.

En konkret sak man bör göra är att inkludera etniskt hat mot svenskar i varje arbete mot rasism. Utgångspunkten är att tala om svenska kroppar på samma sätt som motståndarna inte tvekar att prata om rasifierade eller bruna kroppar. Att fokusera på förövarnas faktiska definition av "svennehoran" i situationen och inte på en teoretisk, hypotetisk definition av vem som är svensk.

Hur motverkar SD-Sölvesborg etniskt hat mot "svennehoran" eller "-jäveln" i skolorna? Det är en fråga som omedelbart skulle tala till annars svårnådda kvinnoväljare. Mammorna och mormödrarna.

På Ipsons webbsida hittar man mer info:

https://www.ipsos.com/sv-se/dnipsos-sma-rorelser-i-valjarkaren
https://www.ipsos.com/sites/default/files/ct/news/documents/2019-09/vb_rapp_september_20190924.pdf

Moderaterna ökar med 1,4 procentenheter och har idag stöd av 19 procent.
Miljöpartiet minskar med 0,6 procentenheter och får 5 procent.
Vänsterpartiet fortsätter svagt nedåt (-0,4 procentenheter) och får 9 procent.
Sverigedemokraterna tappar svagt (-0,4) och får 19 procent. Partiet har i de tre senaste mätningarna legat över valresultatet från förra hösten.
Centerpartiet ligger i stort sett still (+0,3 procentenheter) i förhållande till förra mätningen och har idag stöd av 9 procent.
Kristdemokraterna ligger still (-0,1 procentenhet i förhållande till augusti) på 7 procent.
Socialdemokraterna ligger kvar på oförändrade 26 procent (+0,1 procentenheter).
Liberalerna ligger still på 5 procent (-0,1 procentenheter).

Så SD minskade med 0.4%, medan MP/V/C minskade totalt med 0.8%.

Nåja, Socialdemokraterna gick inledningsvis till val med Liberalerna. Branting kom in i Riksdagens på ett liberalt mandat och regeringen Edén (1917) var en koalition mellan S och L.

Emellertid tror jag att Du sätter fingret på något annat väsentligt för SD om man skall öka i opinionen - att samtidigt både anknyta till äldre svenska politiska värden som uppskattas i väljardjupet och vara exceptionalistiskt, dvs inte vara som de andra partierna. Ställningstagandet i värnskattsfrågan tyder på att man håller på och modellerar sig i den riktningen. Någonstans höger, men inte rikemanshöger, mera folkkonservativt.

Att spela efter givna regler och söka allianser (grundade på ömsesidighet från start och inte ensidig, förhoppningsfull uppvaktning från den ena parten, väl att märka!) efter stundens förutsättningar är en sak, att tumma på sin politiska affärsidé är en annan. S kombinerade historiska förutsättningar för ett arbetarparti i det industrialiserade Sverige med det politiska budskapets tydlighet och uthållighet. Att det var ett parti för en existerande arbetarklass och att det fanns en klasskamp.

Det är här jag menar SD saknat motsvarande självförtroende eller ambition. Man har minst lika gynnsamma förutsättningar som S (en demografisk revolution i en tidigare homogen nationalstat, till stora finansiella och mänskliga kostnader), men har konsekvent rört sig från svensk identitetspolitik som legitimt särintresse. Man har internaliserat motståndarens bild av att det inte finns motsvarigheten till en klasskamp idag. Inget "vi" att företräda utan en ambition att få den etablerade ordningen att hålla ihop. Alltså ett reaktivt och konservativt anslag som har glastaket inbyggt i och med att man legitimerar motståndarna. Innan dessa ens räckt ut en hand.

Framtiden är ju en öppen och pågående process (där "Sölvesborg" alltid har möjligheten att återigen mutera SD), men det är ändå viktigt att kunna reflektera över vägval som saknar motsvarighet historiskt och internationellt. Teorier om att inordnandet i blockpolitiken var nödvändigt för opinionstillväxt eller politiskt inflytande är - konstiga, allra minst.

Om det "folkkonservativa" ska bli för SD vad "arbetarklass" var för S, så måste det handla om mer än skattesatser, anti-islamism eller lägre nyinvandring. Det måste bli en trygg identitet som har svar på tal när den ifrågasätts och misstänkliggörs för vad den redan är; svensk identitetspolitik i en mångkultur.