Helgen 13-15 September 2019 blev alla ordföranden för de olika lokalavdelningarna inkallade till ett hemligt extra möte i göteborg.
15 september så kommer Robert Mathiasson med följde uttalande
Ny ordförande meddelas via Akutelltfokus den 16 september
15 september så kommer Robert Mathiasson med följde uttalande
Hej alla vänner!
Som ni kanske har märkt har det varit tyst från mig på sociala medier, och i övrigt, sedan i maj. Min tystnad beror på att jag – efter långvariga stridigheter inom den s.k. ”vänstern” och även inom mitt eget parti – har gått in i den berömda väggen. Det har blivit för mycket att försöka hålla ihop ett parti och samtidigt strida för en politisk utveckling som jag anser är nödvändig.
Jag trodde att några lediga månader i sommar skulle räcka för att återhämta kraft, men tyvärr inte. Jag har därför tvingats avgå som partiordförande.
Men min hälsostatus är inte bara – och inte främst – en personlig fråga. Det handlar om politik. Alla som varit i kontakt med den s.k. ”vänstern”, de senaste tio-tjugo åren kan se hur galet det har blivit.
Sunt förnuft – att se verkligheten så som den är och formulera en politik som är bra för vanligt folk (det brukade kallas en materialistisk samhällssyn) – har ersatts av en verklighetsfrånvänd politik byggd på vackra ord, abstrakta teorier och allmänt prat om godhet (det brukade kallas idealism).
Den som utmanar och ifrågasätter de givna ”sanningarna” – antingen de vänsterliberala godhetsbekännelserna eller de sekteristiska 70-tals-dogmerna – anklagas för att vara rasist, fascist, opportunist och en mängd andra –ister. En rörelse som inte är förmögen till intellektuell diskussion, där man tar varandra på allvar och har verkligheten – och inte kartan – som utgångspunkt för samtalet. En sådan rörelse är impotent och död.
I försöket att ta denna diskussion har för min egen del den stora förloraren varit min hälsa. Jag vet att det finns många som tänker i samma banor. Det gäller inte minst att formulera svar på alla de problem som den nyliberala invandrings- och segregationspolitiken har skapat. Idag lämnas det åt högern att spela mot öppet mål i dessa frågor.
Det finns idag ingen organisation som har varken den intellektuella eller organisatoriska styrkan att bli den kraft som behövs i svensk politik. Samtidigt har konsekvenserna av den nyliberala förvandlingen av Sverige aldrig varit tydligare. Elitens verklighetsfrånvända politik har slagit knut på sig själv. Och bland vanligt folk blir det allt tydligare att vi inte vill leva i det framtida samhälle som vi börjar se konturerna av.
Det måste därför byggas en ny rörelse – bortom partiegoism, sekterism och 1900-talets politiska former. För detta, och för att K ska vara en del av ett sådant bygge, har jag kämpat och dessvärre bränts ut. Men hjärntröttheten gör mig inte mindre övertygad om att det är det enda rätta.
Jag har inte svaren, men jag tror att jag har en kommit fram till en hel del av de frågor som vi måste börja samtala om. Jag ber om ursäkt för att jag själv inte kommer att orka och kunna vara en del av detta arbete den kommande tiden.
Jag bröt tillfälligt min tystnad härom veckan när V-ledningen uteslöt min vän och kamrat Amineh Kakabaveh. Då gick det inte längre att vara tyst. Människor som kämpar mot hedersrelaterat förtryck och för en verklig integration ska stödjas, inte stängas ute. Därför kunde jag inte hålla mig för att yttra mig.
Men från och med nu kommer jag att vara ned- och bortkopplad tills hälsan är återställd. Jag vill tacka alla kamrater och vänner för den tid som varit och allt jag fått lära mig tillsammans med er.
Kämpa på! Vi hörs och ses!
Vänliga hälsningar
/Robban M
Som ni kanske har märkt har det varit tyst från mig på sociala medier, och i övrigt, sedan i maj. Min tystnad beror på att jag – efter långvariga stridigheter inom den s.k. ”vänstern” och även inom mitt eget parti – har gått in i den berömda väggen. Det har blivit för mycket att försöka hålla ihop ett parti och samtidigt strida för en politisk utveckling som jag anser är nödvändig.
Jag trodde att några lediga månader i sommar skulle räcka för att återhämta kraft, men tyvärr inte. Jag har därför tvingats avgå som partiordförande.
Men min hälsostatus är inte bara – och inte främst – en personlig fråga. Det handlar om politik. Alla som varit i kontakt med den s.k. ”vänstern”, de senaste tio-tjugo åren kan se hur galet det har blivit.
Sunt förnuft – att se verkligheten så som den är och formulera en politik som är bra för vanligt folk (det brukade kallas en materialistisk samhällssyn) – har ersatts av en verklighetsfrånvänd politik byggd på vackra ord, abstrakta teorier och allmänt prat om godhet (det brukade kallas idealism).
Den som utmanar och ifrågasätter de givna ”sanningarna” – antingen de vänsterliberala godhetsbekännelserna eller de sekteristiska 70-tals-dogmerna – anklagas för att vara rasist, fascist, opportunist och en mängd andra –ister. En rörelse som inte är förmögen till intellektuell diskussion, där man tar varandra på allvar och har verkligheten – och inte kartan – som utgångspunkt för samtalet. En sådan rörelse är impotent och död.
I försöket att ta denna diskussion har för min egen del den stora förloraren varit min hälsa. Jag vet att det finns många som tänker i samma banor. Det gäller inte minst att formulera svar på alla de problem som den nyliberala invandrings- och segregationspolitiken har skapat. Idag lämnas det åt högern att spela mot öppet mål i dessa frågor.
Det finns idag ingen organisation som har varken den intellektuella eller organisatoriska styrkan att bli den kraft som behövs i svensk politik. Samtidigt har konsekvenserna av den nyliberala förvandlingen av Sverige aldrig varit tydligare. Elitens verklighetsfrånvända politik har slagit knut på sig själv. Och bland vanligt folk blir det allt tydligare att vi inte vill leva i det framtida samhälle som vi börjar se konturerna av.
Det måste därför byggas en ny rörelse – bortom partiegoism, sekterism och 1900-talets politiska former. För detta, och för att K ska vara en del av ett sådant bygge, har jag kämpat och dessvärre bränts ut. Men hjärntröttheten gör mig inte mindre övertygad om att det är det enda rätta.
Jag har inte svaren, men jag tror att jag har en kommit fram till en hel del av de frågor som vi måste börja samtala om. Jag ber om ursäkt för att jag själv inte kommer att orka och kunna vara en del av detta arbete den kommande tiden.
Jag bröt tillfälligt min tystnad härom veckan när V-ledningen uteslöt min vän och kamrat Amineh Kakabaveh. Då gick det inte längre att vara tyst. Människor som kämpar mot hedersrelaterat förtryck och för en verklig integration ska stödjas, inte stängas ute. Därför kunde jag inte hålla mig för att yttra mig.
Men från och med nu kommer jag att vara ned- och bortkopplad tills hälsan är återställd. Jag vill tacka alla kamrater och vänner för den tid som varit och allt jag fått lära mig tillsammans med er.
Kämpa på! Vi hörs och ses!
Vänliga hälsningar
/Robban M
Ny ordförande meddelas via Akutelltfokus den 16 september
ARBETARRÖRELSEN Robert Mathiasson avgår som ordförande för Kommunistiska Partiet. Under helgens arbetarkonferens beslutade partiet att Ulf Nilsson från Göteborg tar över ordförandeklubban.
Robert Mathiassons avgång kommer efter flera månaders sjukskrivning för utbrändhet. Vilket han själv har varit öppen med på sociala medier. På Facebook skriver han att interna konflikter inom vänsterrörelsen och hans eget parti har bidragit till hans hälsostatus.
“Som ni kanske har märkt har det varit tyst från mig på sociala medier, och i övrigt, sedan i maj. Min tystnad beror på att jag – efter långvariga stridigheter inom den s.k. ”vänstern” och även inom mitt eget parti – har gått in i den berömda väggen. Det har blivit för mycket att försöka hålla ihop ett parti och samtidigt strida för en politisk utveckling som jag anser är nödvändig.
Jag trodde att några lediga månader i sommar skulle räcka för att återhämta kraft, men tyvärr inte. Jag har därför tvingats avgå som partiordförande.” skriver Robert Mathiasson på Facebook.
Ulf Nilsson tar över ordförandeklubban
Ny tillförordnad partiordförande för Kommunistiska Partiet är göteborgaren Ulf Nilsson från Bergsjön. Ulf Nilsson är fackligt engagerad byggnadsplåtslagare, ofta anlitat talare, föreläsare och debattör. Fram tills i helgen var han facklig sekreterare för Kommunistiska Partiet. När Aktuellt Fokus når Ulf Nilsson under söndagskvällen beskriver han den uppkomna situationen som trist och tråkig. Enligt Ulf Nilsson är ordförandeskapet tillfälligt. Det viktigaste just nu är inte vem som är partiets ansikte utåt utan att fortsätta med det kommunistiska förnyelsearbetet.
– Det som har hänt Robert är jättetråkigt. Jag är inte precis någon framtidslösning men tänker göra vad jag kan för att vi ska fortsätta med K:s nödvändiga förnyelsearbete, säger Ulf Nilsson.
För drygt en månad var Ulf Nilsson sommarpratare i Aktuellt Fokus sommarprogram. Lyssna på programmet här nedan.
Beklagar hur delar av vänstern har blivit
Enligt Robert Mathiassons kommer han frikoppla sig från politiken helt och hållet tills dess att hans hälsa blir bättre. I avgångsbeskedet på Facebook radar han upp flera exempel på hur delar av vänsterrörelsen har tappat sin politiska kompass.
“Alla som varit i kontakt med den s.k. ”vänstern”, de senaste tio-tjugo åren kan se hur galet det har blivit.
Sunt förnuft – att se verkligheten så som den är och formulera en politik som är bra för vanligt folk (det brukade kallas en materialistisk samhällssyn) – har ersatts av en verklighetsfrånvänd politik byggd på vackra ord, abstrakta teorier och allmänt prat om godhet (det brukade kallas idealism).”, skriver Robert Mathiasson.
Robert Mathiassons avgång kommer efter flera månaders sjukskrivning för utbrändhet. Vilket han själv har varit öppen med på sociala medier. På Facebook skriver han att interna konflikter inom vänsterrörelsen och hans eget parti har bidragit till hans hälsostatus.
“Som ni kanske har märkt har det varit tyst från mig på sociala medier, och i övrigt, sedan i maj. Min tystnad beror på att jag – efter långvariga stridigheter inom den s.k. ”vänstern” och även inom mitt eget parti – har gått in i den berömda väggen. Det har blivit för mycket att försöka hålla ihop ett parti och samtidigt strida för en politisk utveckling som jag anser är nödvändig.
Jag trodde att några lediga månader i sommar skulle räcka för att återhämta kraft, men tyvärr inte. Jag har därför tvingats avgå som partiordförande.” skriver Robert Mathiasson på Facebook.
Ulf Nilsson tar över ordförandeklubban
Ny tillförordnad partiordförande för Kommunistiska Partiet är göteborgaren Ulf Nilsson från Bergsjön. Ulf Nilsson är fackligt engagerad byggnadsplåtslagare, ofta anlitat talare, föreläsare och debattör. Fram tills i helgen var han facklig sekreterare för Kommunistiska Partiet. När Aktuellt Fokus når Ulf Nilsson under söndagskvällen beskriver han den uppkomna situationen som trist och tråkig. Enligt Ulf Nilsson är ordförandeskapet tillfälligt. Det viktigaste just nu är inte vem som är partiets ansikte utåt utan att fortsätta med det kommunistiska förnyelsearbetet.
– Det som har hänt Robert är jättetråkigt. Jag är inte precis någon framtidslösning men tänker göra vad jag kan för att vi ska fortsätta med K:s nödvändiga förnyelsearbete, säger Ulf Nilsson.
För drygt en månad var Ulf Nilsson sommarpratare i Aktuellt Fokus sommarprogram. Lyssna på programmet här nedan.
Beklagar hur delar av vänstern har blivit
Enligt Robert Mathiassons kommer han frikoppla sig från politiken helt och hållet tills dess att hans hälsa blir bättre. I avgångsbeskedet på Facebook radar han upp flera exempel på hur delar av vänsterrörelsen har tappat sin politiska kompass.
“Alla som varit i kontakt med den s.k. ”vänstern”, de senaste tio-tjugo åren kan se hur galet det har blivit.
Sunt förnuft – att se verkligheten så som den är och formulera en politik som är bra för vanligt folk (det brukade kallas en materialistisk samhällssyn) – har ersatts av en verklighetsfrånvänd politik byggd på vackra ord, abstrakta teorier och allmänt prat om godhet (det brukade kallas idealism).”, skriver Robert Mathiasson.