Har ni fått några men av amfetamin?

Smått kröka fingrar efter att ha spänt händerna för mycket..

Paranoia, tvångstankar/handlingar, ticsigt/hetsigt kroppsspråk. Hade sånt i viss mån innan droger öht men bra mycket värre nu, framförallt i vissa kontexter. Kan inte lita på någon eller något, tror alltid det finns en baktanke/blåsning med i grunden i nästan allt. Och så är det ju ofta, så har det varit ofta i mitt liv innan jag knarkade, och ännu mer i den världen. Så det är inte helt obefogat. Lita inte på nån annan än dig själv, sliten klyscha ursäktar.

de bekräftade är väl muskelryckningar, och viss rigiditet i händerna. misstänkta: paranoia, ökad tendens till depressioner och långvarig orkeslöshet.

ca 50 användningstillfällen, och utöver ett specifikt tillfälle (oavsiktligt intag av en större mängd metamfetamin) inte någon sömnlöshet som varat längre än en natt. mest nöjd att jag slutade innan det hann påverka mig allvarligt, då det till största delen handlade om något som inte riktigt var självvalt (självmedicinering). har vad jag vet kvar all kognitiv skärpa.

Tänderna är rätt okej. Knarkar fortfarande. Men känner att när jag försökt sluta så blir jag deprimerad, apatisk, orkar ingenting, inget är kul, ligger ner hemma och låter allt gå åt helvete bara.

Bumpar en väldigt gammal tråd här, då den är den bästa och enda tråden gällande frågan. Kan vara bra att fyllas på.

Jag tenderar att hela tiden spänna mitt ben när jag spelar tv-spel, som jag gjorde när jag gick på tjack...
Men det ännu störigare är att jag känner mig tvungen att ta ett djupt andetag innan jag läser en spännande text/artikel/inlägg (?). Oftast mer än ett, då jag även vill ta ett då och då mitt i texten för det känns bäst.
Så jävla konstigt men ... ja.

Har gått på tjack enbart, förutom att jag supit hårt i en 15 år. har väl en 10+ år på tjack också. Jag skulle vilja säga att mina tics och luft tuggning var mycket grövre när jag var ung, det är precis som om kroppen vant sig vid att vara påtänd. Mina fingrar är rätt snea och vinda titt som tätt, och jag har käkspänningar, haft högt blodtryck sen jag var i tidiga 20års åldern, så jag käkar medicin för det. har även haft en ministroke för 4 år sen, misstänker att tjacket har med det att göra. Sen vill jag nog säga att jag är smått förvirrad, speciellt när människor talar till mig. Skakar rätt kraftigt också. Men utan tjack så är jag bara ett tomt skal, så jag går på det tills dagen jag trillar av pinnen. Jag har skött det snyggt i många år. Fast nu är jag ju dock inlagd på behandlingshem, fast det är för min grova alkoholism.

Värt att bumpa för er som känner att det inte är värt att sluta.

Jobbiga sug som kommer i tid och otid som är jävligt svåra att tänka bort.
Hjärtförstorningar, hög tolerans mot adhd medicin svårt att sluta tänka på det varje gång något känns jobbigt i livet sämre tänder pga sockersöt, konstigt nog kan tyckas men ordentlig viktuppgång långvarig nedstämdhet när jag slutade ökad ångest när jag slutade som försvinner direkt om jag skulle ta drogen.
Lite stelare leder vilket gav med sig det mesta efter några månader utan.
Oroliga anhöriga med mera.

Har inte fått några större bestående men förutom att småsmå delar från vissa tänder gått sönder då jag har tryckt tänderna mot varandra då jag varit lite för hypad. Brukar även sitta med ett ben över det andra då jag snöar fast i datorn och kan sitta så 12+ timmar i sträck, och då har jag haft ont i knät i flera veckor vissa gånger.

Var många år sen jag tog tjack sist, och kommer inte göra det igen. Partyknarkade under många år, och hade en kort period av missbruk.

Men muskelspänningar, knakande leder och lite konstiga rörelser med kroppen, framförallt käken, hänger kvar.

Jag har ett långt tungt missbruk av amfetamin som huvuddrog bakom mig. Det vill säga över 20 år injektionsmissbruk dagligen. Slutade för cirka 15 år sedan.

Förutom det självklara med trasiga tänder, hep c och infektioner som man drog på sig under tiden så finns egentligen inte så mycket kvar. Tänder är fixade och hep c är borta. Jag fick elvanse efter cirka 10 år då jag hade väldigt svårt att hitta lycka och mening i livet som drogfri. Om det berodde på att jag alltid haft adhd eller om det är en konsekvens är jag osäker på. Men utredningen tog lång tid och innefattade samtal med närstående om hur jag var som barn så vad som lett till vad vet jag inte.

Men det jobbigaste är att för många av oss som har missbrukat amfetamin tungt under många år så kommer en värk och trötthet i kroppen när vi blir äldre. Jag är inte ensam utan det är många som drabbas. Det är som en ilande, molande värk i skelettet och en trötthet i både kropp och huvud som inte går att beskriva. Värktabletter hjälper inte heller. Jag vet inte varför men vet som sagt många gamla "tjackisar" som får detta när vi börjar bli äldre.

Vet inte ens om folk pundar på samma sätt som vi gjorde i slutet av 80 och på 90-talet längre eller om ens tjacket är detsamma idag. Men man tänker att det är lugnt, det är inte heroin och så vidare men kroppen tar stryk på lång sikt. Ibland är som att man brände ur den helt. Vilket man i och för sig gjorde, då man levde i totalt kaos, på tå 27 timmar om dygnet år efter år.

Två år av nästan dagligt bruk. Längre uppehåll verkar återställa det mesta men det är ju inte bättre med motivationen än det var innan så att säga. Får större dippar av dopamin-brist och känner mycket starkare sug efter skräpmat, koffein, nikotin, alkohol och sådant som höjer dopamin snabbt. Fastnar mycket lättare i meningslösa sysslor. Sömnen är totalt fuckad just nu, men tiden lär visa på sikt om den återställs, vilket jag verkligen hoppas på.

Det tråkiga som hängt med är småticks med munnen och vässade tänder som biter och gnider sönder insidan av läpparna både utan och på tjack. På tjacket tar det typ en timme innan hela munnen är sönder även om jag fokuserar på att inte hålla på med läppar och tunga. Svårt det där.