Nattjobb förstörde nästan mitt liv

Under mina senaste fyra år har jag arbetat som väktare både på dag och natt tjänster.

Under tiden när jag arbetade dagtid så var jag supernöjd och glad speciellt med den tjänsten jag hade fått. Jag kom hem med ett leende på läpparna, livet flöt på ganska nice. Men efter en tid så förlorade företaget jag arbetade för en del kunder vilket ledde till att man blev varslad. Många slutade men jag valde att fortsätta.

Fick en väldigt skön tjänst med väldigt enkla arbetsuppgifter med väldigt mycket dötid, problemet var att det var nattetid. Några månader in i arbetet och jag började plötsligt må väldigt dåligt fysiskt och psykiskt. Jag började känna mig som en zombie och ensam. Jävligt ensam. Det hela slutade upp med att jag sade upp mig. Men skadan det orsakade mig tog nästan ett helt år att komma över. Usch fy för nattlivet, vi människor är inte gjorda för att vara uppe om nätterna regelbundet. Någon enstaka gång skadar dock inte, men långsiktigt så förstör det mycket mentalt och fysiskt.

Jo, jobbade natt ett helt år på lager förut. Man kan göra det under en period under sitt liv. Men på sikt blir man förstörd.

Lätt att uppleva det så när ens arbetstider inte är de normala. Man kommer i otakt med samhället och får ett sämre socialt liv. Bättre att arbeta dagtid.

Har jobbar natt i 16-17 år nu och jag är nöjd. Jobbar fyra nätter, sen ledig 5-7 dagar. Så länge man sover bra är nattjobb kanon.

Människor är olika, jag gillar nätter. Andra är som du. Men att skifta fram och tillbaka sliter hårt. Man ska hålla ungefär samma dygnsrytm hela tiden, på både arbete och fritid.

Kan relatera till viss del. Jobbade för några år sedan på ett jobb där det varvades nätter med dagar, gällande arbetstid. Detta är väldigt påfrestande MEN så var det 12timmars-pass dessutom och det i sig är direkt vedervärdigt. Ska inte börja "samhällsklaga" för mycket men pass längre än 8 timmar (eller 9 som det oftast är då jag ser raster som obetald arbetstid) är riktigt människofientligt.


Nöff, nöff!

Jobbar natt och förstår hur du känner dig..
Jag jobba också natt som väktare för 5 år sen men snea sönder på helt efterblivna arbetspass.. typ stå och vakta en dörr 12 timmar 5dagar irad utomhus.. man fick ju mörka tankar till slut..
Gick över till vården och jobbar natt nu med, men studerar under tiden och nu är jag inomhus helt själv med patienter som är lugna och snälla. Kan chilla 90% av tiden. Lägger min tid på att bli undersköterska och börja jobba dag senare i framtiden.
Som sagt med bra sömn och träning funkar det ett tag i sitt liv, men jobba natt hela sitt yrkes liv är deprimerande..

Du klarade inte av det. Jag hade gärna jobbat natt.

Jag mådde tvärtom betydligt bättre när jag jobbade natt, när jag fick slippa alla medelmåttor till människor. Allt skräp det vill säga.

I kombination med det, så behöver människor solljus också. Jag har känt folk som jobbat natt, och de har sovit hela dagarna. Allt de såg var mörker.

Utan att bli för spirituell, så tror jag att hela vår varelse hamnar ur balans.

Dötid är de som skadar sinnet, man måste känna att man gör nåt meningsfullt. Jag jobbade inom säkerhet på evenemang/festivaler ett par gånger, fick vakta grind. Det absout långtråkigaste jag varit med om, tur att de hade skiftbyten varje timma.

Ja det är klart, finns forskning på det.

"Att jobba skift ökar risken att drabbas av trafikolyckor, arbetsskador och på lång sikt för att utveckla typ 2-diabetes, hjärtkärlsjukdom och viss cancer. Det visar en översiktsartikel av det nuvarande kunskapsläget."

Jag har också jobbat natt när jag var ung. Dagtid är ju helt klart att föredra.