Citat:
Ursprungligen postat av
MostyBlejsX
Du skrev: "Men även långtidssjukskrivna svenskar i glesbygd som går på piller räknas in. Vi har helt enkelt inte råd att försörja alla dessa längre.
Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Givetvis ska folk som har arbetsförmåga arbeta, det var ju inte det jag skrev.
Obotlig sjukdom behöver i sig inte innebära att man inte är arbetsför och vise versa att man kan vara arbetsoförmögen utan någon obotlig sjukdom. Rätten till sjukpenning avgörs hurvida man har arbetsförmåga eller ej, helt eller delvis.
Japp. Och jag skrev "Vi har helt enkelt inte råd att försörja
alla dessa längre", dvs vissa måste bort från försörjningsbördan. Glasklart, elker hur?
Det vill säga, vi har tagit på oss ett enormt lass med människor som skall försörja på livstid, pensionärerna ökar i antal och lever allt längre.
Att I detta läge bara gråta och säga" Alla ska med" till vi når the tipping point där de bästa emigrerar och den stora massan är helt inställd på att vara fuska så mycket det går eftersom skattetrycket gör att medelklassen inte har råd med hus är inte snällt, det är fegt och oansvarigt.
Därför måste försörjningsbördan minska och fler börja arbeta, och de måste arbeta fler år.
I detta scenarion måste vi börja titta även på de med psykiska åkommor och se vad de kan göra. Inte ett helt behagligt jobb men det måste göras.
Läs igen vad jag skrev. Jag skrev att vi inte har råd att försörja
alla dessa. Jag skrev inte att vi inte har råd att försörja någon, men det måste ske en utgalkring.
Eller skall vi fortsätta acceptera att LSS - falken ökar och att vårdtagare konstigt nog får lika många heltidsassistenter som det finns familjemedlemmar och att hela familjen sedan flyttar till Thailand som jag sett skräckexempel om på TV?
Alla borde studera 70-talets ekonomiska historia.