Citat:
De kommer vinna om de dra det till EU domstolen:
Nummer ett
Sveriges kommuner är självstyrande och inom eu finns något som heter: Subsidiaritetsprincipen. Det allmänna syftet med subsidiaritetsprincipen är att garantera en lägre instans en viss grad av självständighet gentemot en högre instans, eller en lokal myndighet i förhållande till den centrala makten. Subsidiaritetsprincipen är ett vanligt inslag i länder såsom Tyskland, Schweiz och Österrike vilka är förbundsstater med inrikes indelning i självständiga delstater. Subsidiaritetsprincipen definieras i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Målet med principen är att garantera att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt och att man kontrollerar om åtgärder som vidtas på EU-nivå är motiverade i förhållande till de möjligheter som finns på nationell, regional eller lokal nivå.
http://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/7/subsidiaritetsprincipen?fbclid=IwAR3OWFEFCJGHYXASS g8a0Fk34CwzIKusNBccO2xgjJ2-ljXBwExShY6TlwE
https://eur-lex.europa.eu/summary/glossary/subsidiarity.html?locale=sv&fbclid=IwAR3HyFAaGPrYO lu3mXMOqNoVpp_oz27GYpcm21xVen50WsQZB2fanBO771E
Nummer två:
Den statliga styrningen av kommuner och landsting har ökat både i omfattning och detaljeringsgrad, visar två rapporter från Statskontoret. Ökningen gäller i princip alla typer av statlig styrning, bland annat den som sker med hjälp av lagar och förordningar och med riktade statsbidrag. Exempelvis tillkom 33 nya riktade statsbidrag under 2018. Det fanns under året över 200 olika statsbidrag till kommuner och landsting, varav flertalet var riktade bidrag.
Den kommunala finansieringsprincipen har tillämpats sedan 1993 och innebär att staten inte ska ålägga kommuner och landsting nya uppgifter utan att ge dem adekvat finansiering. Det vill säga, statligt beslutade reformer ska varken vara under- eller överfinansierade. Principen tillämpas genom att den beräknade kostnaden eller besparingen för kommunerna respektive landstingen för en reform fördelas utifrån befolkningsstorlek.
Systemet för kommunalekonomisk utjämning ska skapa likvärdiga förutsättningar för Sveriges kommuner att utföra sina uppdrag. I praktiken betyder det att om alla kommuner hade samma skattesats och samma ambitioner och effektivitet ska utjämningssystemet kompensera för skillnader när det till exempel gäller demografi och invånarnas inkomster.
Under 2018 betalade staten ut 76 miljarder kronor till kommunerna inom ramarna för systemet, varav ungefär sju miljarder finansierades av avgifter från kommunerna. Därutöver omfördelades netto drygt sju miljarder mellan kommunerna i kostnadsutjämningen.
Trots utjämningssystemet är det idag stora skillnader i kommunernas skattesatser. Dorotea har landets högsta totala kommunala skattesats (35,15 procent) och Vellinge den lägsta (29,19 procent). För varje intjänad hundralapp får alltså Vellingebon behålla nära sex kronor mer än Doroteabon.
Granskning av detta visar att beredningen av reformerna inte varit tillräcklig genom att regeringen, i varierande grad, inte tydligt och öppet redovisat de antaganden och beräkningar som har legat till grund för reformernas ekonomiska reglering. Exempelvis är antaganden sparsamt motiverade, och information om vilka specifika uppgifter och statistiska källor som använts saknas. Likaså har ingen analys gjorts av hur beräkningarna påverkas av alternativa antaganden. De bristfälliga underlagen har försvårat för kommuner att få insyn i reformernas beräkningar och att lämna relevanta synpunkter.
Regeringskansliet ska, enligt sina interna riktlinjer, bedöma om en ekonomisk reglering medför stora skillnader för enskilda kommuner. Enligt Riksrevisionens granskning har en sådan bedömning inte gjorts i de tre reformfallen och görs i regel inte heller för andra reformer som regleras enligt finansieringsprincipen. Regeringen följer inte upp det ekonomiska utfallet för reformer som reglerats enligt finansieringsprincipen. Det huvudsakliga skälet som anförs är att tillämpningen av principen inte kräver uppföljning, men också att en uppföljning av reformers ekonomiska utfall är förknippad med metodologiska svårigheter.
Att reformers ekonomiska utfall inte följs upp innebär att det saknas kunskap om huruvida syftet med finansieringsprincipen upprätthålls över tid. Enligt finansieringsprincipens utformning ska regleringar ske enligt de pris- och volymnivåer som gäller när respektive reform träder i kraft, vilket gör att regleringen urholkas i takt med att nivåerna förändras. Vanligtvis ingår dock inte någon analys av utvecklingen i berörda enhetskostnader och volymer i beredningsunderlaget.
Nummer tre
Det finns två fastställda direktiv som gäller i EU länder dels vid massiva migrationsströmar och ett mottagardirektiv som gäller när det är som ”vanligt”. Detta för att EU länder ska veta vad de måste göra och ge som minst – mest till migranter.
RÅDETS DIREKTIV 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (under omarbetning)
De som vågar läsa igenom dessa två direktiv kommer tro att de är skrivna av nazister.......EU har 1000 ggr hårdare nivåer än sverige.......oh boy.......Jag vill inte få hot och hat meddelande då folk inte fattar skillnad på budbärare och ansvariga.......Men de säger tydligt att inhemska medborgareSKA hadet bättre än migranter. Att migranter inte behöver få pengar utan det räcker med saker i natura som mat, kläder, att migranter INTE ska få bättre priser på avgifter än inhemsk befolkning,att ensamkommande över 16 år kan bo i baracker med andra vuxna.....
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:32001L0055
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A32013L0033
Nummer fyra:
Som bevis är alla årliga eu rapporter från regeringen till EU som kallas för "Sveriges konvergens program" där regeringen skriver varje år att Sveriges kommuner är självstyrande och har ett ekonomiskt balanskrav att klara av sin egen ekonomi etc etc. Så jag tror definitivt på EU domstolen om man ska se det helt juridiskt.
Nummer ett
Sveriges kommuner är självstyrande och inom eu finns något som heter: Subsidiaritetsprincipen. Det allmänna syftet med subsidiaritetsprincipen är att garantera en lägre instans en viss grad av självständighet gentemot en högre instans, eller en lokal myndighet i förhållande till den centrala makten. Subsidiaritetsprincipen är ett vanligt inslag i länder såsom Tyskland, Schweiz och Österrike vilka är förbundsstater med inrikes indelning i självständiga delstater. Subsidiaritetsprincipen definieras i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Målet med principen är att garantera att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt och att man kontrollerar om åtgärder som vidtas på EU-nivå är motiverade i förhållande till de möjligheter som finns på nationell, regional eller lokal nivå.
http://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/7/subsidiaritetsprincipen?fbclid=IwAR3OWFEFCJGHYXASS g8a0Fk34CwzIKusNBccO2xgjJ2-ljXBwExShY6TlwE
https://eur-lex.europa.eu/summary/glossary/subsidiarity.html?locale=sv&fbclid=IwAR3HyFAaGPrYO lu3mXMOqNoVpp_oz27GYpcm21xVen50WsQZB2fanBO771E
Nummer två:
Den statliga styrningen av kommuner och landsting har ökat både i omfattning och detaljeringsgrad, visar två rapporter från Statskontoret. Ökningen gäller i princip alla typer av statlig styrning, bland annat den som sker med hjälp av lagar och förordningar och med riktade statsbidrag. Exempelvis tillkom 33 nya riktade statsbidrag under 2018. Det fanns under året över 200 olika statsbidrag till kommuner och landsting, varav flertalet var riktade bidrag.
Den kommunala finansieringsprincipen har tillämpats sedan 1993 och innebär att staten inte ska ålägga kommuner och landsting nya uppgifter utan att ge dem adekvat finansiering. Det vill säga, statligt beslutade reformer ska varken vara under- eller överfinansierade. Principen tillämpas genom att den beräknade kostnaden eller besparingen för kommunerna respektive landstingen för en reform fördelas utifrån befolkningsstorlek.
Systemet för kommunalekonomisk utjämning ska skapa likvärdiga förutsättningar för Sveriges kommuner att utföra sina uppdrag. I praktiken betyder det att om alla kommuner hade samma skattesats och samma ambitioner och effektivitet ska utjämningssystemet kompensera för skillnader när det till exempel gäller demografi och invånarnas inkomster.
Under 2018 betalade staten ut 76 miljarder kronor till kommunerna inom ramarna för systemet, varav ungefär sju miljarder finansierades av avgifter från kommunerna. Därutöver omfördelades netto drygt sju miljarder mellan kommunerna i kostnadsutjämningen.
Trots utjämningssystemet är det idag stora skillnader i kommunernas skattesatser. Dorotea har landets högsta totala kommunala skattesats (35,15 procent) och Vellinge den lägsta (29,19 procent). För varje intjänad hundralapp får alltså Vellingebon behålla nära sex kronor mer än Doroteabon.
Granskning av detta visar att beredningen av reformerna inte varit tillräcklig genom att regeringen, i varierande grad, inte tydligt och öppet redovisat de antaganden och beräkningar som har legat till grund för reformernas ekonomiska reglering. Exempelvis är antaganden sparsamt motiverade, och information om vilka specifika uppgifter och statistiska källor som använts saknas. Likaså har ingen analys gjorts av hur beräkningarna påverkas av alternativa antaganden. De bristfälliga underlagen har försvårat för kommuner att få insyn i reformernas beräkningar och att lämna relevanta synpunkter.
Regeringskansliet ska, enligt sina interna riktlinjer, bedöma om en ekonomisk reglering medför stora skillnader för enskilda kommuner. Enligt Riksrevisionens granskning har en sådan bedömning inte gjorts i de tre reformfallen och görs i regel inte heller för andra reformer som regleras enligt finansieringsprincipen. Regeringen följer inte upp det ekonomiska utfallet för reformer som reglerats enligt finansieringsprincipen. Det huvudsakliga skälet som anförs är att tillämpningen av principen inte kräver uppföljning, men också att en uppföljning av reformers ekonomiska utfall är förknippad med metodologiska svårigheter.
Att reformers ekonomiska utfall inte följs upp innebär att det saknas kunskap om huruvida syftet med finansieringsprincipen upprätthålls över tid. Enligt finansieringsprincipens utformning ska regleringar ske enligt de pris- och volymnivåer som gäller när respektive reform träder i kraft, vilket gör att regleringen urholkas i takt med att nivåerna förändras. Vanligtvis ingår dock inte någon analys av utvecklingen i berörda enhetskostnader och volymer i beredningsunderlaget.
Nummer tre
Det finns två fastställda direktiv som gäller i EU länder dels vid massiva migrationsströmar och ett mottagardirektiv som gäller när det är som ”vanligt”. Detta för att EU länder ska veta vad de måste göra och ge som minst – mest till migranter.
RÅDETS DIREKTIV 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (under omarbetning)
De som vågar läsa igenom dessa två direktiv kommer tro att de är skrivna av nazister.......EU har 1000 ggr hårdare nivåer än sverige.......oh boy.......Jag vill inte få hot och hat meddelande då folk inte fattar skillnad på budbärare och ansvariga.......Men de säger tydligt att inhemska medborgareSKA hadet bättre än migranter. Att migranter inte behöver få pengar utan det räcker med saker i natura som mat, kläder, att migranter INTE ska få bättre priser på avgifter än inhemsk befolkning,att ensamkommande över 16 år kan bo i baracker med andra vuxna.....
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:32001L0055
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A32013L0033
Nummer fyra:
Som bevis är alla årliga eu rapporter från regeringen till EU som kallas för "Sveriges konvergens program" där regeringen skriver varje år att Sveriges kommuner är självstyrande och har ett ekonomiskt balanskrav att klara av sin egen ekonomi etc etc. Så jag tror definitivt på EU domstolen om man ska se det helt juridiskt.
EU skulle aldrig acceptera något som missgynnar deras syfte. Så jag har verkligen svårt att se hur EU skulle hjälpa i det här fallet.
EU har flera gånger visat att de är beredda att bryta dess egna lagar och löften ganska godtyckligt beroende på vad som gynnar EU:s större vision om mer centraliserad makt hos Bryssel.