Vi som är incel, (involuntära celibater)

Blyghet är ju ärftligt, men en miljö kan ju kompensera, och förstärka.
Social fobi killar har ofta kritiserats, Istället för att ha en bra manlig förebild som visar vägen och uppmuntrar när de gör rätt, så har de en far som trycker ned.
Mamman överför ofta sin egen ängslighet på barnen, framförallt så är det så att barn som växer upp med föräldrar som retas och hånar deras känslor när de är små får det svårt att visa dem som vuxna om de är känsliga.

Det som är problemet idag är att all manlig attacklusta och självkänsla fostras bort. Det har skett länge, krig och våld är fult har vi trott, eftersom vi varit så trygga och säkra. Det ser man hur det har gått på en del av dagens poliser som är rent av pimpinetta.

Att erövra en kvinna är en jakt, det är att nedlägga ett byte, att triumfera.
Dataspel blir en vikarierande triumf.

Vad som ofta nämns är att förr var äktenskap arrangerade, nu när vi måste fixa det själva är det inte lika lätt.

Kvinnorna är också indoktrinerade av socialismen och fås att tro att de är överklasskonsumenter och har rätt att ställa krav. Men medelmåttor kan inte vara överklasskonsumenter, det är tyvärr samma sak från killarnas håll. De tror de har rätt till en 10. De föraktar paddorna trots att de själva är paddor.

Folk är uppfuckade i huvudet på många sätt.

Eftersom jag är intresserad av det mesta, och därför har gjort det mesta så har jag faktiskt varit reggad på ett incelforum kind of. Det var egentligen ett forum för andra saker, men de tog över kan man säga.
Där finns de som är riktigt tokiga, sedan finns det många med någon form av psykologiskt problem. Extrem social fobi, loveshyness. Människor som är udda och eller hamnat utanför tidigt i livet.

De flesta råd i såna här trådar är helt meningslösa eftersom rådgivaren utgår från sin egen situation och inte utifrån den drabbades. Jag har hjälpt några killar ur en sån här situation och de är alla olika och behöver olika saker, vad de inte behöver är råd, de behöver någon som accepterar dem och tror på dem så de börjar tro på sig själva. Det är lite som att lära fåglar flyga. För man måste kunna flyga innan man kan hitta en fågelhona och göra ägg med.

De riktigt stolliga incels har dock inte som främsta problem att de är oskulder utan andra grövre problem. Som aspeprgerkillen här hade först och främst problem av sin asperger, och Elliott Roger hade problem både med AS föräldrar som inte fanns där och en del narcissism.

JackSaloon ja. (TS)
Om man ser till hans sista tråd där han outade sig som troll och sade att det hela började på kul men att han börjat må dåligt i rollen som Jack så säger det mycket om hur människor sitter fast i en spiral.

Godhjärtade kvinnor som kan locka någon ur en sådan spiral växer inte på trän, det enda som återstår är en bra psykolog.

Lite trött kanske inte så bra inlägg men det får stå.

haha, du...du fick till och med mig att bli något deppig av din negativa samhällsanalys, och det är ju mest för att den egentligen är sann och utan överdrifter.

I vår samhälle finns det ett enormt antal människor som vägrar se förföringsleken för vad den är, och det skapar en hel del förvirring bland alla parter. Människor förväntas bara bli tilldelade saker på ett rättvist sätt, men det finns nog ingen mer brutal tävling än just "jakten", och den är brutal från så många olika vinklar. Vi föredrar att leka med iden om att ifall en man bara är snäll och trevlig och respekterar kvinnor kommer han att få en flickvän och så vidare, men hur snällt låter det från rapare som dånar från högtalare i salen där förföringsleken pågår?

Haha, det blir ju så uppenbart att naturen ämnar att leken ska vara mycket brutalare än så och det här är en lek som återspeglar instinkternas Värld, och du måste som man därmed just ha de där brutalare egenskaperna och inte de civiliserade "snälla" och "respektabla" beteendemönster som vi lär våra pojkar, vi söker uppfostra den "snälla pojken" som ska göra allting rätt, och ändå, tillslut, gör allting fel i förföringsleken.

Vidare, ifall kvinnan är en mans jaktbyte så är ju illusionen som kvinnan sänder tillbaka det som får honom att undvika fortsätta jaga, illusionen är kvinnans "lek" eller "jakt". Han kan stadga sig med henne, för hon kan ge honom så mycket mer än bara sex, hon kan exempelvis fylla hål i hans hjärta som han inte ens kände till fanns där eller så kan hon lyfta honom till skyarna och få honom att känna sig så mycket som en man att han inte behöver jaga vidare. Hon kan gräva efter arkilleshäll och spela den förstående modersgestalten samtidigt som hon är sexpartnern som uppfyller mannens fantasier. Kärlek ges helt ovilkorligt återigen, för första gången sedan barnsben, och mannen känner sig trygg och nöjd. Någonstans här börjar ju mannen minsann bli jaktbytet, roller omvänds, han har fastnat i ett spindelnät - känslornas Värld, en Värld där kvinnan har övertaget och kan spinna nätet som hon önskar.

Fortsättning på sådana historier beror på dels hur pass äkta kvinnans projicerade illusioner av kärlek -var det undermedvetet eller medvetet? och dels på hur självständig, känslokall och viljestark mannen är, och desto svårare jaktbyte mannen visar sig vara desto mer respekterar kvinnan honom och jagar honom vidare trots att han trampar på henne. Faller han dock förenkelt för dessa illusioner så är det som om han är ett litet barn med för stor behov av kärlek, och det pekar mot att mannen innerst inne är svag och blir därmed oattraktiv för kvinnan.

Det visade sig i studier att det är för kvinnan som riktig bra och hård sex är viktigast i relationen, medan mannen mår bäst när han får gossa med kvinnan efter sex. Kontra-intuitivt, men det pekar mot att de där 30 minuter då mannens testosteron störtdyker efter sex och han äntligen får "slippa" vara en man, och får rent biologiskt vara svag och feminin, det momentet är otroligt viktig för en mans mentala hälsa. Men för att fortsätta få den biten så MÅSTE mannen ständigt bevisa sig vara en man - alltså tillförse kvinnan hennes sexuella behov och troligen så innefattar det att alltid vara på tårna utanför sängen också, alltså slå ner på konkurrenter och visa sig vara värd hennes respekt.

Nu är ju allt som nämns ovan helt enkelt en historia där pusselbiterna tycks kunna gå ihop på något sätt, men problemet ligger väl i att det är väldigt få män som är värda en kvinnas respekt och att det finns väldigt många kvinnor beredda att orbitera kring sådana män. Monogami-idealet för kvinnor runt 30 (då de möjligen måste "settle" med någon man som inte förtjänar hennes respekt) blandad med harem-ideal tills de fyller 30 (där de mest har sex med vinnare) skapar en dissonans i hela spelbrickan, och det som redan var en balansgång ovan en planka gjord av bräckliga illusioner blir här istället en lina som svajar innan män och kvinnor ens börjar vandra ovan abysmen (den nakna sanningen).

Gift dig efter 30, få barn, och skilj dig innan 40 blir väl ödet för våra nya onaturliga parningsritualer. I tribala miljöer så gifte sig kvinnor runt 14-15 med någon man runt 18-19 och det var ju inte tal om att leka av sig ända upp tills de är 30+ och sedan gifta sig med de som tittade på leken från långt håll (och blev emotionellt handikappade).

Att dock klaga på sakernas natur tycks mig ändå vara slösseri på tid, för p-piller ooch Guds Död har inträffat och modernismen blåser bort alla strukturer som gav urmänniskan en känsla av mening.

Vi återvänder då dels tills djungelns lag, civilisationen kanske alltså står och vajar i och med att den naturliga balansen rubbats och kärleken mellan män och kvinnor dör ut.

Fertilitetsnivån störtdyker i alla Västländer just nu och det är muslimska invandrare som har svaret på hur man befolkar framtiden. Allt som tillslut existerar är individen, nu när vi skalat bort alla sagor och illusioner som gav människan mening. Individen gör bäst i att endast arbeta för individen, först dog storfamiljen, sedan nationen och nu så är det kärnfamiljen som även den ska avrättas.

Jag har ovan inte ens gått in på porr och hur det skakar om både mäns och kvinnors Värld och skapar en verklighet full av omöjliga förväntningar hos de män som själva egentligen tvingas gå åratal i simulationernas Värld.

Tro eller ej, men fortfarande ingen respons från någon

Enkelt. Avskaffa välfärdsstaten. Idag sker en transferering av makt från män till kvinnor. Kvinnor dras till män med mer makt än dem.

Den genomsnittliga mannen betalar 1.6 miljoner in till skattesystemet under en livstid, den genomsnittliga kvinnan tar emot 1.7 miljoner. De tar mer bidrag, jobbar mindre, lever längre med mer pension och kostar mer i sjukvård. 73% av alla offentligt anställda är kvinnor, alltså försörjda av skatten. Staten har ersatt mannens försörjarroll och därmed hans primära attraktionskraft.

Källa till skattuträkning https://www.friatider.se/regeringen-...tar-mer-an-man
Länken till 73% är död men det brukade stå här:
http://www.statskontoret.se/var-verk...uppfoljningar/

Okej, då kanske du har för missbildat ansikte...En svensk man med normalt utseende får tiotals meddelanden inom en dag.

Var det en bra bild? Alltså kvalité, pose mm? Vad för kläder? Vill du ha en länk till en guide som visar hur man ska ta ett bra foto? Skrev du "looking for marriage and children"?

Annars bör väl girl friend experience fungera.

Genomsnittet är inte 16 stycken, det är bara struntprat. Jag har inte ens sagt emot något i tidigare poster, men detta måste jag avfärda som ren lögn.


Jag överdriver ingenting. Basen till ett framgångsfullt relationsliv är baserat på förutsättningar.

Ber du två killar som är ensamma att de ska skaffa en tjej blint och båda har helt olika färdigheter socialt. Då kommer personen som exponerar sig mest att lyckas bäst eftersom en person som exponerar sig mer får fler försök att lyckas, även om detta är den "osociala" personen av dem. Social förmåga gör liten skillnad gentemot exponering. Att ha högre social förmåga ger en ökad sannolikhet att lyckas, fast det är ändå meningslöst om man inte utför tillräckligt många försök.


Sluta se så svart eller vitt, det är inte så simpelt som att alla killar som är ensamma är finniga nördar medan alla som lyckas är smooth och coola killar.

Ditt misstag är att du tror att incel är en grupp till att börja med, det är bara ett begrepp som folk har hittat på. Självfallet baserar sig detta på extrema stereotyper, så jag föreslår att vi försöker vara lite objektiva här. Talar vi om ensamma killar som har väldigt svårt att hitta partner, så ser jag två kategorier:
1. Den kategorin som du antagligen syftar på när du säger incel. Detta är de som bor hemma i morsans källare, spelar dataspel hela dagarna, har inget liv och kanske är konstiga personer. Någon som inte har mycket attraktivt för sig.

2. Den kategorin som lever helt normala liv, har kanske ett heltidsjobb, är rätt stabil och social. Helt normala personer.

Vad jag försöker säga är att även om kategori 1 existerar så är det väldigt många i kategori 2 som hamnat i ensamhet. Med slump menar jag då att de lika gärna hade kunnat lyckas utifrån sin livsstil och sociala förmåga, men de har inte gjort det. Vad skulle du själv kalla detta om inte slump? Finns liksom inget att argumentera emot.

Eftersom vi lever i ett samhälle där det är svårt att träffa folk, så är det en rimlig konsekvens att folk hamnar här, "incel" eller ej. Det komiska är att jag blir ifrågasatt kring detta på ett forum där 95% är personer som aldrig lyckas med brudar.


Nätet är inte bara Tinder dock som du påstår.

Självklart träffas fler personer på nätet idag, när allt färre umgås i verkligheten. Det är bara naturligt att en sån plattform blir mer representativ när folk allt mer drar sig ifrån andra ställen.

Men om du nu snackar om onlinedejting så stenhårt så kommer vi ju ifrån det vi ursprungligen diskuterade, vilket är social förmåga. Om du nu påstår att onlinedejting är så viktigt och att så många lyckas baserat på det, så erkänner du ju samtidigt att ett medium som inte kräver någon särskild social förmåga är effektivast. Det stärker ju bara min poäng innan, att man kan träffa tjejer utan att vara särskilt social.


Skillnaden mellan dig och mig är att jag ser på verkligheten hur den fungerar när jag rör mig där ute, medan du läser artiklar på nätet och bildar din verklighet på det. Det enda jag ser är många ensamma män där ute (och inte minst här på FB) som inte lyckas träffa tjejer, förutom ibland. Lite märkliga att avfärda mina ord som att "jag inte riktigt vet hur det funkar" när jag inte har några som helst problem med att träffa tjejer och ser ju själv hur utbrett problem det är hos andra.


De träffar en av sina partners via nätet, det betyder inte att deras hela historik av partners har varit via nätet. Försöker du få fram en poäng kring sakfrågan eller försöka hitta saker att ha rätt på i brist på annat? Jag har inte påstått att onlinedejting inte leder till förhållanden.

Vi diskuterade vare sig alla ensamma killar är socialt handikappade eller inte vilket du verkar påstå. Jag påstår att så inte är fallet. Bevisbördan är således på dig, så jag ska inte behöva vara den som sitter här och förklara mig här till vansinne över samma sak om och om igen medan du skriver enraders svar där du attackerar de poängerna bara. Det är simpel fakta att relationer är komplext, det är inte så enkelt och naivt att man kan dra slutsatsen att ensamma personer är socialt handikappade. Eller vice-versa. Bemöt det bara, annars orkar jag inte slösa mer tid på diskussionen. Ingen bryr sig om något annat.

Som andra i tråden har varit inne på så är detta nog för många en övergående fas man har i yngre år innan man riktigt har mognat klart.

Jag känner nämligen igen mig själv i det hela från när jag var runt 20 år gammal. Man var bitter över att man inte lyckades och hade en benägenhet att vilja skylla detta på externa faktorer. Det är väl ungdomens högmod att inte vilja se felen eller bristerna i sig själv.
I mitten av 20-årsdekaden så var jag väldigt instängd och apatisk men kunde ta mig ur det med utbildning och jobb och bättre boende. Jag fokuserade på annat för att jag behövde det för att komma vidare.

Nu är jag 36 och fortfarande oskuld. Jag är inte arg eller bitter längre för vem har tid och ork med det? Jag har det senaste året börjat försöka komma med i hela det här med dejting osv. Har inte lyckats med något än, men jag ser det inte som en omöjlighet i alla fall. Visst finns det en viss melankolisk känsla över att man har missat en aspekt av livet som så många andra upplever, och jag vill verkligen veta hur det känns att veta att det finns någon annan som tycker om en på ett romantiskt plan.

Men att hysa någon form av konspiratorisk animositet gentemot kvinnor överlag är ingenting som någon tjänar något på, och är som sagt en omogen inställning som jag tror och hoppas att de flesta män växer ur ganska snart efter 20 år fyllda.

https://www.aftonbladet.se/relatione...--i-genomsnitt

Den refererade studien är inte helt ny och det är alltså genomsnittet och inte medianen som tas upp.

Du behöver internet. Jag har redan motbevisat ditt påstående om att det är en superliten del som möts online. Ditt svar på detta är att det minsann inte bara är tinder, men du missar helt poängen. Låt vara Tinder en okcupid eller elitsinglar eller allihopa. Min poäng är att MÅNGA träffar sina partners utanför sin sociala krets.
Dvs via internet.

Den som väljer att göra det bästa av situationen och använda internetdejting (du får ju autismryck bär jag skriver Tinder, så ska använda det bredare "internetdejting" istället), försöka få med kollegorna på en AW etc kommer klara sig bättre ja? No shit. Det ändrar inte faktumet att många faktiskt försöker i ungefär lika hög grad men att en del misslyckas gång på gång medan andra lyckas ibland.


Aldrig påstått. Jag har flera vänner som är vuxna oskulder. Många av dem är hyfsat sociala, men de har helt klart vissa problem som gör dem mindre attraktiva.

Jag har tidigare på forumet skrivit om kategorier av oskulder så jag ser helt klart skillnaderna. Men varför menar du att kategori 2 inte gör som 40% av paren idag och går ut på nätet och träffar någon? Jag menar att väldigt många av dem försökt men det funkar inte. De har också, åtminstone när de var yngre, varit på fester etc men ändå inte lyckas. I många fall skulle jag säga att det är dåligt självförtroende (lätt hänt när man är vuxen och oskuld) och därmed en rädsla och hög stressnivå vid kontakt med kvinnor. men det finns fler orsaker. Kan se om jag kan fiska upp ett gammalt inlägg om detta vid tillfälle.


Genetik och vilka föräldrar man fått är också slumpmässigt. Att person a blivit osäker kring kvinnor och allmänt ocharmig kan säkert ha delvis slumpmässiga orsaker, men det gör inte att faktumet att han misslyckas är en slump. Jag håller med dig om att average Joe inte är ett charmtroll men de reagerar inte heller som ett rådjur som just sett en varg när en tjej börjar prata med dem. Alltså om du faktiskt tittar på interaktionerna mellan kvinnor och din kategori b så kan du ofta se att det finns grejer de är klart sämre än genomsnittet på.

Jag kan inte tala för andra här.


.
Irrelevant motargument. Nyckeln är ju att väldigt många parbildar på ett sätt som inte är beroende av deras sociala situation, eftersom de använder nätdejting.



Man ska väl vara hyfsat rimlig i sitt chattande men sen får man en *trumvirvel* dejt. En dejt kräver inte på något sätt en exceptionellt god social förmåga. Däremot straffar sig en dålig social förmåga ordentligt på en dejt. Det var ju såhär vi kom in på det. Jag konstaterade att dejtförmatet, kontra att träffas stegvis via säg jobbet, ställer större krav på rimlig social förmåga.

Mina flesta insikter kommer just från verkligheten. När jag tar upp verkliga exempel, från mitt liv, kritiserar du istället mig för att bara titta på min kontext etc. Vill du ha anekdoter eller statistik? Och flickor är som sagt inget problem för mig heller.
Däremot att det utgör en jätteliten del av parbildningrn, vilket jag motbevisat med statistik. Ditt svar på det var "ahmen det är ju inte bara Tinder".

Var får du socialt handikappad ifrån? Oskulder har generellt en sämre social förmåga när det kommer till att interagera med kvinnor. Det är inte samma sak som att de är autistiska, inte har några vänner eller inte kan klara en arbetsintervju. Många av dem behöver lite wins för att slappna av, bli lite mer självsäkra och märka att tjejer inte dödar dem så skulle det gå bättre. Att jag ofta ger rådet att gymma och träna kampsport är inte främst för att man går en snyggare kropp (även om det är bra såklart) utan att det ger folk mer självförtroende, gör dem mindre känsliga för negativa känslor och förhoppningsvis kan öka deras risktagande lite.

Det är bara en slump att du är oskuld. Du behöver därför inte ändra på något för att sluta vara oskuld. För varför skulle det funka? Det är ju bara slumpen som avgör

Det är för att du klumpar samman grupp nummer 2 till en stor grå massa där slumpen avgör. I verkligheten så finns det säkert 100 skillnader mellan en incel och en kategori 2 kille som lyckas.

Exempelvis kan en av killarna vara 177 cm, ha ett lite för osymmetriskt ansikte, lite för mycket underhudsfett och är socialt tafatt med tjejer. Kille nummer 2 är 180, har ett lite mer symmetriskt ansikte, lite mindre underhudsfett och är lite mindre social tafatt med tjejer. Vi män ser ingen skillnad, men i den mördande konkurrensen som finns i Sverige i dagsläget så väljs kille nummer 1 bort av tjejerna. Även om de är på samma plats under lika lång tid med samma exponering för tjejer.

För 10 år sen så hade kanske kille 1 också lyckats, och om utvecklingen fortsätter som den gör så kanske inte kille nummer 2 räcker till om 10 år.

Ja det säger jag inte emot. Fast fortfarande så träffar de sina partners baserat på andra faktorer än social förmåga. Alla som provat nätdejting vet vilket jobb det är.


Det spelar ingen roll att somliga lyckas ofta, det intressanta är varför de lyckas. Det finns många individer som varken ser bra ut eller är särskilt socialt framgångsfulla som har flickvän och dessutom haft flera flickvänner. I kontrast finns det många killar som ser helt ok ut eller bra ut och är socialt normala som ändå är ensamma. Det jag försöker poängtera är att slumpen ska inte underskattas när det gäller dejting. Det är som att söka jobb, till slut hittar man när man ligger i.



Och det jag säger är att det inte alltid är "problem" som gör att folk misslyckas, utan det är antalet försök. De flesta killar som skaffar flickvän är inga fotomodeller utan brister/problem, utan det är helt normala killar med många brister.

Även om det är en fördel att inte ha brister, så är det inte förklaringen till varför någon är ensam (så länge dessa brister inte är extrema). Hur annars skulle majoriteten av killarna i förhållande vara helt vanliga personer utan några som helst unika egenskaper?


Många av dem gör nog det också, fast det är där slumpfaktorn kommer in. Om vi antar för sakens skull att 100% av killarna som onlinedejtar är ungefär likadana i både utseende och andra faktorer, så kommer alltid en stor del av dessa att lyckas medan en stor del inte lyckas.

Ja precis många har försökt med det funkar inte, då låter det som att vi är ganska överens.

Jag har haft perioder där jag var både deprimerad och oattraktiv men ändå träffade många tjejer, just för att jag hade kontakt med många tjejer då via nätet. Men sedan i andra perioder har jag varit på topp och knappt fått något napp förutom när jag gått ut och kört väldigt aggressivt game. Oavsett hur normal man är, finns det inga garantier för något. Har den genomsnittliga killen otur får han ligga i under flera månader eller år för att hitta någon och alla har inte riktigt den orken utan tycker det är bekvämare att spela dataspel eller vad de nu gör. Jag tvivlar på att gemene man lägger ner samma energi på samma sätt.


Säger inte emot att självförtroende är bra att ha, men som ung så var ju tjejer på en oavsett hur osäker man var. Detta på grund av att man rörde sig i kretsar där tjejerna befann sig. Det hade inte fungerat i dagens onlinedejting där man tvingas jaga efter tjejer bakom en skärm.


Vi är inte oöverens i det vi skriver så jag tycker det är synd att du avfärdar mitt perspektiv om slumpen. För vad jag menar är inte matematik, utan rena konsekvenser av agerande och hur något till slut leder till resultat. Genomsnittliga killar är inte charmtroll som du säger, så de träffar ofta tjejer av lyckliga omständigheter, till exempel genom den där kompisen. Dessa personer kan verkligen inte gå ut en helg och ta hem en tjej på beställning, de skulle nog inte våga heller.

Däremot en genomsnittlig kille som inte rör sig så mycket ute kontra en genomsnittlig kille som rör sig ute ofta är det stor skillnad mellan, just på grund av antalet gånger slumpen har möjlighet att inträffa. Jag tycker det är ointressant därför att fokusera på vad för dåliga egenskaper ena killen har och vilka bra egenskaper den andra killen har, för alla tjejer har inte samma preferenser eller fokus när det gäller partner.


Ja fast det är inte så intressant att de antagligen har sämre social förmåga. En oskuld med låg social förmåga som hade haft tjejer omkring sig och umgåtts med, hade inte varit oskuld länge till säger jag. Så länge inte tjejerna är upptagna och såna faktorer som förstör exemplet.

Jag säger inte emot att det är bra saker att ha det du skriver, fast du kanske har insett att hela min argumentation i detta ämne bygger på att folk inte ska döma ut folk för att de är oskulder eller har haft få partners. För det ligger inte alltid i deras egna brister, utan bara i den livsstilen de befinner sig i.


Min poäng är att killar inte alltid väljs bort, utan de försöker inte till att börja med. Eller rättare bestämt snarare än försöka så hamnar de aldrig i lägena där de bedöms till att börja med. Se bara på hur många totala förlorare som skaffar flickvän, hur lyckas de menar du?


Nu är du ju bara löjlig och tolkar om det jag skriver. Det är ju jag som förespråkar att folk ska ändra sig, genom att försöka exponera sig mer för tjejer. Det personer som du förespråkar är att man ska bli "bättre", vilket inte inte ger något om man inte exponerar sig för tjejer. Om många killar ändå kommer vara bättre, varför tror du att lösningen för oskulden är att försöka hitta fel i sig själv? Bättre att personen försöker träffa tjejer.

Man behöver som sagt inte vara perfekt eller bra för att träffa flickvän, varför skulle majoriteten killar med flickvän vara mediokra personer då?

De incel som begått attentat och liknande har nästan alltid varit enstöringar. Jag tror det är den sociala isoleringen, mer än att folk är incel, som gör tillvaron så tragisk.

Har man ett umgänge så är livet lättare, oavsett. Detta är förmodligen anledningen till varför kvinnor är mindre olyckliga över att vara incel, eftersom kvinnor är bättre på att bygga relationer.