Citat:
Det där med upptrappning, hot och liknande tror jag fortfarande benhårt på. Svartsjuka i någon egentlig mening tror jag inte lika mycket på. L*na beskrev hur de tidigare i sin relation hade backat från varandra när hon träffade någon för att bli tightare igen när hon inte hade någon. Verkar som om det hade funnits en viss flexibilitet tidigare. (Fast det kanske det inte gjorde längre?) Om det nu var något med beholderx och att Lena hade gått vidare (spekulation) så var nog reaktionen hos MGM snarare kopplad till att L*na plötsligt markerade avstånd på ett nytt mer definitivt sätt och att hon agerade utifrån en ny position av oberoende. Kontrollförlust och känsla av att bli kränkt snarare än svartsjuka. Något L*na gjorde och sa gjorde och sa hon på ett nytt sätt och det var något som bokstavligen talat retade gallfeber på MGM. Hon hade kanske börjat dra sig ur något som MGM inte ansåg att hon hade rätt att dra sig ur, inte utan hans välsignelse och inte på ett sätt som han inte dikterade.
I detta var L*na på något sätt naiv i att hon räknade med att hon kunde bete sig så rättframt och ärligt som hon förmodligen gjorde. Även om varningsklockorna hade börjat ringa, vilket man kan sluta sig till genom att hon hade börjat uttrycka sig i termer av ”om det händer mig något” och liknande, så ringde de tydligen inte tillräckligt högt. Hon kunde helt enkelt inte tro att det fanns någon fara för hennes liv, även om hon oroade sig för vad som kunde hända. Det är min teori.
Problemet är väl att det är svårt att få in MGK i ett sånt resonemang. Det enda jag kan komma på är att MGM på något sätt lyckades utnyttja det faktum att MGK hyste förakt/hat mot L*na och att han hittade ett sätt att utnyttja detta, att han med manipulativ fingerfärdighet lyckades dra in MGK i en fatal karusell. Antingen det eller så bevittnar vi ett äkta fall av två till synes normala medelklassmänniskor som tillsammans bildar en mördarduo i en kollektiv Hannibal Lecter-symbios.
I detta var L*na på något sätt naiv i att hon räknade med att hon kunde bete sig så rättframt och ärligt som hon förmodligen gjorde. Även om varningsklockorna hade börjat ringa, vilket man kan sluta sig till genom att hon hade börjat uttrycka sig i termer av ”om det händer mig något” och liknande, så ringde de tydligen inte tillräckligt högt. Hon kunde helt enkelt inte tro att det fanns någon fara för hennes liv, även om hon oroade sig för vad som kunde hända. Det är min teori.
Problemet är väl att det är svårt att få in MGK i ett sånt resonemang. Det enda jag kan komma på är att MGM på något sätt lyckades utnyttja det faktum att MGK hyste förakt/hat mot L*na och att han hittade ett sätt att utnyttja detta, att han med manipulativ fingerfärdighet lyckades dra in MGK i en fatal karusell. Antingen det eller så bevittnar vi ett äkta fall av två till synes normala medelklassmänniskor som tillsammans bildar en mördarduo i en kollektiv Hannibal Lecter-symbios.
Här får man en viss känsla för hur det har sett ut.
"Nu har jag lekt färdigt, nu fortsätter vi som vanligt igen".
Det är inte mycket som tyder på att LW skulle ha varit nedtryckt
av SD, snarare då att det va LW som spelade första fiol.