Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Jag misstänker också att mgm lägger skuld på L*ena.
Dvs, de fel han själv gör, de är inte hans fel, och de konsekvenser som det resulterar i är också hennes. Själv är han skuldfri. Han lägger allt utanför sig själv.
Jag läste någonstans att det inte är ovanligt att de personer som utövar våld i nära relationer har en hög nivå av ångest och inte sällan söker de hjälp för ångestproblem och depression. Ångesten kulminerar när personen känner att han/hon förlorar kontrollen, inte kan hantera situationen och kan då ta till olika strategier för att återfå kontrollen.
Ett sätt kan i början av en relation vara små saker som gör att balansen kan återfås. T ex att man med beröm/kritik får en person att göra som man vill. Sedan eskalerar ofta detta behov och gränser överskrids. Det kan då handla om att man vill veta var den andra varit, vem h*n träffat, få se mobilhistorik osv. Till sist kan det handla om försök att tvinga en person att inte träffa vissa, göra saker utan att man själv är med. Ångesten driver på och slutar inte banka på dörren.
Kan man inte kontrollera allt, vilket ju förstås är omöjligt, blir ångesten övermäktig och tar över helt. I de fall där det börjar smått och så småningom övergår i hård kontroll med slag, hot och så småningom värre våld, kan det sluta med döden. Då har förövaren fått total kontroll över sitt offer.
Då först släpper ångesten.
Kontrollen är återupprättad.
Precis. Och mycket välformulerat.
Men det är, i bästa fall, en krigslogik överförd på ickefientligt mål. Under fred. I praktiken är det en narcissistisk personlighets umgängesmönster, eller en persons narcissistiska tendenser i (en eller många) relationer. Dvs man kan förmoda att en eller båda från början umgås endast på villkoret att den ena får sitt ego förstorat på den andres bekostnad. Eller att en sådan utveckling sker iofs. Vilket förvisso är vanligt. Och att egot riskerar uppfattad urholkning.
Men det ska möjligen till ngt om den enskildes narcissistiska behov obereroende av relation eller umgänge. Eller? Och kanske ngt om självbild från början. Vilket förvisso går ihop.
När ”ångesten släpper” står personen över ett kvinnolik. Hon kommer inte gå förlorad till någon annan. GM behåller sin makt i gruppen. Och kan fritt förfoga över minnet av henne. Det är inte verklig makt, det är inte så verklig makt ser ut, utan det är en (kriminell) narrspegel av makt, som i själva verket avslöjar svagheten. Hon lyder inte. Varför? För att relationen byggde på narcissism och för att verklig makt (och kärlek) ser annorlunda ut. GM kan döda alla, och sen finns ingen kvar. Maktutövningen bygger på kriminella (undergångsmässiga) premisser.
