Citat:
Du. Försök inte att läxa upp mig.
Jag respekterar dig pga jag har sett dig ta del i otaliga lastbilsfrågor och bilfrågor och jag gillar dina svar och synpunkter där. (Jag kör själv tungt)
Men kom för fan inte och spela allan när vi pratar barn/ungdomsdiagnoser. Då lovar jag dig att du får på fingrarna. Det är inte lätt att sålla agnarna i från vetet då många av dessa inte har ordentliga diagnoser. Det är så många faktorer att ta hänsyn till som spelar in och det beror i hög utsträckning på hur pådrivande familjen är i frågan. Många vill absolut inte att barnet ska ha en diagnos, medan andra eftersträvar det.
Det krävs som jag redan sagt, en längre kontakt samt kontakt med skola, vårdnadshavare och ev läkare/psykiatri för att kunna göra en rättvis bedömning.
Jag respekterar dig pga jag har sett dig ta del i otaliga lastbilsfrågor och bilfrågor och jag gillar dina svar och synpunkter där. (Jag kör själv tungt)
Men kom för fan inte och spela allan när vi pratar barn/ungdomsdiagnoser. Då lovar jag dig att du får på fingrarna. Det är inte lätt att sålla agnarna i från vetet då många av dessa inte har ordentliga diagnoser. Det är så många faktorer att ta hänsyn till som spelar in och det beror i hög utsträckning på hur pådrivande familjen är i frågan. Många vill absolut inte att barnet ska ha en diagnos, medan andra eftersträvar det.
Det krävs som jag redan sagt, en längre kontakt samt kontakt med skola, vårdnadshavare och ev läkare/psykiatri för att kunna göra en rättvis bedömning.
Bäste Mulekick, jag försöker inte läxa upp dig. Jag är enbart en simpel pensionär som givetvis inte har något att komma med till dig som yrkeskunnig.
Fråga dig själv varför många inte har ordentliga diagnoser. Hur kommer det sig att de inte har det, när det finns barn inom sina första två år som har en hel ASD-diagnos (hur de fick den är för mig en gåta)? Kan det vara för att läkarna på BUP inte riktigt är med på de olika symptom som kommer i småbarnsåldern? Kan det vara för att en del av förmågorna som utgör kriterierna i DSM och ICD inte utvecklas förrän flera år senare i barnets liv (såsom allas vår "Theory of mind")? Kan det vara så att kriterierna i DSM och ICD är för rigida och inte tar hänsyn till de symptom och beteenden som är väl så tydliga även på väldigt små barn? Det gick t.ex. att se stereotypier och repetitivt tänkande redan innan RBS-R kom som test. Det gick att se en klar rigid regelkänslighet även hos väldigt små barn redan innan de moderna testerna för NPF kom. Barn som redan som 2 månaders bebisar visade tecken på avvikande perceptuella tolkningar och perceptuell känslighet, barn som totalskrek varje gång det tvättades, barn som absolut aldrig någonsin ville ha en handduk nära kroppen. Barn som enbart åt en speciell måltid och inget annat, det oavsett vad föräldrarna lockade med. Barn som bara ville ha ordning på sina saker och föräldrar, det även som 15 månaders spädbarn. Barn som först samtalar med dig om t.ex. en matteuppgift för att plötsligt gå till vad dockan åt i går, för att sedan få ett kraftigt utbrott för att siffran tre ser ut som ett "e".
Men vi pratar om två helt olika saker; Från socionomens roll ser du enkom de yttre symptomen av NPF som uppkommer när barnet behöver stöd av socialtjänsten. Dessa är de vanliga triviala dragen som "ouppmärksamhet", "överaktivitet" och "bristande impulskontroll". Dessa symptom är tyvärr så generella att de också kan representeras av psykosociala faktorer. Därför behöver du få hjälp av familjens berättelser om barnet och läkarnas utlåtande.
Som sagt, sitter du ned och samtalar med ett barn som har NPF märker du en enorm skillnad jämfört med ett barn som har en dysfunktionell familj och inga regler hemma; dvs. en familj som har hittat på att barnet har ADHD för att skolan skall kunna hjälpa barnet med sitt utagerande beteende. Ett utagerande beteende som troligen mest beror på en traumatisk händelse där hemma.
Men vi pratar om två helt olika saker; Från socionomens roll ser du enkom de yttre symptomen av NPF som uppkommer när barnet behöver stöd av socialtjänsten. Dessa är de vanliga triviala dragen som "ouppmärksamhet", "överaktivitet" och "bristande impulskontroll". Dessa symptom är tyvärr så generella att de också kan representeras av psykosociala faktorer. Därför behöver du få hjälp av familjens berättelser om barnet och läkarnas utlåtande.
Som sagt, sitter du ned och samtalar med ett barn som har NPF märker du en enorm skillnad jämfört med ett barn som har en dysfunktionell familj och inga regler hemma; dvs. en familj som har hittat på att barnet har ADHD för att skolan skall kunna hjälpa barnet med sitt utagerande beteende. Ett utagerande beteende som troligen mest beror på en traumatisk händelse där hemma.
Oavsett vad behöver barn med bristande impulskontroll hjälp att bemästra detta. Metoden att slänga barnet i vattnet i hopp om att denne magiskt skall börja simma, brukar inte fungera på dessa barn. Därav är det osmart att låta barnet stå i 50 minuter i en kö. Har barnet dessutom ett kort närminne och ett kort konsekvenstänk kan belöningen (att åka) vara så långt borta att barnet inte ens kommer ihåg att denne väntar på sin belöning. Då har du ett problem, det oavsett om barnet har NPF eller om barnet är "ouppfostrat".
Eftersom att vi går djupare och djupare in i helt fel ämne för tråden, så nöjer jag mig, som en gammal pensionerad yrkeschaufför, att böja mig för dig.
Ps. Du kunde åtminstone ha läst min äldre del av posthistoriken innan du ens försökte tro att jag ämnade att läxa upp dig. Jag har tillbringat allt för mycket tid (läs decennier) runt er socionomer för att ens bry mig om att rätta er. Ds.