Lena Wesström anmäld försvunnen (2018-05-15) hittad död (2018-05-19)

Det började som en vänskapsrelation när Åsa, skild sedan flera år, träffade Anders. De möts på krogen och trivs i varandras sällskap. Åsa har inga baktankar om att det ”ska bli något” mellan dem.
– Jag var visserligen öppen för en ny relation, längtade efter känslomässig närhet och tvåsamhet. Men inte med en gift man. Det leder ingenstans.
Åsa tyckte helt enkelt om att umgås med Anders som en kompis. Såg en karismatisk och charmerande man med ett stort hjärta.
Ur vänskapen växer efter några månader en förälskelse fram som tar henne med storm.
– Anders såg mig, lyssnade på mig, bekräftade mig. Jag kände mig trygg med honom.
Smyger inte med relationen
De inleder en passionerad, fysisk relation. Åsa känner sig ändå osäker och frågar sig om detta verkligen är vad hon vill. Dessutom har hon ”vansinnigt dåligt samvete” gentemot frun.
– Anders förklarar att hans och fruns kärlek är helt död, att de bara är vänner, att hans fru är som en syster för honom.

Och Anders säger att han är kär i Åsa, att han aldrig känt på det här viset tidigare. Orden går rakt in i hjärtat på henne.
De visar sig helt öppet ute, går obekymrat på restauranger ihop, tar promenader, är på fester med vänner och kollegor. De smyger inte med sin kärlek. Åsa tänker att ”då måste han ju mena allvar”. Dessutom har han tagit av sig vigselringen. Han hävdar att han har berättat för sin fru om Åsa, och sagt att han vill skiljas.
Varannan vecka lever Åsa vardagsliv med sina barn som hon har delad vårdnad om. Varannan vecka är en tillvaro med seglatser, barhäng, skärgårdsturer, middagar på krogen, weekendresor.
Hon befinner sig i en värld där en del av de gifta männen roar sig med såväl älskarinnor som one night stands. Medan Åsa är mån om att andra ska förstå att hon inte är en ”vanlig älskarinna”. Att hon aldrig velat vara den andra kvinnan utan längtar efter ett vi.
– Jag ser mig fortfarande inte som den andra kvinnan, jag trodde att vi var varandras livs kärlekar och att skilsmässan var på gång. Och vid ett tillfälle att den gått igenom. Något som Anders ljög om. Jag vet nu att jag var den andra kvinnan, men ser det som att jag blev lurad och manipulerad av en extremt intelligent person, säger Åsa.
Misstänker att han ljuger
Skilsmässan drar ut på tiden. Åsa känner en tilltagande frustration. Hon vill inte dela Anders med någon. Vill ha hela honom. Inte bara halva. Men hon förstår samtidigt att det kan ta tid. Han har ju familj och Åsa vill att det ska skötas med omtanke och omsorg.
Till slut får Åsa nog av alla löften om skilsmässa och ställer ultimatum: hon vill att de ska köpa gemensam bostad och bli ett par på riktigt.
– Anders hade ju övertygat mig om att det skulle bli vi två, att han skulle skilja sig.
Men hon smälter inför alla förklaringar till varför deras gemensamma liv dröjer.
– Jag visste inte längre vad som var sant och inte. Undrade ”vad är det för en man jag älskar?”. Det fanns, som jag ser det, ett mörker hos Anders, ett narcissistiskt beteende där han manipulerade och ljög för att få som han ville eller rädda sitt eget skinn. Och ibland kunde han plötsligt få arga utbrott om något eller någon gick emot honom.
Det skrämde Åsa som är konflikträdd. Hon såg sprickor i fasaden. Kände att något var skumt. Misstänkte att Anders ljög om vart han befann sig och med vem.
Åsa börjar nu smyga på Anders.
– Jag letade efter bevis under sista halvåret av vårt förhållande för att få kraft att lämna honom. Jag förstod att han levde ett dubbelliv och fick det bekräftat.
Berättar för Anders fru
Hon skriver ett sms till Anders fru där hon avslöjar deras tre år långa relation.
– Det måste ha varit en fruktansvärd situation för henne, dels att få ett sådant sms och dels att ha blivit lurad i flera års tid. Hans fru var lika förd bakom ljuset som jag var. Men jag kände att hon hade rätt att få veta. Och för mig var det ett sätt att äntligen bli fri från en destruktiv relation.
Aftonbladet (plus) idag