• Varför använder kvinnor inte växlarna när de cyklar?
• Varför går kvinnor av cykeln vid stopp?
Jag har länge undrat varför kvinnor aldrig, eller sällan, använder cykelns växlar. Det har gällt iaf de kvinnor jag känt och cyklat med. De har högsta växeln i hela tiden, och går av och leder cykeln om det är en brant uppförsbacke, hellre än att lägga i lägre växlar. Att starta går ju också väldigt, väldigt trögt.
Detta gäller naturligtvis inte alla kvinnor, bara vardagscylister. Men nu äntligen, efter mycket tjat, har jag fått ett svar på mysteriet. Det krävdes lång tid av frågande då jag endast fått svaret: Jag vill inte växla.
Svaret är: DET SER FULT UT NÄR BENEN GÅR RUNT FÖR FORT. Det är alltså en fråga om hur man ser ut som cyklist. Att trampa fort ser fult ut. Man går hellre av i uppförsbackar och blir omkörd av cyklister som använder växlarna frekvent än att man vill trampa fort, eftersom det ser fult ut.*
Men jag tror inte det här kan gälla alla. Min teori är att kvinnor ser cykelns växlar som en slags inställning. Ungefär som man ställer in förarstolen och backspeglarna på en bil. Man lägger i en växel efter olika cyklisters förutsättningar, som man ställer in sadelhöjden.*
Jag funderar också på varför kvinnor går av cykeln vid stopp, t ex rödljus. Män sitter kvar på sadeln och sätter ner ena foten som balans. Kvinnor kliver ner från sadeln helt, ställer sig framför sadeln när de väntar på grönt, och använder sedan ena foten för att liksom sparka fart när de startar och börjar cykla. Det gäller alla kvinnor. Efter att flera år studerat detta har jag aldrig sett något undantag. (Ett undantag är när det finns en stäng eller staket att luta sig mot) Ibland kan man se en man som går av cykeln vid stopp. Det är oftast män av utländskt ursprung. Det har inget med längd att göra, långa kvinnor går också av cykeln vid stopp och korta män sitter kvar.
Eftersom det inte har nått med längden eller muskelstyrka att göra tror jag att det kanske är ett inlärt beteende, från när man som barn lärde sig cykla. Flickor lär sig att sätta en fot på en trampa och sparka fart med andra foten innan man sätter sig på sadeln och trampar iväg. Det kan ju också ha att göra med att kvinnor har högsta växeln i redan vid start, vilket gör att man måste hjälpa till med sparkar för att få upp farten.
Sen finns ju också kvinnliga exremvarianten: stå bredvid cykeln på vänster sida, sätta vänsterfoten på vänster trampa och sparka fart några gånger med högerfoten innan man svingar sig upp på cykeln.
Hur kommer det sig att kvinnor och män cyklar på så olika sätt? Är det genetiskt eller inlärt kulturellt? Det skulle vara intressant att veta om en transsexuell som ska byta kön vet om att han/hon måste börja cykla på ett annat sätt.
• Varför går kvinnor av cykeln vid stopp?
Jag har länge undrat varför kvinnor aldrig, eller sällan, använder cykelns växlar. Det har gällt iaf de kvinnor jag känt och cyklat med. De har högsta växeln i hela tiden, och går av och leder cykeln om det är en brant uppförsbacke, hellre än att lägga i lägre växlar. Att starta går ju också väldigt, väldigt trögt.
Detta gäller naturligtvis inte alla kvinnor, bara vardagscylister. Men nu äntligen, efter mycket tjat, har jag fått ett svar på mysteriet. Det krävdes lång tid av frågande då jag endast fått svaret: Jag vill inte växla.
Svaret är: DET SER FULT UT NÄR BENEN GÅR RUNT FÖR FORT. Det är alltså en fråga om hur man ser ut som cyklist. Att trampa fort ser fult ut. Man går hellre av i uppförsbackar och blir omkörd av cyklister som använder växlarna frekvent än att man vill trampa fort, eftersom det ser fult ut.*
Men jag tror inte det här kan gälla alla. Min teori är att kvinnor ser cykelns växlar som en slags inställning. Ungefär som man ställer in förarstolen och backspeglarna på en bil. Man lägger i en växel efter olika cyklisters förutsättningar, som man ställer in sadelhöjden.*
Jag funderar också på varför kvinnor går av cykeln vid stopp, t ex rödljus. Män sitter kvar på sadeln och sätter ner ena foten som balans. Kvinnor kliver ner från sadeln helt, ställer sig framför sadeln när de väntar på grönt, och använder sedan ena foten för att liksom sparka fart när de startar och börjar cykla. Det gäller alla kvinnor. Efter att flera år studerat detta har jag aldrig sett något undantag. (Ett undantag är när det finns en stäng eller staket att luta sig mot) Ibland kan man se en man som går av cykeln vid stopp. Det är oftast män av utländskt ursprung. Det har inget med längd att göra, långa kvinnor går också av cykeln vid stopp och korta män sitter kvar.
Eftersom det inte har nått med längden eller muskelstyrka att göra tror jag att det kanske är ett inlärt beteende, från när man som barn lärde sig cykla. Flickor lär sig att sätta en fot på en trampa och sparka fart med andra foten innan man sätter sig på sadeln och trampar iväg. Det kan ju också ha att göra med att kvinnor har högsta växeln i redan vid start, vilket gör att man måste hjälpa till med sparkar för att få upp farten.
Sen finns ju också kvinnliga exremvarianten: stå bredvid cykeln på vänster sida, sätta vänsterfoten på vänster trampa och sparka fart några gånger med högerfoten innan man svingar sig upp på cykeln.
Hur kommer det sig att kvinnor och män cyklar på så olika sätt? Är det genetiskt eller inlärt kulturellt? Det skulle vara intressant att veta om en transsexuell som ska byta kön vet om att han/hon måste börja cykla på ett annat sätt.
