Hur kan vi känna och estimera tidspassage om tid inte existerar utan föremål/rörelse?

Den subjektiva upplevelsen av varande under REM-sömn motsvarar också det vakna tillståndet i många avseendet, och var det platsar in är ju ännu skummare. Där är ju inte ens föremålen och rörelserna som omger mig verkliga, men det sker tidspassage i viss mån.

Personligen tror jag att "problemet" är att all vår upplevelse är just subjektiv. Ett drömt träd är ju inte overkligare än ett riktigt träd "där ute" - båda upplevelserna sker ju inom oss så att säga. Men det blir lite väl snurrigt att ta upp även detta i din tråd (som ligger i fysik-delen)

Men för att summera min tanke gällande din frågeställning så tror jag det handlar om att vi internaliserat, eller kanske snarare memorerat, det som finns "där ute", och på så vis kan vi simulera detta inom oss (som att vi spelar upp en film i vårt inre)

Ja det gör vi onekligen. Det är därför jag inte blir riktigt klok på hur jag lik förbannat kan enkelt estimera tidspassage utan några konkreta stimuli att relatera till (tickande, räknande, rörelser, ljud). Allt jag går utifrån när läraren bad mig att blunda var en diffus känsla av tidsflöde som jag inte kan motivera utöver känslan.

Då jag med rätta ställt frågan i fysikforat, där saker och ting kvantifieras, är min fråga: vad är det för flöde som jag känner passera?

Du var nog inte hjärndöd under tiden, så jag tror att din hjärna hade massvis med stimuli att gå på.

Dessa stimulin sammanfattade din hjärna som "X sekunder". Så visst hade du stimulin, det är bara det att ditt neutrala nätverk sammanfattade allting till ett enda eller några få outputs

Din tidsuppfattning är en sammanfattning av olika förändringar i ditt neutrala nätverk.

Antalet förändringar är begränsade av tid, således kan din hjärna använda det för att uppskatta tiden.

Låt oss förenkla det och säga att en av dina synapser tar emot ca 100 signaler per sekund. Därefter har du lärt dig att använda den synapsen för att bedöma tid. När den synapsen i sin tur avfyras så upplever du att det har gått sekund.

I själva verket är nog massvis med synapser kopplade dit. T.ex. kanske från klassiska sinnen som tar emot input från omvärlden, men givetvis inte bara (mycket sker nog internt inom nätverket också)

I teorin borde du bara behöva en synaps som ständigt avfyras. Inget mer. Men givetvis är hjärnan inte felfri, så "sekundneuronen" använder sig givetvis av flera inputs.

Hm. Ja, hjärnan gör ju konstiga saker om man tar bort allt stimuli (som i en flyttank). Men när du blundade kanske du omedvetet lyssnade på exempelvis dina hjärtslag eller andning som en sorts verklighetsförankring/tidsuppfattning?

Men ja, visst är det märkligt. Inte att vi har en tidsuppfattning i sig men att den är såpass exakt, som om vi alla hade samma "klockfrekvens i vår processor"

Men förändringarna är rörelser i aktion. Om tid är reversibel är rörelserna en illusion, lika mycket som nästa sekvens i en film (existerar redan innan du sett den). Allt är redan formerat. Alltså bör jag inte känna av rörelserna heller.

Vi kan inte jämföra något förlopp med ’tidens’ gång.

Faktum att jag kan konstatera att en viss film varar längre än en annan, även om den har färre sekvenser och utan att kolla på klockan, är återigen bevis för att jag är medveten om något flöde som fysiken dock inte kan kvantifiera.

Order du söker är kanske "Boltzmannhjärna"?

Åh nä, vi ska inte bege sig oss ner i det kaninhålet. Jag har aldrig förstått mig på det argumentet och då har jag ändå onödigt mycket universitetspoäng i filosofi...