Hur kan vi känna och estimera tidspassage om tid inte existerar utan föremål/rörelse?

Nähä... Förstår inte vad du vill ha sagt då.

Du svarar att mitt neurala nätverk utgör upplevelsen av tidspassage. Detta nätverket går ju dock även under ett tidspassage, annars kan det ju inte i överförbar mening signalera något för mig, om det fungerar utanför tidsrelationer. Fysiken gör gällande att en oberoende tid existerar inte

Låter som att du svamlar tycker jag. Förstår inte vad du försöker säga.

Genom stämningar och i vilken hållning du bär dom tills du dör.

Där har du ett mer absolut mått på tid än plancktid och vårt nuvarande universums ålder, för dessa mått skiftar i andra universum eller i andra delar av vårt eget.

Precis, stämningar. Det är ju ingen fysikalisk egenskap som betraktas. Det är ett internt tillstånd som likväl utgör måttenhet på tidsförlopp

Vad menar du med oberoende tid?

Jahva är det som förorsakar att det händer(?)

Tid är per definition att detet, någotet, händer.
Och eftersom fysiken och dess gällande beskrivningar är något som är underställt detta universum, stället där det händer, så bör man kunna komma överens om att de beskrivningarna inte transcendenserar hela rasket också. Fysikböckernas innehåll är framtagna ur det som redan fanns.

Det som förorsakar att tiden händer, torde alltså inte vara underställt själva händelseförloppet.

Som vad är kärlek?
Den är otroligt påtaglig, men ändå så abstrakt för vissa, och den är något som i allra högsta grad både utövas, sker och påverkar människor.
Men att stoppa den i en låda och göra kärleken underställd lådan, det vore barockt.

Finns inget sånt behov. Är ju inte som att vi känner tid. Däremot lär vi oss via vår uppväxt att estimera tid eftersom saker runt omkring oss - tid till mat mm - relaterar till tid.

Så oberoende av vilken "klockfrekvens i vår processor" som hjärnan kan ha, så är det ju bara att respektive hjärna lär sig vilken "prescaler" som behövs.

Snabbtänkt eller ej spelar ingen roll - däremot är det uppenbarligen så att vissa personer är mycket bättre än andra på att estimera tid. Men om det beror på att de tränat mer på det är inte helt uppenbart.

Hur som helst finns det en hel massa biologiska klockor i kroppen. Blundar jag kommer det inte göra någon större skillnad på pulsen (förutsatt att jag inte tittade på någonting väldigt upphetsande innan jag blundade). Men förutom puls och andning finns åtskilliga andra processer i kroppen som hjärnan kan detektera även om hjärnan inte alltid medvetandegör processerna.

Känns inte som din fråga har med fysik att göra. Känns mer som du sitter med filosofiproblem. Världen försvinner inte när du blundar så varför skulle hjärnan bli oförmögen att skatta tid bara för att du blundar?

Det är ju som upplagt att fråga om du tror du har vakuum i ditt kranium. Varför bluddrar du om vakuum? Alla djur har förmåga att bedöma tid oavsett yttre stimuli, inget konstigt med det.

Men vad är det som faktiskt bedöms?

Spelar det någon roll vilken process i hjärnan som används för att bedöma tid?