Hur kan vi känna och estimera tidspassage om tid inte existerar utan föremål/rörelse?

När en lärare i skolan bad mig att blunda och uppge när 1 minut förflutit kunde jag pricka in klockslaget med väldigt nära precision.

Vad är det som jag känner när jag kan skilja på 1 sek från 1 minut, från en timme, om tid inte existerar oberoende av föremål i rörelse?

Ursprungligen gjorde newtonisk mekanik gällande att tid existerade fysiskt precis som allt annat och gick framåt, tills relativitetsteorin tog över.

Visst, SR vederlade inte tidskonceptet men det vände det upp och ner...

Ni får gärna upplysa mig om det är ett feltänk som banat väg för frågeställningen eller om det är en befogad fråga som jag ställer.

Om du tänker på en klocka så har vi ju memorerat det periodiska tickandet av sekunderna som vi därefter kan föreställa oss i vårt inre och samtidigt räkna.

Men förloppet av tickande borde inte representera något för oss om det inte faktiskt representerar något förlopp i det fysiska rummet.

Jag antar att min fråga kan lika gärna ställas mer allmänt: varför upplever vi ett tidsflöde snarare än bara bilder på bilder.

Processerna i din hjärna har lärt sig ungefär när X sekunder har gått.

Och din hjärna är ett fysiskt föremål.

Inget försvinner för att du blundar, förutom att du stänger av hjärnans förmåga att processera ljus. Men det finns såklart andra processer som hjärnan kan använda för att bedöma tid.

Och, kan jag tillägga, I fallet när jag blundar är det ju inte ens bilder. Jag har noll föreställningsförmåga. Det är bara svart och jag känner något slags flöde som närmar sig 60 sekunder.

Men det finns inga sekunder. Om du tömmer universum på alla föremål kan du inte påstå att tid passerar. Du hade inte kunnat skilja dåtid, nutid, och framtid om du bara befinner dig i det tomma matematiska rummet.

Du kan inte föreställa eller uppfatta tiden i rummet, tiden representerar dig.

Man kan säga att tiden är osynlig byggnad, när du tar hissen från bottenvåningen och åker upp (i ljusets hastighet) så existerar inte andra våningarna. När du kommer fram till slutvpningen börjar de att existera återigen, när du stannat.

Problemet här är om det är du som inte existerar eller om det är andra våningarna som inte existerar när du åker hissen

Sekunder finns. Det är en måttenhet på hur många förändringar som kan ske i tidsaxeln

Ja? Något annat har jag väl inte sagt? Men att blunda är inte att tömma univserum på allt. Inte ens om vi ta bort allt förutom din hjärna så har vi tömt allt. Det är ju din hjärna som bedömer tiden.

Kan ju tillägga att tiden är också relativ, så en sekund enligt observatör X kan vara helt annorlunda än vad observatör Y säger. En foton upplever t.ex. inte att det gått någon tid alls sedan Big Bang, och för partiklar nära ljusets hastighet så har det bara gått någon sekund sedan Big Bang.

Ja, även om realtid inte existerar (då avstånd i rum är avstånd i tid och då klockor går olika fort om vi befinner oss i kraftiga gravitationsfält eller har accelererat till en hög hastighet) så tycks vi människor ha en snarlik tidsupplevelse. Vi rör oss trots allt i samma låga hastigheter och är inte speciellt långt ifrån varandra. Dessutom har vi evolverats på denna jord i miljarder år, och en gång i tiden var vi inte fler än kanske ett par hundra individer, så en viss samstämmighet i tidsuppfattningen är ju inte så förvånande.

Men det är en spännande fråga!

Sekunder är illusion som försöker föreställa tiden, den föreställer just nu bra fast i måttenheten 24 timmar.

Detta för att du är beroende av jorden och bor på den. Men om du kunde åka runt i olika snabba hastigheter utanför galaxen hade det börjat svaja lite i klockan.

Den hade varit helt värdelös tickande som representerade tiden som du uppfattar men som inte är i synk med verkligheten

I ett vakuum sker inga förändringar. Det är inga observerbara förändringar i blundande tillstånd som jag kan relatera till vardagliga förekomster. Således borde jag inte känna att tidpunkt X är mer förestående än tidpunkt Y om min hjärna inte bearbetar något annat än att försöka känna av ett tidsflöde som inte har någon oberoende grund.

Jo. Googla på "kvantfluktuation".

Öhm, jo. Elektriska signaler och kemiska reaktioner i din hjärna, hjärtslag, hormoner, ljud. Vad tror du att hjärnan gör egentligen? Jag kan garantera dig att den är mycket aktiv även när man blundar.

Fler saker sker i hjärnan än att processera signaler från de ljuskänsliga cellerna i dina ögon.

Men om du stänger av hjärnan (alltså hjärndöd) kan jag lova dig att du inte har någon korrekt tidsuppfattning. Att blunda är inte att stänga av hjärnan.