Citat:
Ursprungligen postat av
Thax21
Gällande uttrycket "fantastiska fyran" och Dahlqvists och Sundlings relativa anonymitet tror jag det finns två huvudförklaringar.
Den första är att sprint helt enkelt värderas lägre än distans. Av såväl media, slentrianåskådare som riktiga skidnördar. I allmänhet alltså, finns naturligtvis undantag i alla dessa tre kategorier. Än lägre värderas sprintstafetten, det faktum att Dahlqvist är 100% i VC och VM (4/4) i disciplinen har väl knappt omnämnts alls i media. Har på sin höjd fått några rader här inne som rolig kuriosa.
Den andra är att Stina Nilsson redan kosumerar det "stjärnutrymme" som finns på sprintsidan, dessutom är hon ju fortfarande bättre eller t.o.m klart bättre än de andra två. Att det numera råkar vara svenskor som är närmast (nåja, Falla är fortarande med i leken) efter Nilsson ger helt enkelt inte så stor effekt som att det är någon svenska som ensam kliver upp på pallen i ett distanslopp (efter Johaug...).
På distanssidan finns det däremot utrymme. Det kan tyckas motsägelsefullt mtp att Kalla är den största stjärnan vi haft inom skidåkningen sedan Gunde (mätt som popularitet hos folket) och Kalla är ju onekligen distansåkare i första hand. Men jag tror hon faller lite på eget grepp, folk ser henne som mästerskapsåkare. Alla har sedan länge accepterat att hon inte slåss med Johaug och förut Björgen och Kowa i vanliga världscuptävlingar, och heller inte satsar på totala världscupen. Nu ser folk att det finns två (Ebba och Frida) med potential att göra båda dessa saker och det ger hajp. Kanske kan denna förklaring enkelt sammanfattas i att det ger större status att vara klar etta än att vara någon strax därefter, eller åtminstone inge hopp om att möjligheten för att vara klar etta finns.
Skriver under på beskrivningen.
Men kanske inte minst att det är dom fyra som varit JVM-dominanter och samtidigt tagit steget upp till världstoppen redan som juniorer, och sen stannat där(nåja, Frida har ju inte tävlat som senior än). En hajp som burit hela vägen. Att dom tog stafettguld tillsammans är ju bara grädde på moset, tror man kommer prata väldigt länge om just det laget.
Sagolika sexan som nån skrev passar nog bättre i Norge än någon fantastisk fyra, dock. Den sämsta individuella meriten i den generationen(Björgen, Johaug, Jacobsen, Östberg, Weng och Haga) är ett VM-guld. Kan göras till en sjuhelsikes sjua också med Falla..