Citat:
Substans: MDMA kristaller
Dos: 200 - 250 mg
Personlig info: Man i 20 års åldern som väger 100 kg
Tid: Trippen varade från 21.00 - 05.00
Dos: 200 - 250 mg
Personlig info: Man i 20 års åldern som väger 100 kg
Tid: Trippen varade från 21.00 - 05.00
Beskrivning
Jag har tagit MDMA i pillerform förut så jag antog att det skulle vara en likvärdig upplevelse, men kranen som sålde mig kristallerna intygade att det var superstarka grejer så "börja med två linor eller så bara" för att citera honom. Mannen var hög på metamfetamin när jag och min polare träffade honom i sin lägenhet så vi tänkte att en halv lina nog skulle räcka för ett par som oss i så fall!
*Snabbspola två veckor in i tiden*
IGÅR
Jag och ett par polare bestämmer oss för att vi ska pröva grejerna och vi samlas efter jobbet hemma hos min polares föräldras hus. Det är ett stort fint hus som jag nästan växt upp i då vi varit vänner länge, och det är en trygg miljö. Vi har eventuellt ett rave inplanerat ifall vi skulle vilja hitta på något om vi blir energirika, men jag har aldrig blivit särskilt energisk på MDMA, bara på X-stacy. Så slutligen sitter vi alla samlade runt ett bord på hans altan, solen strålar ner på oss i all sin värme och inte ett moln i sikte! Vi dricker öl, rosé och några tequila drinkar och lyssnar på lugn funky lounge EDM (polaren är både bartender och DJ så allt smakade och lät underbart). Vi är alla spända inför ögonblicket vi ska sniffa upp de krossade kristallerna, något ingen av oss är rutinerade på, känns mer rätt att äta knarket men langaren svor på allt det var det bästa sättet att göra det på, om man då inte tog upp det i rumpan som han uttryckte det.
Vid ungefär 19.30 så beger vi oss in i köket och krossar kristallerna i påsen (har 0.5 gram i den) och vi gör upp tre linor varpå vi tar en halv lina var från de tre strecken. Det svider till ordentligt men var inte alls så farligt att snorta som vi trodde. Vi tar fram en kortlek och börjar spela vändtia, det är trevligt och det får tiden att passera tills det riktigt roliga börjar. Samtidigt dricker vi på som vanligt, men vi har sänkt takten lite. Vid 20.10 ungefär så frågar vi varandra om någon känner något, ett unisont "Nej" kommer ut ur våra munnar och vi bestämmer oss för att ta resten av linorna. Sagt och gjort! Näsan svider till, första linan nere, men påsen är långt ifrån slut. Det är nu jag börjar känna den här pirrande känslan i kroppen som inte riktigt går att sätta fingret på. Vi går ut på altanen, solen har sakta börjat gå ner från sitt högsta läge på himlen och rör sig mot horisonten, luften börjar bli svalare och behaglig, vi röker ett par cigg och tar ett par snus.
21.00 så kollar jag min mobil och ser att en yngre släkting sms:at mig och skrivit att hon är på väg till oss! Det här inget jag har berättat för någon i min familj att jag håller på med och vill verkligen ge henne ett galet intryck av vem jag är, jag har ju ett slags ansvar för henne som en förebild och allt det där. Jag blir lite orolig hur vi ska få det här att fungera och säger till grabbarna "min släkting verkar vara på väg hit, det har blivit något missförstånd, hon kan vara här när som helst..." och på tal om trollen så kommer hon ingåendes på altanen... Som tur är ligger inget av knarket ute på altanen så hon tror bara vi sitter och dricker. Hon är även träffat dessa av mina vänner förut så de vet var de har varandra och alla verkar komma bra överens. Hon hälsar på alla och slår sig ner, den pirrande känslan i min kropp intensifieras och det känns som jag går ner i en dal, vilket enligt egen erfarenhet brukar betyda att man snart kommer flyga upp... På något sätt räddar vi situationen och sedan händer det, det är bara en liten peak, eller snarare en smygpremiär på vad som komma skall. Jag börjar le och tar över konversationen och mina vänner är snart på samma blad och vi har det väldigt trevligt. Vi glömmer bort drogerna, men sedan känner vi att vi nog ska fylla på.
21.30 går vi in i turer och fyller på näsorna utan att hon märker något. Allt glider på och ännu har inte ögonen blivit som tefat, men det goda humöret bara ökar samtidigt som det ibland avlöses av dalar som leder till ännu lägre toppar. Vi sitter fortfarande ute på altanen då tjejen måste gå in på toa. Klockan är då 22.00 och mina polare kollar spänt på varandra och deras blick skriker "en till halvlina! Nu är vår chans!", och de rusar in i köket. Jag blir kvar själv på altanen och kollar på grannens lyktor som lyser starkare än någonsin förut. Jag märker efter ett tag att ingen har kommit tillbaka, varken grabbarna eller tjejen. Jag går in i köket och ser min släkting med ett sugrör och en lina MDMA på en tallrik, sen ser jag grabbarna stå bakom henne med spända blickar. Jag får panik och skriver "Vad i helvete!", och kollar på alla. Mina polare förklarade att hon hade kommit in i köket för ett glas vatten och tog de på bar gärning, sedan hade de av ren reflex erbjudit henne och hon tackade direkt ja. Jag visste att hon var öppen sinnad och hon vet hur man dricker, men det här var en sida jag aldrig trodde hon hade. Jag blev lättade att hon hade valt det av egen vilja, och även lite glad, dels för att hon och jag bondade på helt annat personlig plan än innan och dels för att en börda försvann från mina axlar. Vi tar tillsammans alla en halv lina var och nu är jag uppe på två till två och en halv lina.
Klockan är någonstans mellan 22.00 - 23.00, vi sitter ute på altanen och nu när isen är bruten flyter samtalen på om allt mellan himmel och jord, från bortgifte av småbarn i Mellanöstern till gladare saker om att jordens tillstånd förbättras (vi stannade på det sista ämnet eftersom det gav oss ett lugn och en känsla av obevekliga mystiska goda krafter i världen). Jag reser mig upp och beger mig in i huset och hör att musiken från vardagsrummet har tagit till nya volymer, det känns som jag är på en konsert. Jag frågar min polare som bor där om han höjt volymen och han rycker på axlarna och skakar på huvudet att han inte rört stereon. Ute på altanen låter musiken normalt, men när jag går in i huset är musiken överallt. Det känns extremt.
23.20 kommer ytterligare en polare förbi. Han skulle köra nyktert bara, vilket var väldigt skön känsla av trygghet att veta att han alltid hade saker under sin uppsyn och kontroll. Han har 1 g MDMA kristaller och han ger sin välsignelse att vi får ta om vi vill ha mer. Tydligen började våra grejer ta slut, så vi börja krossa några av hans kristaller och tar en till halvlina. Jag är nu uppe i 3 linor, ungefär 200 mig. Jag känner att jag kan komma högre upp och vill inte sluta. Vi går allesammans ner i källaren till min kompis DJ studio, han kör en låt han gjort och alla blir helt tysta - den låter så bra. Här börjar saker bli vaga, jag känner bra känslor, men minns inget av vad vi pratade om. Min släkting ser allvarligt påverkad ut, och hennes käke glappar. Hon säger att hon är lycklig på riktigt och massa annat, och det var ett väldigt intense moment.
00.00 - 04.00 börjar saker hända i mina sinnen... Jag tror jag tar en lina till under den här tiden men är inte säker, jag är uppe i över 200 mg åtminstone. Ljuset ser varmare ut och nattens mörker gör att jag ser saker. Ute på altanen pratar jag med min nyktra kompis som plötsligt ser ut att ha på sig ett par stora glasögon med starka linser. Jag skummar min blick och kollar på honom, hans ansikte blir suddigt och försvinner framför mina ögon. Det var inget obehagligt, men kändes bara overkligt. Jag frågar honom om han lånat någons glasögon och han garvar bara. Sen tycker jag mig sen en silhuett bakom honom av en leende man, så jag kollar mot skuggan men den försvinner lika snabbt och visar sig vara en stol. Blicken flackar snabbt och det ger mig njutning, jag känner mig behagligt omfamnad av dimman i mitt huvud. Jag beger mig in, musikens dån har försvunnit för stunden, men silhutterna fortsätter materialiseras och försvinna runt omkring mig, men aldrig på ett obehagligt sätt. Jag förlorar koordinationen och går in i saker som ett klumpigt barn. Jag hittar resten av gänget uppkrupna i soffan i vardagsrummet och lägger mig hos dem. Alla säger trevliga saker till varandra och vi lyssnar på svensk pop musik, Veronica Maggio tror jag. Orden tar en ny dimension. Vi måste ha legat där i timmar för helt plötsligt går solen upp igen. Vi tar en promenad bort till slottsparken, vi bevittnar solen gå upp samtidigt som vi kommer ner. Vi delar på en spliff och går hem igen och lägger oss. Jag svettas som en gris men somnar på något sätt med pulserande hjärta.
IDAG
Jag mår bra och har en lugn självsäkerhet över mig. Snart ska vi bada. Det var kul grejer. Mycket annat som hände men som jag inte minns! Jag kunde till exempel glömma bort vad jag pratade om mitt i en mening, ingen aning vad jag hade berättat om för något! Sen tog jag även litet finger tjack för att höja känslan av kristallerna, jag vet inte om det fungerar så, är ingen kemist.
Utvärdering
Det var en väldigt värd trip med tanke på allt som hände och att come downen var snäll. Att jag fick black out var väl lite tråkigt, men mycket fångades som tur var på film. Jag ger det 4/5, den skulle förtjänat den extra stjärnan om peaken skedde lite snabbare, varade lite på längre och var lite mer intensiv, men det är väl önsketänk
.