Sorry om detta redan har avhandlats. Jag tycker mig ha läst allt i tråden, men kan såklart ha missat något/några inlägg. Jag utgår i min hypotes från den "fakta" som säger att yttre delen av höger vinge har brutits av i luften och att samma sak gäller för en del av (hela?) stabben. Tacksam för svar och synpunkter från aerodynamikkunniga, både för att lära och för att kanska släcka mina tankar...
1. Om den intitiala händelsen är att ytterdelen av h vinge bryts av, oavsett orsak, minskar lyftkraften på h vinge dramatiskt vilket ger ett jämförelsevis kraftigt lyftkraftsövertag på v vinge. Detta borde motsvara en överdrivet rejäl skevning åt höger och initiera en högersväng? Eller? Men på SE-MES skedde det motsatta, det blev en rejäl vänstersväng och samtidigt en kraftigt nedåtgående attityd. Tyder på att vingbrottet var en effekt av någonting annat, exvis en momentant kraftig G-belastning? Men...flygplanet låg ju på rak kurs, klara för fällning?
2. Om den initiala händelsen istället är att någonting sker på v sida av stabben då, t ex att ett misstag av en hoppare vid förberedelse för uthopp (skärm utöser etc) som gör att denna slungas mot stabben i hög fart. Finns ju bilder där man ser hur första hopparen håller i ett handtag inne i planet och kliver ut vid dörrens baksida.
https://www.norran.se/nyheter/pa-3000-meters-hojd/
En hoppare, som med utrustning väl borde väga typ 90-100 kg, träffar stabben när kärran håller fällhastighet. Kraften av detta slår av en del av/hela v stabben och flygplanets aerodynamiska jämvikt är borta på bråkdelen av en sekund. Kraftig övervikt av lyftkraft på h sida uppstår och medför en kraftig nedåtgående vänstersväng, så kraftig att h vinge brister.
Orealistiskt? Tankefel? Okunskap?
Tacksam för respons.