Norge - Anne-Elisabeth Falkevik Hagen kidnappet, krav om 9 mill euro (2018-10-31)

Det var jeg som lurte litt på dette med selvmord, men mine tanker handlet i så fall om at kidnappinghistorien ble funnet på for å skjule dette, fordi det av en eller annen grunn skulle være en stor skandale om det skulle blitt kjent at hun hadde tatt selvmord på badet. Ikke at AEH hadde funnet på bortføringen selv.

Det er jo flere her som har påpekt at selvmord er usannsynlig, og jeg har sagt at det egentlig bare er fri fantasi fra min side, bare litt brainstorming angående alternative grunner til at kroppen måtte forsvinne.

Mord er jo som de fleste er enige i den mest åpenbare forklaringen, og det holder jeg en knapp på også, men det er litt interessant å la tankene fly litt og prøve å tenke seg hvilke andre årsaker noen skulle ha til å kvitte seg med kroppen, om det ikke skulle vært mord.

En reflektion efter att ha sett bilden på hustrun för 50 år sedan: Hon ser cool och stark ut på bilden. På bilden i media från nutid ser hon ut som en undergiven "tant". Hon är en annan person. Är det verkligen hon på bilden?

Alla fall är unika. Det är inte säkert att det kommer kunna bibehållas enstämmighet eller endräkt kring den hållningen.
Så länge det finns en hållen hållning så finns det fortfarande hopp om en annan hållning....

Det kan også tenkes at TH er uskyldig selvsagt. Og at politiet går etter denne hypotesen nå, fordi den andre gikk i stampe. Da er det å håpe at de ikke kjører på med en siktelse uten nok tekniske bevis. Det ville blitt nok en tragedie for en allerede hardt rammet familie.

Jag håller på en annan hållning.
Familien är rammet av en anledning.
Men ingen domstol skulle acceptera åtal i detta fall som inte kan leda till en hållbar dom.

I Norge er det 100 % opp til påtalemyndigheten om tiltale (åtal) skal reises eller ikke.
Ingen domstol er inne i bildet vedr dette.
Ingen domstol kan heller hindre påtalemyndigheten fra å reise tiltale.

Innad i påtalemyndigheten ligger avgjørelsen om tiltale skal reises i denne saken i første hånd hos statsadvokaten, men han/hun kan instrueres av Riksadvokaten som er øverste påtalemyndighet. I Orderud-saken innstilte først statsadvokaten på henleggelse etter bevisets stilling. Riksadvokaten instruerte imidlertid at tiltale skulle tas ut mot Lars Grønnerød, Kristin Kirkemo, samt Per og Veronica Ordrerud.

Resultater er vel kjent i Norge: Alle fire ble dømt for medvirkning til drap.

Helt riktig. Og med et noe skremmende resultat, spør du meg. Tre mennesker ble drept, men ingen tekniske bevis, kun masse indisier og frynsete tilståelser. Lars Grønnerød fremstår utrolig nok som den mest troverdige, tross hans kriminelle livsstil preget av mye rus og dårlige impulser. Og han ender også opp med 18 år, selv om han kun hadde skaffet våpenet, som han ifølge ham selv ikke visste hva skulle brukes til. Ekteparet P og V Orderud har hyret inn egen etterforsker for å finne andre mulige motiv og skyldige. De mener å ha en navngitt person som kan linkes til en sak Anne O P jobbet med da hun var ansatt i Forsvarsdepartementet. Det politiet hadde av bevis var bla skoavtrykk, der sko ble sporet til en butikk på Majorstuen, og at kjøpet av samme type sko i liten størrelse ble gjort i tiden da planleggingen av drapet skal ha funnet sted. KK hadde små føtter. Bare indisier, men til sammen skapte alt sammen et så sterkt bilde av skyld, at de alle ble dømt. Men det er rom for tvil spør du meg, og dermed en "uløst" sak. Sporet politiet nå har med papiret på trusselbrevet er skrevet på minner om Orderud-saken. Jeg synes dessverre det peker i retningen av at de mangler tekniske bevis som DNA, markering fra hunder, avtrykk osv.

Vem exakt som beslutar om rättslig prövning i Sverige i grova brottmål kan jag inte på rak arm svara på men grundhållningen är att skydda gemene man från otillbörliga, grundlösa åtal (som går till rättegång) från rättsmyndigheter som sålt sig till externa intressen eller går på taxameter (vilket samtidigt då hämnar utveckling av sådana tendenser och även säkert sparar somliga utredares och handläggares värdesättning av sin profession...). Omvänt har i princip alla rättsmyndigheter frihet eller skyldighet att väcka åtal (under dessa premisser) för att kringgå risken att någon otillbörligt skulle skyddas från åtal.

Alla förstår vidare att redan en rättegång kan förgöra en person professionellt om så skulle vara. Så det är i Sverige inte tillåtet att det starta rättegångar där inte en fällande dom är att förmoda. Det kan låta småtrist men bidrar nog till ett sunt klimat. Därmed inte sagt att domen är huggen i sten, eller friande skulle vara omöjligt, men åklagarmyndigheten måste ha på fötterna. Och på fötterna kan man ha på olika sätt. Det hör till saken att skuldfrågan i mordsak (i grova drag) i realiteten sällan är raketforskning, även om själva fällandet och straffutmätningen är det många gånger.

Om Norge följer andra trollstigar är jag inte rätt person att svara på men rättsfolk brukar i slutändan ändå vilja komma både till Nidaros och tillbake igen, och då spelar vägarna som så inte avgörande roll, bara rätt folk kommer på rätt plats och allt är gott og väl. Det reder sig. Vad som kan skilja på lagstiftning mellan Sverige og Norge i detta torde i praktiken vara litet.

Det har funnits fall i Sverige där advokater (målsägandeombud) inlett civilprocesser mot en misstänkt för att åklagarmyndigheten inte haft tillräckligt för åtal. Detta ledde inte heller till fällande dom, men till uppmärksamhet.... (Nån gång kan det ha förtjänst, exv när det är av ett värde att allmänheten blir teoretiskt varse en annars helt okänd persons möjliga farlighet även om denne inte kan fällas). Detta var Johan Asplund-fallet, om jag inte missbeskriver det. Aldrig återfunnen kropp och tydlig misstänkt med teoretisk tillgång till förbränningsugn. Senare bosatt på annan ort.

Rättstjänare är bra folk i Sverige och torde vara det i Norge med. Advokater kan dock vara lite både och...

Jeg så dokumentaren om Arboga-saken. Hun hadde antageig blitt dømt for drap på sin mann her i Norge. For å si det sånn.

Det finns anledning att tro att hon kunde blivit det i Sverige också — om hon inte gjort sig skyldig till eller varit jämförelsevis svårare att fälla för tillslag numero två, mot fadern. I Sverige tillämpas inte straffaddering, åtminstone inte om man redan har lyckats pricka in en livstidsdom, och sitter ngn på livstid så är det upp till fångvårdande instanser och de som prövar ansökan om tidsbestämning av livstiden att hålla vederbörande inlåst under två eller flera livstider om de så behagar. Då är det personens återkvalificerbarhet till ett liv i samhället bland oss övriga som utvärderas, på ett ungefär, oberoende av hur många man bevisligen haft ihjäl. Med tanke på att møllan dyrt och heligt lovat beställa mord på en handfull rättstjänare och andra så ser den prognosen något mörk ut, sett ur møllans perspektiv.

Väl så viktigt som antalet bevisat döda är personens farlighet. møllan höll såvitt kunde bevisas aldrig i något dödligt tillhygge och delade inte ut några dödliga slag. Men hon anstiftade och stämplade för glatta livet och umgicks inte gärna med andra än såna som kunde vara villiga att mörda för henne. Inklusive de många egna barnen.

Det är lätt att demonisera møllan (och andra mördare), en möjlighet ”media” naturligtvis ogärna försitter. Och sällan har väl ngn iofs varit mer förtjänt av det än vad hon var, relativt sett. madsen är en skolpojke i jämförelse, och b-vik klassens ljus — i den specifika bemärkelsen. møllan är platsen där mörkret tar överhanden över mänskosläktet och drar ner det i den avgrund från vilken inget ljus kan tränga tillbaka ut. Men ondskan är i allra högsta grad banal även i hennes fall, lika banal som hennes båda nordiska kontrahenters, och i grunden stockdum och bonnig, i den provinsiella bemärkelsen.
Det finns inte heller i møllans fall ngn anledning att ligga vaken över vadförslags förslagenhet somliga skulle kunna besitta. Man gör gott eller så gör man det inte. Men en å annan hjärnforskare kunde ju säkert behöva bestråla några delar där för att försöka utröna sambanden mellan stockdumhet o ondska. Det kan nog leda till ngt.

Tycker det är sjukt att massmedia helt ignorerar att Tom Hagen var consiglieri till ingen mindre än Don Vito Corleone under flera decennier. Han har garanterat inget fläckfritt samvete! Varför gräver ingen i detta?

Hvor har du denne informasjonen fra? Kilder takk!