Tältmordet: Karl Vingren, Boden, 1957.

Detta fall finns omnämnt i tidningen MORD som skakade Sverige 2019 på sidorna 76-81.

Artikeln är rikligt illustrerad med foton varav de flesta har jag aldrig tidigare sett. Detta mord finns även omnämnt i en av årgångarna av NKK. Artikeln i tidningen är dock bättre bl. a. med tanke på alla fotona.

Citat underrubrik:

"Familjeidyllen byttes mot sorg."

Citat huvudrubrik:

"Mördaren slog till i skydd av mörkret."

Citat i början av artikeln:

"Familjen Vingren från Gällivare gav sig ut på tältsemester i Sommarsverige. Pappa Karl hittade en vacker blomsteräng och slog upp tältet medan barnen lekte. Vad han inte visste var att platsen bevakades av en schizofren militär med skarpladdad kulspruta."

Det var i början av juli detta år som familjen Vingren begav sig ut på semester. Familjen hade först kunnat lämna bostaden i Hakkas utanför Gällivare först sent under lördagskvällen.

Denna bestod av pappa, mamma och de fyra barnen mellan 3 till 7 år. Två flickor och två pojkar. Mamman var höggravid och familjens femte barn var beräknat att komma en månad efter deras semester.

Innan familjen somnade i sitt tält hörde pappa Karl röster från skogen. Ingen annan av familjen hade hört något så de somnade alla. Redan klockan 05.00 vaknade föräldrarna av att den yngsta dottern grät. Hon hade blivit rädd av att känna sig instängd och knappt kunde andas. Orsaken var att en tältpinne hade lossnat och tältduken hängde ner över henne.

Pappan gick då ut för att sätta ner pinnen igen. Tältduken sträcktes och då plötsligt hör modern två skott och en duns varvid tältduken föll tillbaka över den yngsta dottern. Modern blev förstås rädd men kände att hon var tvungen att se efter vad som hade hänt. Något var väldigt fel. Hon kröp ut vilket inte var så lätt med sin stora mage. Väl ute verkade allt lugnt. Då fick hon se den fruktansvärda scen som kom att förfölja henne livet ut.

Bakom tältet låg hennes make och alla barnens far nedskjuten i en blodpöl. Då steg han fram ur skuggorna faderns baneman med sin skarpladdade kulspruta i högsta hugg. Han riktade vapnet mot henne. Han kommer gående mot henne och tittar hotfullt. Hon lägger då handen på hans axel och frågar om det är han som har skjutit hennes make men GM är inte kontaktbar och i hans värld så var Karl Vingren en fiende som han var tvungen att likvidera. När han såg att hon var gravid hade han dessbättre inte lika lätt att skjuta fru Vingren. Han beordrade henne att stiga åt sidan för han ville in i tältet men hon vägrade för därinne låg hennes barn och sov.

Trots den galne soldatens varningar så rusade hon tillbaka till tältet varvid han sköt en salva efter men som tur var träffade skotten inte henne. Hon fick ut barnen och skumpade över ängen med det daggvåta och höga gräset med den yngste sonen i famnen och hållande den yngsta dottern i handen. Ingen lätt språngmarsch med tanke på att hon var i åttonde månaden. De båda äldre barnen sprang efter sin mamma.

Efter några hundra meter så kom de fram till en bondgård i skogen och på gårdsplanen stötte de på pigan. Hon förstod att något mycket allvarligt hade hänt men förstod inte vad. Pigan var som tur var en handlingskraftig kvinna. Larmcentralen i Boden tog emot samtalet och skickade dit både ambulans och en polispatrull till platsen. Ambulansen kom först fram och möttes då av en mardrömsliknande syn. Karl Vingren hade skjutits med två skott varvid ett hade dödat honom omedelbart. Vid den här tiden var inte ambulanspersonal vana vid sådana här våldsamma och hemska händelser så de tog med sig hans kropp innan polisen hade anlänt. Fotot på mannen liggande strax utanför tältet är därför en rekonstruktion gjord av polisen.

Redan under samma dags förmiddag stod det klart att den mördade var en helt vanlig arbetare utan vare sig fiende eller skulder. Han hade aldrig ens varit straffad och var omtyckt av grannarna hemma i Hakkas. Polisen förstod att detta var en galnings verk. Vid den första undersökningen hade en av kulorna hittats. Polisen såg direkt att denna kom från en kulspruta och därför ringde de till I 19 i Boden. Först ville inte låtsas om att det saknades en person på förläggningen men till slut kröp sanningen fram.

Det var en värnpliktig som saknades och tillsammans med honom en kulspruta. Detta var den 20-årige Rolf Arne Högberg. Denne unge man var juridikstuderande i Uppsala och var hemmahörande i Eskilstuna. Psykologer bekräftade att han var farlig. Den unge psykiskt sjuke mannen såg ryssar överallt. Han led av en otrolig rysskräck och trodde att de snart skulle invadera Sverige. Han mådde mycket dåligt och inte undra på att polisen drabbades av panik. Försvarsmakten gjorde dock ingenting åt detta. De såg inte till den psykiska hälsan utan enbart till den fysiska.

Rolf Arne Högberg strök fortfarande omkring i skogen när han fick se en polispatrull. "Ryssen" hade nu kommit för att ta honom. Han intog ställning, siktade och drog iväg en ordentlig salva mot polismännen. Konstaplarna som aldrig tidigare hade blivit beskjutna kastade sig ner omedelbart på marken. Därefter blev det tyst. Skotten slutade. Därefter hördes återigen tre skott som avlossades snabbt. Skotten ekade men inga skott slog in i träden bakom polismännen.

Efter en stund gick polismännen fram till platsen där skytten hade befunnit sig. Där anträffade de Högberg död. Han hade begått självmord för att "ryssen" inte skulle få tag på honom. Fallet blev alltså uppklarat samma dag och alla i Boden pustade ut. Fast inte för så länge. Redan på julaftonen samma år så drabbades Boden av att 27-årige taxichauffören Karl-Gustaf Strandin också mördades av en sinnessjuk ung man.

Detta hade kunnat slutat mycket mycket tragiskt om inte modern i familjen hade varit så handlingskraftig som hon var i denna mycket svåra situation. Högberg hade troligtvis utan tvivel även skjutit ihjäl familjens barn inne i tältet. Allt för att stoppa "ryssen".

Någon som har läst eller hört talats om detta mycket tragiska fall tidigare? Då en hustru miste sin make och deras barn fick växa upp utan sin far. Modern och barnen hämtades av hennes far och kördes tillbaka till Gällivare. En månad efter Karl Vingrens totalt meningslösa och hemska död så föddes en son som aldrig kom att få se sin far.

Läst om i NKK och dåtida tidningsartiklar.

Redan 1915 skördade rysskräcken offer i Boden i en familjeutplåning av sällan skådad art.

Vad var det som hände 1915 i Boden?

Visserligen var det 1957 men det låter märkligt att militären helt sonika skulle struntat i mannens psykiska hälsa.

Jag läste också detta i NKK fast det är länge sedan.

Minns att det fanns en teckning på en soldat med ett vapen.

Förvisso men jag har gjort trådstarten efter den artikel i den omnämnda tidningen.

Det står skrivet på detta sätt i artikeln.

Ja, jag förstår det och det är ingen kritik riktad mot dig, utan jag syftade på att slutsatsen dragen av någon annan att militären helt struntat i mannens psykiska hälsa, den låter svepande och illa underbyggd. Dina trådstarter är utmärkta.

Man undrar vilka varningssignaler som funnits och i hur hög grad rysskräck verkligen förklarar hans psykiska sammanbrott.

Tack för din uppskattning.

Enligt artikeln när polisen pratade med psykologer efter att hans identitet hade blivit känd så bekräftade dessa att han var farlig. Högberg led av en otrolig rysskräck och mådde mycket dåligt. Det verkar som om det hade funnits varningsklockor.

GM verkar ha varit känd innan mordet att ha varit psykiskt sjuk och farlig. Ändå så sattes det en kulspruta i händerna på honom.

Om det var den här rysskräcken som var anledningen till hans psykiska sammanbrott vet jag inte. Han var helt besatt av att "ryssen" skulle invadera Sverige och såg ryssar över allt. En person som Högberg skulle naturligtvis ha blivit frikallad.

Nu minns jag inte vad det står i artikeln om Tältmordet i NKK.

I kriminalkrönikan står det tyvärr inget mer än att skytten antogs ha begått dådet i total sinnesförvirring. Han var värnpliktig skogspraktikant, vet inte närmare vad det innebar men det är ju möjligt att han inte hade något "eget" vapen utan tillgrep ett när han gav sig ut. Han agerade som om ryssen hade invaderat landet.

NKK 1981, sid. 413-416.

Troligast är kanske att skogspraktikant var hans civila sysselsättning innan den vanliga värnpliktstjänstgörningen på I 19? Det strider iofs mot uppgiften att han var juridikstuderande.

Vapnet som var en k-pist var då hans eget.

Tack för den uppgiften.

Skall ta och läsa detta kapitel igen.

I artikeln i NKK 1981 står det att morddramat skedde i Norra Sönderbyn.

Gården som fru Vingren sprang till låg i Sävastnäs. Vi får också reda på att ytterligare en person hade blivit beskjuten av en person som hade gömt sig i en björkdunge i Bovallen som låg ungefär sex km från mordplatsen.

Den kan vara fullt möjligt att Högberg var skogspraktikant. Så här står det i både tidningen och NKK som jag citerar från den senare källan på sidan 416:

"Efter närvarokontroll vid samtliga kompanier visade det sig att värnpliktige skogspraktikanten Rolf-Arne H-berg från livkompaniet på I 19 saknades och att även en kulsprutepistol saknades från kompaniets vapenskåp."