Psychos och alkisar älskar mig.

Jag kan knappt sticka näsan utanför dörren innan någon jävla dåre vill berätta om sitt liv och bjuda på en hemrullad cigg typ.

Senast igår var jag på akuten då en tand gått åt helvete och det var helt jävla galet.

Varför i helvete vill alla dårar lätta sitt hjärta så fort de ser mig? Det är inte inbillning då mina polare märkt samma och detär ett stående skämt att nu kommer en alkis vem går han fram till?

Varför? Jag blir så trött...

Haha låter som du beskriver mig själv, en polare så en gång att jag sänder ut signaler som inte är dömmande och framför allt att jag kan skänka en blick. Dessa människor är vana vid att inte bli uppmärksammade. Jag kan inte räkna alla sjö historier och dylikt jag har fått berättat för mig.

Du kanske ser ut som en likasinnad....

Mee vänlig hälsning

Du kan vara något på spåret där då jag alltid ser folk i ögonen.

Nää, jag är renrakad och renrasig.

Haha men älskar att höra att någon annan säga detta, vi kan promenera ett kompis gäng på 5-7 personer men det är alltid mig de pekar på och säger typ "du grabben" personligen har jag inte problem att skänka några minuter. Det är som att det vet 100% att mina vänner inte skulle stanna till och prata lite.

Jo, det är helt sjukt. Själv har jag skitsvårt att vara elak och be någon dra åt helvete och de verkar märka det och kommer fram och maler på om sitt liv och grejer.

Haha ja det kan bli lite jobbigt ibland kan jag skratta till för jag tyckte framförandet av historien var rolig, men det tar det som jag inte tror på dem. Men förutom alkisar och dylikt har jag även lätt att börja prata med vem som helst om vad som helst och det är just den auran de känner av.

Det händer alltid mig också. Värst är det när man inte riktigt kan slita sig ifrån det utan måste stå och lyssna. I bussen kom det in ett fyllo med en gitarr utan strängar och man såg på långt avstånd att det skulle innebära trubbel och jag bad till gud om att han inte sätter sig brevid mig. Självklart gick han med bestämda steg mot mig med ett enda syfte om att göra min dag jävligt jobbig. Det är smått traumatiskt för en som gärna undviker rampljuset bland massa människor. Mycket riktigt blev det en jobbig jävla bussresa med stirrande blickar.

Det är som att alkisarna och psychos synar en och hör vad man tänker. På samma sätt blir jag alltid utmanad av dårar när jag är ute med en tjej. Manligheten sätts på prov direkt. Vad är det för störda signaler man sänder ut?

Det är exakt samma för mig. Plus att alla som behöver fråga om vägen eller liknande alltid frågar mig.
Jag har en teori om att det är mer vanligt förekommande för personer som har stora ögon. Men det kanske inte stämmer på dig. Annars är det väl något i en sätt att vara som känns approachable för folk.

Kollar man dina gamla inlägg så märker man att du är av samma skrot och korn som dom som vill prata med dig

Käft, jag gillar att supa men lever ett helt vanligt familjeliv.