Kommer människan att bli en interstellär art?

Det här är en liten spin-off av funderingar i den här tråden: (FB) Är det för dig okej att världen går under efter du dött?


Ofta när man påpekar att människans tillvaro på jorden är ändlig eftersom vår planet kommer, med säkerhet, att bli obeboelig i framtiden, påpekar den del att detta inte är något problem eftersom vi i framtiden kommer att kunna överleva i rymden.

Hur troligt är det egentligen? Apolloprogrammet förbrukade i mitten på 60-talet ungefär 4 % av USAs federala budget. Utvecklingen av den teknik som krävs för interplanetära resor kommer att innebära skattehöjningar.

Kommer vi att ha råd med all den grundforskning och teknikutveckling som kommer att krävas för att vi ska kunna komma att koloniserar, i första hand, andra planeter eller måna i vårt solsystem och senare, andra solsystem?

Är det ens tekniskt-biologiskt möjligt att göra så långa resor i rymden?

Schopenhauer svarade ju på Fermis paradox 100 år innan den uppställdes: det finns säkert utomjordingar, men när de blir något mer intelligenta än jordvarelser, så uppfinner de så effektiva vapen att de utrotar varandra. Det är inte helt osannolikt att vi aldrig kommer att bosätta oss utanför jorden av det skälet.

människan är inte skapad att leva i rymden helt enkelt , på grund av dess hårda klimat och avstånd till allt

så jag tror inte vi lyckas skicka mänskligheten till annat än våra närmsta planeter , och under kortare
perioder

när tellus går under så gör även människan det !!

Jag ska erkänna att jag aldrig läst Schopenhauer men jag har hört den där invändningen tidigare.

Jag tycker att den möjligen är litet antropocentrisk; Man antar att alla högre stående civilisationer är lika aggresiva och snara till krig som människan.

Men visst det kan vara så som Schopenhauer antog.

Nej det är naturligtvis en möjlighet; Den mänskliga kroppen klarar inte av längre rymdfärder än till månen. Visst kan det vara så.

När vi har laddat upp vårt medvetande till "molnet" så blir den köttsliga kroppen helt onödig, istället har vi robotkroppar.
Men precis som en lånecykel, så kan du byta kropp när det passar, och skicka runt dig själv som en signal.

Du kan också äga flera privata kroppar, som du har hemma. Glöm könsbyten, det är bara att byta när det passar.

Du åker iväg som en telefonsignal, och landar i en ny kropp där du vill.

På så sett tror jag att vi kommer att färdas i framtiden.

Jag tror det är möjligt att vi innan århundradets slut kan komma att ha en mindre bas på Mars. Men det är så långt som mänsklig teknologi kommer kunna sträcka sig. Men detta att jorden en dag kommer gå under är ganska meningslöst att ta hänsyn till eftersom människan långt innan dess inte längre kommer vara människa utan ha utvecklats till något helt annat.

Jag är en stor tvivlare på den...

Tekniskt kanske det är möjligt under en starkt begränsad tid att röra sig i rymden.
Problemet är dels hållbarhet/reparationer men även fri rörelse och riktning.

Biologiskt kanske det fungerar medelst mutationer,
men hur håller vi fysisk god kondition och hälsa samt känner oss mätta?

Idén med alla dessa rymdskepp som existerar i diverse sci-fi-sagor är komplett nonsens.
Bästa skeppet skulle nog vara typ en planet ála månbas alpha (SPACE 1999) fast boende långt under *skalet*

Ja jag har också blivit mer skeptisk med åren. När jag var ung hade jag en ohejdad framtids- och teknikoptimism. Nu är jag inte lika säker på att människans framtid finns bland stjärnorna.

Ja Mars är kanske gränsen för vad vi kan nå. Jag hoppas ändå att vi någon gång ska kunna besöka någon måne längre ut i solsystemet.

Däremot ser jag inte direkt logiken i att människans evolution skulle göra tragiken mindre.

Fast begreppet människa kommer då inte längre vara relevant. Istället är det ju hela den levande planeten som förstörelsen berör.

Ja det kan man kanske säga men de individerna kommer ju fortfarande vara våra efterkommande.