1. Kultur & Media
  2. Litteratur

Alex Schulman/ Bränn alla mina brev.

Svara
  • 1
  • 2
2019-06-18, 21:39
  #1
Baiser
Medlem
Baisers avatar
Okej, mitt förhållande till Alex Schulman kan bäst beskrivas som ambivalent. Men av flera orsaker var jag tvungen att läsa hans senaste bok "Bränn alla mina brev". Jag har flera beröringspunkter med människor och platser i boken så trots min motvilja mot AS så låg den högt på min läslista.



Tanken att Alex motvilja emot morfar egentligen ha att göra med att Sven Stolpe stod för helt annan kultur/politiskt åskådning än Alex? (Sven Stolpe konverterade till katolicism/ Alex Schulman twittrade en bild på det brinnande Notres dame med texten Äntligen!) och berättelsens "Hjälte" Olof Lagercrantz står för de värden som Alex anammat.
__________________
Senast redigerad av Baiser 2019-06-18 kl. 22:05.
Citera
2019-06-18, 21:48
  #2
Bubba00
Medlem
Bubba00s avatar
Inget annat än smädelse av den store Doktor Stolpe. Förtal rent av! Hade Stolpe funnits kvar i livet är det inte helt otänkbart att han hade dragit detta inför domstol. Stolpe var inte den som tog skit.

Boken måste jag dock säga var läsvärd. Läste hela boken i en sittning, kunde inte slita mig.

Och glöm inte hur Alex avslutar boken "Kom ihåg, det är en roman, trotts allt" eller något i den stilen. Men ändå, detta är ett försök till karaktärsmord. Tror dock inte det kommer lyckas. Vi som kommer ihåg Stolpe - den egensinniga magistern, professorn, författaren, kritikern och debattören - kommer alltid att hysa en viss förkärlek för honom. Och de yngre som knappast hört talats om honom förrän nu kommer kanske läsa någon utav Stolpes böcker och förstå djupet och bredden av den karlens intellekt och förstånd.
Citera
2019-06-18, 21:53
  #3
Baiser
Medlem
Baisers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bubba00
Inget annat än smädelse av den store Doktor Stolpe. Förtal rent av! Hade Stolpe funnits kvar i livet är det inte helt otänkbart att han hade dragit detta inför domstol. Stolpe var inte den som tog skit.

Boken måste jag dock säga var läsvärd. Läste hela boken i en sittning, kunde inte slita mig.

Och glöm inte hur Alex avslutar boken "Kom ihåg, det är en roman, trotts allt" eller något i den stilen. Men ändå, detta är ett försök till karaktärsmord. Tror dock inte det kommer lyckas. Vi som kommer ihåg Stolpe - den egensinniga magistern, professorn, författaren, kritikern och debattören - kommer alltid att hysa en viss förkärlek för honom. Och de yngre som knappast hört talats om honom förrän nu kommer kanske läsa någon utav Stolpes böcker och förstå djupet och bredden av den karlens intellekt och förstånd.

Ja, vi som sätter in oss i Sven Stolpes livsgärningar ser att något inte stämmer. Men Alex berättelse är kraftfull, den ligger tidsmässigt rätt i förhållande till MeToo. Och SF tänker göra en film av boken.
Jag tycker synd om Sven Stolpes åminnelse.
https://www.expressen.se/noje/schulmans-boksucce-ska-komma-ut-som-film/
Citera
2019-06-18, 22:08
  #4
Bubba00
Medlem
Bubba00s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Baiser
Ja, vi som sätter in oss i Sven Stolpes livsgärningar ser att något inte stämmer. Men Alex berättelse är kraftfull, den ligger tidsmässigt rätt i förhållande till MeToo. Och SF tänker göra en film av boken.
Jag tycker synd om Sven Stolpes åminnelse.
https://www.expressen.se/noje/schulmans-boksucce-ska-komma-ut-som-film/

Förhoppningsvis är man tydlig med att filmen baseras på en roman och inte verkliga händelser.

Tror faktiskt det hela kan göra hans åminnelse en tjänst. Visst, någon kanske får en dålig bild av Stolpe men hellre en dålig blid än ingen bild alls. Finns knappt någon utanför intellektuella kretsar som är under säg 40 som vet vem Sven Stolpe är. Och nu för tiden får man leta nere i arkiven om man vill komma åt Stolpes böcker och forskning. Blir han mer uppmärksammad torde han bli mer läst och hans verk mer eftertraktade. Blir han mer läst kommer nog också bilden av honom som en stor intellektuell personlighet återupprättas.
Citera
2019-06-18, 22:39
  #5
Slottsherre
Medlem
Slottsherres avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Baiser
Ja, vi som sätter in oss i Sven Stolpes livsgärningar ser att något inte stämmer. Men Alex berättelse är kraftfull, den ligger tidsmässigt rätt i förhållande till MeToo. Och SF tänker göra en film av boken.
Jag tycker synd om Sven Stolpes åminnelse.
https://www.expressen.se/noje/schulmans-boksucce-ska-komma-ut-som-film/

Att Stolpe som privatperson var en klockren skitstövel var allmänt känt långt innan Alex var född.
Dennes välskrivna och väldokumenterade bok bekräftar bara faktum.
Sen kan man tycka vad man vill om författaren Svens Stolpe.
Citera
2019-06-18, 22:46
  #6
Bubba00
Medlem
Bubba00s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Slottsherre
Att Stolpe som privatperson var en klockren skitstövel var allmänt känt långt innan Alex var född.
Dennes välskrivna och väldokumenterade bok bekräftar bara faktum.
Sen kan man tycka vad man vill om författaren Svens Stolpe.

Vaddå faktum? Det finns väl inga som helst belägg för att trafikolyckan 31 var ett mordförsök eller att han tvingade henne att sitta med på föredraget om hennes egen abort. Att barnbarnet tillika fjollan Alex var rädd för morfar bevisar inget annat än att Stolpe visste hur en unge skulle tyglas. Huruvida han var dominant och egensinnig inom äktenskapet ska jag låta vara osagt men han lär knappast ha tuktat sin otrogne hustru, eller hotat denne med en revolver.
Citera
2019-06-18, 23:29
  #7
Baiser
Medlem
Baisers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Slottsherre
Att Stolpe som privatperson var en klockren skitstövel var allmänt känt långt innan Alex var född.
Dennes välskrivna och väldokumenterade bok bekräftar bara faktum.
Sen kan man tycka vad man vill om författaren Svens Stolpe.

Min vän vars farfar var god vän med Sven Stolpe intygar motsatsen. Däremot höll han inte Olof Lagercrantz högt. När jag hör med mina vänner som på olika håll har anknytning till de båda herrarna är det helt klart Olof Lagercrantz som är den impopulära.
__________________
Senast redigerad av Baiser 2019-06-18 kl. 23:35.
Citera
2019-06-26, 21:40
  #8
Isnatt
Medlem
Isnatts avatar
Läste den idag. Den var okey och skulle säkert kunna bli en bra kortserie på svt, lite 'vår tid är nu' fast i moll.
Den sekvens som var spännande var när Olof åkte till Limnäs gård och mötte paret Stolpe på ängen.
Citera
2019-07-01, 16:21
  #9
SierraBlue
Medlem
Schulman har sagt att han tagit sig ganska omfattande konstnärliga friheter i den uppdiktade historien (t.ex är stenen i skogen, med "sittgroparna", ett rent påhitt).

När det gäller Stolpes karaktär så har Schulman konstaterat vid ett par tillfällen att SS var något av släktens varböld: via de "relationskartor" som Schulman upprättade med sin terapeut syntes det att nästan alla konflikter i familjen utgick från Stolpe. Dennes många brevfejder vittnar också på ett ganska haveristiskt beteende. Man kan ju se det som att det är detta konfliktsökande som Schulman har manifesterat i romanfiguren Stolpes personliga beteende. Alltså ett visst mått av spekulation i detaljer, baserat på en kunskap om mer storskaliga samband.

Off topic, så tycker jag att boken var ganska dålig. Språket är tunt och det känns ofta som om Schulman imiterar sig själv. Han funkar helt enkelt mycket bättre som barndomsskildrare, eller iaf som uttolkare av miljöer och människor som ligger närmare hans egen värld. Jag förvånades också lite av att TBC-sjukdomen fick relativt lite utrymme. Både Stolpe och Lagerkrantz verkar ju ha åkt in och ut på sanatorier under oerhört lång tid.

Möjligen vore det intressant om David Lagerkrantz ville plocka upp stafettpinnen och skriva en skildring av affären från sin sida. DL är ju en driven skribent, och verkar dessutom ha mycket mer att ösa ur eftersom affären med Karin diskuterades öppet i hans släkt.
Citera
2019-07-07, 17:23
  #10
Massajen
Medlem
Massajens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SierraBlue
Schulman har sagt att han tagit sig ganska omfattande konstnärliga friheter i den uppdiktade historien (t.ex är stenen i skogen, med "sittgroparna", ett rent påhitt).

När det gäller Stolpes karaktär så har Schulman konstaterat vid ett par tillfällen att SS var något av släktens varböld: via de "relationskartor" som Schulman upprättade med sin terapeut syntes det att nästan alla konflikter i familjen utgick från Stolpe. Dennes många brevfejder vittnar också på ett ganska haveristiskt beteende. Man kan ju se det som att det är detta konfliktsökande som Schulman har manifesterat i romanfiguren Stolpes personliga beteende. Alltså ett visst mått av spekulation i detaljer, baserat på en kunskap om mer storskaliga samband.

Off topic, så tycker jag att boken var ganska dålig. Språket är tunt och det känns ofta som om Schulman imiterar sig själv. Han funkar helt enkelt mycket bättre som barndomsskildrare, eller iaf som uttolkare av miljöer och människor som ligger närmare hans egen värld. Jag förvånades också lite av att TBC-sjukdomen fick relativt lite utrymme. Både Stolpe och Lagerkrantz verkar ju ha åkt in och ut på sanatorier under oerhört lång tid.

Möjligen vore det intressant om David Lagerkrantz ville plocka upp stafettpinnen och skriva en skildring av affären från sin sida. DL är ju en driven skribent, och verkar dessutom ha mycket mer att ösa ur eftersom affären med Karin diskuterades öppet i hans släkt.
I stort håller jag med. Det fanns ett driv i berättandet i de första kapitlen men efter hand blev det rätt ointressant. Jag studsade också inför ett par rejäla språkliga magplask
Men huvudproblemet är att AS är ointellektuell
Genuint ointresserad av SS författarskap och därför oförmögen att koppla personen Stolpe till författaren Stolpe. Det ger boken smak av simpelt nyckelhålstittande.
Citera
2019-07-07, 18:45
  #11
Pojken med guldbyxorna
Moderator
Pojken med guldbyxornas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Massajen
I stort håller jag med. Det fanns ett driv i berättandet i de första kapitlen men efter hand blev det rätt ointressant. Jag studsade också inför ett par rejäla språkliga magplask
Men huvudproblemet är att AS är ointellektuell
Genuint ointresserad av SS författarskap och därför oförmögen att koppla personen Stolpe till författaren Stolpe. Det ger boken smak av simpelt nyckelhålstittande.

Har inte läst Schulmans bok men skall väl göra det när den finns åtkomlig på något lokalt bibliotek. Men jag gissar på förhand att Schulman inte heller har något sinne för en kristen problematik, den som Stolpe kom att göra till sitt huvudämne både som skönlitterär författare och som kritiker och debattör? Läser man Svante Nordins biografi får man ju flera exempel på hur Stolpe både erkänner och kämpar med sin fullt mänskliga vrede mot Karin – som väl hade fler otrohetsaffärer än bara den med Lagercrantz – men också hur han vänder den obarmhärtiga blicken mot sig själv:

Citat:
Jag har nu i ett drygt år försökt bära detta så som jag vet att en kristen människa skall bära det: som ett rättvist straff, med absolut undergivenhet. (Brev till Kaj Bonnier, juni 1936)

Citat:
Mitt egentliga problem är dock ett annat: Karin. Det vill säga: hon är inte ngt problem, det är bara jag som inte kan förlåta henne. Jag bevarar djupt nere i mitt hämndlystna sinne ett segt agg till vissa personer, som ibland bryter fram som hat och kommer mig att slå min batong i väggen. [...] Jag gör kanske de rätta handlingarna i mitt hem, men det sker utan kärlek. Det blir alltid mer av disciplin – dock tjurig, arg sådan – än av överlåtelse. Och det är alldeles värdelöst. (Brev till Harry Blomberg, februari 1937)

Även för Karin var hennes äktenskapsbrott sannolikt ett sår och det var väl också hon som var först av de två att närma sig katolicismen. Om det nu är så att Schulman presenterar detta enbart som en banal berättelse om "passionens rätt" mot det elaka trollet Stolpe, anpassad efter vad dagens kulturtanter tycker om att höra, så gör han sannolikt orätt inte bara mot morfar utan också mot mormor. Men kanske är det inte så.
Citera
2019-07-11, 16:46
  #12
eufori9
Medlem
Har inte läst Schulmans bok, och är inte särdeles påläst om Sven Stolpe. Däremot har jag läst mycket av Olof Lagercrantz, och han är en av mina stora förebilder. Dels för att han skriver så otroligt bra; "lätt om svåra ting". Som exempelvis böckerna om Joyce, Strindberg, Dante, Conrad, Ekelöf etc. Dels för hans kritiska syn på världen. "Vår civilisation är en dödsmaskin, men då insikten därom är oförenlig med framgång i politiken, är våra politiker dumbommar".

Av Sven Stolpe har jag (vad jag minns) blott läst en bok; "Olof Lagercrantz". Vilket är en bok om vilket kräk Lagercrantz är. En hatskrift. Av den anledningen har jag svårt för Stolpe. Men möjligt är att om jag läser annat av Sven Stolpe kanske ändrar uppfattning.
Citera
Svara
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in