Blir stjälpt av sjukvården gång på gång. Exempel på hur om hur det är.

Haft ångest i 8år. Allt började med en panikattack, ingen allvarlig egentligen men vad gjorde läkarna? Gav mig hemsk medicin direkt istället för att säga att det inte var farligt. Så jag har mått sämre och sämre. Fått ta medicin mot biverkningar av medicin de gett mig så hamnat i en ond spiral.

I helgen kände jag mig självmordsbenägen efter att inte ha sovit på 5 dagar. Så åkte till psykakuten. Läkaren lovade att jag skulle få benso om jag sov kvar, inte om jag åkte hem. Så jag var kvar. När jag kom till avdelningen sa sjuksköterskorna att läkaren inte alls lovat det, jag hade med mig en vän som vittnar om att hon till 100% sa att de skulle ge mig benso. De sa att jag skulle vänta på att läkaren kom dit innan för de trodde att jag ljög.

Jag trodde man skulle ligga i en säng och få hjälp och någon att prata med. Istället var det hemska människor som jobbade där och tryckte ner en psykiskt. Ingen brydde sig alls eller kollade ens till om man levde. Gick och frågade flera gånger var läkaren var för timme efter timme gick. Sa "ni har ju sagt att läkaren ska komma snart" fick till svar "nej så snart läkaren kan, är du dum i huvudet eller?" direkt citat. Otrevligaste människor jag mött. Hade som plan att skära mig med glasbiten som låg på golvet (ja det låg en glasbit på golvet...) men ville vänta på läkaren, efter ha frågat hemska människorna ännu en gång 4 timmar efter att läkaren" var på väg" så säger de att läkaren gått hem... En äcklig manlig sjuksköterska som kommer efter jag ringt på larm är helt psykopat och säger att jag ljuger när jag säger att det är tortyr att vara vaken så länge och att det är en myt att det används inom tortyr. Han försöker även sitta i min säng och tar mig på benet och frågar om han ska "bädda in mig" ber han dra innan jag trycker på larmet och såg han inte mer efter det.

Ska få träffa en annan läkare. 9 timmar senare (utan sömn) kommer läkare nummer två och säger typ "du kan få med seroquel hem som du inte tagit tidigare, sen somnar du av och så får du ett återbesök, men vänta 2 timmar till så får morgonläkaren gå igenom situationen. Jag säger till henne att du ska få den medicin och få åka hem och försöka sova på den" 3 timmar senare kommer tredje läkaren och säger att jag borde vara kvar, jag säger att det varit hemskaste jag varit med om så vill bara hem, bort från idioterna där. Hon säger att jag inte ska få med någon medicin hem. Sen går hon ut och in kommer läkare nummer FYRA... Hon säger typ amma saker som läkare tre och jag säger typ "ni stjälper mig här, skulle aldrig åkt hit, släpp ut mig" ja men du ska få med seroquel säger läkare fyra, men skämtar ni säger jag... Är ju för helvete det läkare två sa och är det jag bett dig om flera gånger.

Får "den magiska medicinen seroquel" men lyckas somna hemma med bara melatonin som jag hade hemma. Dagen efter har jag svårt att somna igen så provar den medicinen. Får värsta hjärtklappningen jag haft och blodsmak i munnen. Rycker i hela kroppen som att jag är på väg att dö. Letar igenom hela lägenheten efter lugnade och lyckas hitta 2mg stesolid som måste vara ett år gammal och ert räddar typ livet på mig.

Nu sitter jag här med hemska biverkningar och vill dö. Vart ska jag få hjälp? De ber mig åka till akuten där jag var dagen innan...Någon annan hjälp kan de inte erbjuda.

Det här var ett exempel. Grejen är att jag har mått dåligt i 8år som sagt och såna här märkliga grejer har det varit hela tiden. Har träffat minst 100 läkare Utan att överdriva. Har varit samma läkare 2 gånger i rad kanske 2 gånger. Nya hela tiden och träffar man nån hyfsad har han/hon slutat. Känner noll förtroende för sjukvården nu.

Helt hopplöst. Vad fan ska man göra? Förstår varför så många tar livet av sig. Ångrar att jag gick till läkaren för 8år sen. Det förstörde mitt liv.

Ångest är något du måste försöka ta tag i själv hur svårt det än låter. Du står inte högt i kurs för läkare med de problemen tyvärr. Hoppas det vänder.

Väldigt kostlig läkare som skriver ut Seroquel mot sömnproblem.

Jag behöver ju hjälp. Ingen har ens kollat om jag har någon diagnos så de vet inte vad de ska göra. Skriver ut skit som jag varit naiv och trott att det ska hjälpa. Annars har de bara suttit där och ska få återbesök som aldrig händer och får börja om igen med ny läkare och så går det runt runt.

Är ju dessutom psykiatrin, borde man inte vara högt i kurs där? Är väl sånt de ska jobba med? Har aldrig mött en bra läkare på psykiatrin. På vårdcentralen kan de vara ok men de kan inte göra någonting.

Finns ju ingenstans jag kan vända mig. Har varit uppe inatt och åkte iväg ut i skogen och satt där för jag var rädd att jag skulle ta livet av mig hemma. Finns ingenstans jag kan ta vägen i det läget. Vanliga akuten? Gör inte ett skit. Psykakuten? Inte ett skit förutom att de testar med någon medicin.

Fick dricka öl hemma och första gången någonsin jag druckit för att få bort ångest.

Är helt hjälplöst när man inte ens kan ta sig någonstans för man har FRUKTANSVÄRDA upplevelser från sjukhus och har aldrig hänt att de hjälpt. Inte ens blodprov tar de och kollar om det finns något som är fel fysiskt som påverkar psykiska.

Om det inte är akut finns det ingenstans att ta sig heller. Kanske får träffa en läkare om 1mån, sen har den läkaren slutat så blir ny tid om 2mån sen pratar man med den läkaren och berättar att läget är allvarligt och då ska läkaren skriva ut medicin efter 3min. Medicin man redan testat som inte funkar. Så lovar läkaren att fixa hjälp och ska höra av sig, sen får man ny tid men då har läkaren slutat och så börjar allt om igen. Journaler fattar jag inte varför man har för det läser de aldrig i.

Finns säkert de som inte känner igen sig och som fått bra hjälp. Men jag måste haft otur då för jag överdriver inte att jag träffat 100 läkare.

Ska jag behöva sitta hemma och supa eller? Om jag står vid en bro imorgon och tänker hoppa och någon stoppar mig, vart ska jag åka för att må bättre?

Inte bara skrev ut, de tänkte ge mig utan att jag ens visste vad det var. När jag kom till akuten kom de med en bunt piller "varsågod" Frågade vad det var för något och de undvek frågan flera gånger "det är medicin ta det bara" sen gick de därifrån och typ "skit it då" efter typ 10e gången svarade de och det var två okända mediciner varav den var den ena. Jag ville inte ha så då sket de i mig resten av natten. Sen på morgonen nämndes den igen av två av tre läkare och jag var naiv igen och fick med mig 3st. hem och skulle få "återbesök" som aldrig hände...

De ger alltså ut sånt pang bom utan att de ens vill berätta vad det är.

Hej du!

Det låter fasansfullt det du berättar. Inte bara för din skull utan också på hur vårt ”trygga” system ser ut.


Får man fråga vilket landsting det handlar om? Om du inte vill, är det en större eller mindre ort?

Sömnen är A och O om man vill få bukt med den mentala hälsan. För att börja läka. Vet inte, men hur vore det att söka din vårdcentral för sömnproblemen i första hand, der kanske kan vara en väg runt. Kanske något som dom förstår sig på åtminstone?

Vårdare som inte kan hålla händer och andra kroppsdelar i styr och kladdar på utsatta människor verkar vara "vanligt" Men i övrigt tycker jag du beskriver akutpsyk helt korrekt.

Fyfan va patetisk du är som människa. Det finns tågspår där ingen är, där kan du hoppa.
Vad kommer din ångest ifrån? Identifiera detta och jobba på vilka steg du måste ta för att komma ifrån de tankarna, the end. Så jävla lätt. "De kommer ifrån att du äter skitmat som påverkar din hjärna och tömmer dina dopamin receptorer snabbt". Börja ät nyttigare.

Låter som Stockholms Läns Landsting.
Har varit med om liknande resa och mitt tips är att anmäla till patientnämden för det är det enda som får fart på dom.
Om du inte får hjälp efter det så
be om en remiss till en ångestmottagning så långt bort från landstingets klor som möjligt.
Även fast de ofta inte gillar att göra det så brukar de ofta skaka fram något bra till slut efter patientnämdens inblandning.

Sen under perioden som det kommer bli glapp gå till en privat psykiatriker under denna tid.
Kostar ofta skjortan men värt att ta ett lån för att kunna betala denna under denna tid.
Ju längre tid du tjafsar med landstinget desto mer förlorad inkomst kommer du få.

Seroquel är psykiatrins fix-all preparat nu efter bensodiazepiner blivit totalt förbjudet.
Även när folk är inlagd så erbjuds framför allt theralen eller propavan och andra antihistaminer.
Sen i all annan vård till allt ifrån depressioner till ångest skrivs seroquel ut i helt sjuka mängder.
Visst, jag har haft erfarenhet om bensodiazepiners fruktansvärda bieffekter men i kontrollerad miljö borde de inte spela någon roll.

Hur ska jag kunna identifiera det själv? Känner du mig och vet vad jag varit med om? Har ingen aning om var det kommer ifrån mer än att medicin gjort det värre, är för fan det jag behöver hjälp med men ingen hjälper. Det är du som är patetisk när du skriver sådär. Vilka idioter det finns haha.

Något tips på hjälp utanför landstinget? Beredd att betala allt jag äger.

Nu har jag ringt och sagt att jag är nära självmord (har hittat två gamla stesolid som hindrat mig men som jag inte sagt till psykiatrin) och vill bli inlagd.
Svar: "det är fullt överallt"
Jag: Då åker jag utanför Stockholm det här är akut!
"Du får inte bli inlagd utanför Stockholm"
Så jag ska ta livet av mig då?
"finns inget vi kan göra mer"

Såhär går det till i psykiatrin. Så trött på folk som fått för sig att det är bra för de aldrig varit i situationen själv.

Vad hade hänt om jag varit i Skåne? Hade de tvingat mig att åka till Stockholm då och där hade jag fått reda på att det inte finns plats?

Finns absolut ingen annan utväg för mig än självmord alltså? Har verkligen försökt allt nu.