Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2019-06-15, 19:06
  #13
Medlem
Alltså att de inte tar emot mig utanför där jag är skriven. Det är ju helt sjukt. Vart fan ska jag då??? Kan betala också.
Citera
2019-06-15, 19:16
  #14
Medlem
ljusljuds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av D1990
Finns absolut ingen annan utväg för mig än självmord alltså? Har verkligen försökt allt nu.
Är dina problem ångest och sömnproblem? Du kan definitivt bli av med detta på egen hand, du behöver inte någon läkare eller psykolog. Det finns säkert mycket du inte testat, sellerijuice till exempel är väldigt effektivt mot ångest och renar kroppen från gifter i hjärnan, levern, magen med mer.
Citera
2019-06-15, 19:16
  #15
Medlem
mfmxs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av D1990
Nu har jag ringt och sagt att jag är nära självmord (har hittat två gamla stesolid som hindrat mig men som jag inte sagt till psykiatrin) och vill bli inlagd.
Svar: "det är fullt överallt"
Jag: Då åker jag utanför Stockholm det här är akut!
"Du får inte bli inlagd utanför Stockholm"
Så jag ska ta livet av mig då?
"finns inget vi kan göra mer"

Såhär går det till i psykiatrin. Så trött på folk som fått för sig att det är bra för de aldrig varit i situationen själv.

Vad hade hänt om jag varit i Skåne? Hade de tvingat mig att åka till Stockholm då och där hade jag fått reda på att det inte finns plats?

Finns absolut ingen annan utväg för mig än självmord alltså? Har verkligen försökt allt nu.
Klart du kan söka vård utanför Stockholm. Lyssna inte på sånt trams.
Citera
2019-06-15, 19:20
  #16
Medlem
Finns det inte så finns det inte. Tyvärr. Sverige är på väg i botten och vi kan inte förvänta oss något alls längre. Det finns mindre vård, färre platser och längre köer. Riktigt sjuka människor får uppehåll i behandlingar och med svårare problem kan man få vänta i veckor på att få en tid.

Jag ringde för många veckor sedan och bad om melatonin o stesolid och fick vare sig medicin eller svar. Inte ens journaler som jag skickat efter har jag fått och då är det enbart nonchlans att jag förvägras mina egna jäkla journaler eftersom jag skriver att jag vill ha ut samtliga journalanteckningar. Både psyk och vårdcentralen har ignorerat mina krav eftersom de inte är specifika som om samtliga inte längre betyder att man vill ha allt. Kan de skita i patienterna med flit, blir det inte bättre när de inte kan hjälpa.

Ledsen men du är i botten av samhället och kommer få några omgångar medan problemen letar sig upp mot andra vårdtagare också. Vi har pumpat in invandrare i Sverige utan att ha plats för dem, även om det är jobbigt har du åtminstone inte svårare sjukdomar eller cancer. För de där platserna och resurserna är det du och jag och andra som tvingas lämna ifrån oss. 2030 lär inte bli roligare eller 2040. Ni måste lära er att det gamla Sverige vi växte upp med är borta.
Citera
2019-06-15, 19:45
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av makullerad
Finns det inte så finns det inte. Tyvärr. Sverige är på väg i botten och vi kan inte förvänta oss något alls längre. Det finns mindre vård, färre platser och längre köer. Riktigt sjuka människor får uppehåll i behandlingar och med svårare problem kan man få vänta i veckor på att få en tid.

Jag ringde för många veckor sedan och bad om melatonin o stesolid och fick vare sig medicin eller svar. Inte ens journaler som jag skickat efter har jag fått och då är det enbart nonchlans att jag förvägras mina egna jäkla journaler eftersom jag skriver att jag vill ha ut samtliga journalanteckningar. Både psyk och vårdcentralen har ignorerat mina krav eftersom de inte är specifika som om samtliga inte längre betyder att man vill ha allt. Kan de skita i patienterna med flit, blir det inte bättre när de inte kan hjälpa.

Ledsen men du är i botten av samhället och kommer få några omgångar medan problemen letar sig upp mot andra vårdtagare också. Vi har pumpat in invandrare i Sverige utan att ha plats för dem, även om det är jobbigt har du åtminstone inte svårare sjukdomar eller cancer. För de där platserna och resurserna är det du och jag och andra som tvingas lämna ifrån oss. 2030 lär inte bli roligare eller 2040. Ni måste lära er att det gamla Sverige vi växte upp med är borta.
Det där känner jag till. Men tips på annat land då? Jag kan ta mina besparingar och åka härifrån. Handlar om mitt liv!!

Tips till dig är att köpa melatonin utomlands hem. Det är lagligt att göra så. Tullen får inte ta det. Säljs som hälsokost i de flesta andra länder.

Jag hade mycket hellre haft cancer. Där har du en chans att överleva. Det verkar inte jag ha.
Citera
2019-06-15, 19:54
  #18
Medlem
mfmxs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av D1990
Det där känner jag till. Men tips på annat land då? Jag kan ta mina besparingar och åka härifrån. Handlar om mitt liv!!

Tips till dig är att köpa melatonin utomlands hem. Det är lagligt att göra så. Tullen får inte ta det. Säljs som hälsokost i de flesta andra länder.

Jag hade mycket hellre haft cancer. Där har du en chans att överleva. Det verkar inte jag ha.
Tullen får ta det om man beställer på nätet eftersom det är receptbelagt här. Men beställer man inom EU så lär de inte kolla försändelsen.

Sen kan du åka någon annan stans inom Sverige, det är inget problem.
Citera
2019-06-15, 20:03
  #19
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av D1990
Det där känner jag till. Men tips på annat land då? Jag kan ta mina besparingar och åka härifrån. Handlar om mitt liv!!

Tips till dig är att köpa melatonin utomlands hem. Det är lagligt att göra så. Tullen får inte ta det. Säljs som hälsokost i de flesta andra länder.

Jag hade mycket hellre haft cancer. Där har du en chans att överleva. Det verkar inte jag ha.
Köper redan från nätet men har vägrat köpa stesolid svart. Psykiatrin är dock skruvade o de straffar genom att inte ge en mediciner om man inte lyder dem. Märkligt eftersom de påstår att jag är så känd inom psyk sedan tid då jag inte haft med dem att göra, att de inte vet att jag knappast skulle haft svårigheter att köpa mediciner på andra håll om jag nu inte var reko och icke missbrukande.

Du kanske upplever det så men psykiatrin räddar inte liv. Däremot du kanske känner dig trygg av att vara inlåst eftersom du är rädd för att tappa kontrollen? Du kan, så länge du inte lider av någon sjukdom som är särskilt svårhanterlig, klara dig. Men det är tufft för er som är i behov av hjälp och jag förstår att ni gör så gott ni kan. Men hur många gånger du än klappar samman, kommer psyk aldrig hjälpa dig att hålla ihop. Tror dock att du har rätt att få medicin om det är kris, på psykakuten.
Citera
2019-06-15, 21:12
  #20
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av makullerad
Köper redan från nätet men har vägrat köpa stesolid svart. Psykiatrin är dock skruvade o de straffar genom att inte ge en mediciner om man inte lyder dem. Märkligt eftersom de påstår att jag är så känd inom psyk sedan tid då jag inte haft med dem att göra, att de inte vet att jag knappast skulle haft svårigheter att köpa mediciner på andra håll om jag nu inte var reko och icke missbrukande.

Du kanske upplever det så men psykiatrin räddar inte liv. Däremot du kanske känner dig trygg av att vara inlåst eftersom du är rädd för att tappa kontrollen? Du kan, så länge du inte lider av någon sjukdom som är särskilt svårhanterlig, klara dig. Men det är tufft för er som är i behov av hjälp och jag förstår att ni gör så gott ni kan. Men hur många gånger du än klappar samman, kommer psyk aldrig hjälpa dig att hålla ihop. Tror dock att du har rätt att få medicin om det är kris, på psykakuten.
Är inte förvånad att du inte får stesolid. De verkar ha slutat med det helt och hållet om du inte haft det ett tag eller om läkaren går emot deras "principer"

Gud nej. Det är psykiatrin som förstört mitt liv. Började med en vanlig paniktattack som inte var allvarlig men undrade vad det var med klassiska "har jag fått en hjärtattack"? Och efter 7min möte typ får jag SSRI av läkare och imovane mot sömn, sen lugnande mot SSRI. Hade ingen aning om vad en panikattack ens var. Trodde massa tabletter var lösningen och att det sen skulle gå över. Var naiv och trodde på läkarna. Blev såklart mer och mer ångest för varje vecka tills jag upptäckte att enda gången jag mådde bra var innan jag somnade. Pga. imovane. Fick den även benso och till slut vart jag beroende.

Idag har jag lärt mig att jag borde ha tränat bort det, typ ut och springa sen hade det varit bättre. Innan det levde jag ett bra liv och hade inga stora problem varken psykiskt eller fysiskt. I 8år har jag bönat och bett om hjälp men inget händer, till slut tappade jag ut benso på egen hand men nu märkt att det blivit värre och får inget nytt.

Så ja det jag främst vill är att bevakad i ett rum. Där jag var sist fick jag dock ingen hjälp öht. som jag skrev innan hade jag kunnat ta mitt liv där, min flickvän stoppade mig via telefon. Vill vara "bevakad" vilket jag inte var där alls, ingen kollade till mig och hade inga kameror. Och få prata med någon. Blev tvångsintagen en gång när jag hade blandat morfintabletter som jag fick pga. en operation och imovane så jag föll ihop. Då låg jag i ett rum med personal som var trevliga och pratade pedagogiskt med mig. Mådde bättre sen.

Men där är det fullt och tydligen fullt i hela staden och får ingen hjälp utanför. så har absolut ingenstans att vända mig nu. Min flickvän är på fest som jag också skulle ha gått på, låtsades bara må lite dåligt så hon kunde få gå ut och ha kul ist. för att ta hand om mig.

Förra helgen hoppade en från lägenhetshuset där jag bor från sjunde våningen, jag hörde smällen och ser det avtryck på lilla taket på vägen ner där han landade. Fick veta nyligen att han dog och tänkte bara "skönt för honom"

Nu sitter jag på ett berg och stirrar ut. Är extremt höjdrädd men känner bara ett lugn nu och att det skulle kännas skönt att hoppa. Men vet inte om jag klarar det mest pga. min tjej. Önskar att jag hade samma "mod" eller vad man ska kalla det som han som hoppade från där jag bor.
Citera
2019-06-15, 21:19
  #21
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av D1990
Är inte förvånad att du inte får stesolid. De verkar ha slutat med det helt och hållet om du inte haft det ett tag eller om läkaren går emot deras "principer"

Gud nej. Det är psykiatrin som förstört mitt liv. Började med en vanlig paniktattack som inte var allvarlig men undrade vad det var med klassiska "har jag fått en hjärtattack"? Och efter 7min möte typ får jag SSRI av läkare och imovane mot sömn, sen lugnande mot SSRI. Hade ingen aning om vad en panikattack ens var. Trodde massa tabletter var lösningen och att det sen skulle gå över. Var naiv och trodde på läkarna. Blev såklart mer och mer ångest för varje vecka tills jag upptäckte att enda gången jag mådde bra var innan jag somnade. Pga. imovane. Fick den även benso och till slut vart jag beroende.

Idag har jag lärt mig att jag borde ha tränat bort det, typ ut och springa sen hade det varit bättre. Innan det levde jag ett bra liv och hade inga stora problem varken psykiskt eller fysiskt. I 8år har jag bönat och bett om hjälp men inget händer, till slut tappade jag ut benso på egen hand men nu märkt att det blivit värre och får inget nytt.

Så ja det jag främst vill är att bevakad i ett rum. Där jag var sist fick jag dock ingen hjälp öht. som jag skrev innan hade jag kunnat ta mitt liv där, min flickvän stoppade mig via telefon. Vill vara "bevakad" vilket jag inte var där alls, ingen kollade till mig och hade inga kameror. Och få prata med någon. Blev tvångsintagen en gång när jag hade blandat morfintabletter som jag fick pga. en operation och imovane så jag föll ihop. Då låg jag i ett rum med personal som var trevliga och pratade pedagogiskt med mig. Mådde bättre sen.

Men där är det fullt och tydligen fullt i hela staden och får ingen hjälp utanför. så har absolut ingenstans att vända mig nu. Min flickvän är på fest som jag också skulle ha gått på, låtsades bara må lite dåligt så hon kunde få gå ut och ha kul ist. för att ta hand om mig.

Förra helgen hoppade en från lägenhetshuset där jag bor från sjunde våningen, jag hörde smällen och ser det avtryck på lilla taket på vägen ner där han landade. Fick veta nyligen att han dog och tänkte bara "skönt för honom"

Nu sitter jag på ett berg och stirrar ut. Är extremt höjdrädd men känner bara ett lugn nu och att det skulle kännas skönt att hoppa. Men vet inte om jag klarar det mest pga. min tjej. Önskar att jag hade samma "mod" eller vad man ska kalla det som han som hoppade från där jag bor.
Det är det enda som funkar. Efter flera uttag (4på ett år) halverades min ångestnivå, dvs efter avslutad kur. Har lidit av ångest i 30 år och periodvis på extrem nivå. De vill påtvinga en mediciner som slår fel med katastrofala följder istället så man som individ anses sjukare än vad man är. Jävla klåpare inom psykiatrin.

De flesta jag vet har blivit sämre inom psykiatrin och långvariga patienter medan dem som klarat sig på egen hand, blivit samhällsfungerande. Det är anmärkningsvärt hur dåliga dem som arbetar inom psykiatrin förstår olika patienter. För de svårast sjuka behövs instansen i brist på annat. Men kan du så kämpa på egen hand.
Citera
2019-06-15, 21:23
  #22
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av D1990
Är inte förvånad att du inte får stesolid. De verkar ha slutat med det helt och hållet om du inte haft det ett tag eller om läkaren går emot deras "principer"

Gud nej. Det är psykiatrin som förstört mitt liv. Började med en vanlig paniktattack som inte var allvarlig men undrade vad det var med klassiska "har jag fått en hjärtattack"? Och efter 7min möte typ får jag SSRI av läkare och imovane mot sömn, sen lugnande mot SSRI. Hade ingen aning om vad en panikattack ens var. Trodde massa tabletter var lösningen och att det sen skulle gå över. Var naiv och trodde på läkarna. Blev såklart mer och mer ångest för varje vecka tills jag upptäckte att enda gången jag mådde bra var innan jag somnade. Pga. imovane. Fick den även benso och till slut vart jag beroende.

Idag har jag lärt mig att jag borde ha tränat bort det, typ ut och springa sen hade det varit bättre. Innan det levde jag ett bra liv och hade inga stora problem varken psykiskt eller fysiskt. I 8år har jag bönat och bett om hjälp men inget händer, till slut tappade jag ut benso på egen hand men nu märkt att det blivit värre och får inget nytt.

Så ja det jag främst vill är att bevakad i ett rum. Där jag var sist fick jag dock ingen hjälp öht. som jag skrev innan hade jag kunnat ta mitt liv där, min flickvän stoppade mig via telefon. Vill vara "bevakad" vilket jag inte var där alls, ingen kollade till mig och hade inga kameror. Och få prata med någon. Blev tvångsintagen en gång när jag hade blandat morfintabletter som jag fick pga. en operation och imovane så jag föll ihop. Då låg jag i ett rum med personal som var trevliga och pratade pedagogiskt med mig. Mådde bättre sen.

Men där är det fullt och tydligen fullt i hela staden och får ingen hjälp utanför. så har absolut ingenstans att vända mig nu. Min flickvän är på fest som jag också skulle ha gått på, låtsades bara må lite dåligt så hon kunde få gå ut och ha kul ist. för att ta hand om mig.

Förra helgen hoppade en från lägenhetshuset där jag bor från sjunde våningen, jag hörde smällen och ser det avtryck på lilla taket på vägen ner där han landade. Fick veta nyligen att han dog och tänkte bara "skönt för honom"

Nu sitter jag på ett berg och stirrar ut. Är extremt höjdrädd men känner bara ett lugn nu och att det skulle kännas skönt att hoppa. Men vet inte om jag klarar det mest pga. min tjej. Önskar att jag hade samma "mod" eller vad man ska kalla det som han som hoppade från där jag bor.
Tacka F- n för att flickvännen behöver koppla av någon gång...schysst att hon kom iväg på fest. Du kommer att överleva detta, lova att du inte kontaktar henne förrän imorgon efter12. Ger bättre prognos för ert förhållande..
Citera
2019-06-15, 21:27
  #23
Medlem
seaworthys avatar
Låter ju dock mer som att du är förbannad över att du inte får narkotikaklassade mediciner på beställning.
Citera
2019-06-15, 21:31
  #24
Medlem
ListenersLeafs avatar
Har för det mesta haft bra upplevelser av ungdomspsykiatrin men när jag hör sånt här blir jag livrädd för dagen då jag fyller arton. Jag har varit så deprimerad att jag blivit paranoid och trott att staten kontrollerade mig, hört röster osv. På ungdomspsyk har de alltid funnits plats och man får iallafall någon som lyssnar på ens problem. Hoppas verkligen du kan hitta hjälp snart, om du skulle göra nått dumt hoppas jag du kan komma till himlen.

//Tjej 17år och 10månader
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback