Citat:
Ursprungligen postat av
makullerad
Köper redan från nätet men har vägrat köpa stesolid svart. Psykiatrin är dock skruvade o de straffar genom att inte ge en mediciner om man inte lyder dem. Märkligt eftersom de påstår att jag är så känd inom psyk sedan tid då jag inte haft med dem att göra, att de inte vet att jag knappast skulle haft svårigheter att köpa mediciner på andra håll om jag nu inte var reko och icke missbrukande.
Du kanske upplever det så men psykiatrin räddar inte liv. Däremot du kanske känner dig trygg av att vara inlåst eftersom du är rädd för att tappa kontrollen? Du kan, så länge du inte lider av någon sjukdom som är särskilt svårhanterlig, klara dig. Men det är tufft för er som är i behov av hjälp och jag förstår att ni gör så gott ni kan. Men hur många gånger du än klappar samman, kommer psyk aldrig hjälpa dig att hålla ihop. Tror dock att du har rätt att få medicin om det är kris, på psykakuten.
Är inte förvånad att du inte får stesolid. De verkar ha slutat med det helt och hållet om du inte haft det ett tag eller om läkaren går emot deras "principer"
Gud nej. Det är psykiatrin som förstört mitt liv. Började med en vanlig paniktattack som inte var allvarlig men undrade vad det var med klassiska "har jag fått en hjärtattack"? Och efter 7min möte typ får jag SSRI av läkare och imovane mot sömn, sen lugnande mot SSRI. Hade ingen aning om vad en panikattack ens var. Trodde massa tabletter var lösningen och att det sen skulle gå över. Var naiv och trodde på läkarna. Blev såklart mer och mer ångest för varje vecka tills jag upptäckte att enda gången jag mådde bra var innan jag somnade. Pga. imovane. Fick den även benso och till slut vart jag beroende.
Idag har jag lärt mig att jag borde ha tränat bort det, typ ut och springa sen hade det varit bättre. Innan det levde jag ett bra liv och hade inga stora problem varken psykiskt eller fysiskt. I 8år har jag bönat och bett om hjälp men inget händer, till slut tappade jag ut benso på egen hand men nu märkt att det blivit värre och får inget nytt.
Så ja det jag främst vill är att bevakad i ett rum. Där jag var sist fick jag dock ingen hjälp öht. som jag skrev innan hade jag kunnat ta mitt liv där, min flickvän stoppade mig via telefon. Vill vara "bevakad" vilket jag inte var där alls, ingen kollade till mig och hade inga kameror. Och få prata med någon. Blev tvångsintagen en gång när jag hade blandat morfintabletter som jag fick pga. en operation och imovane så jag föll ihop. Då låg jag i ett rum med personal som var trevliga och pratade pedagogiskt med mig. Mådde bättre sen.
Men där är det fullt och tydligen fullt i hela staden och får ingen hjälp utanför. så har absolut ingenstans att vända mig nu. Min flickvän är på fest som jag också skulle ha gått på, låtsades bara må lite dåligt så hon kunde få gå ut och ha kul ist. för att ta hand om mig.
Förra helgen hoppade en från lägenhetshuset där jag bor från sjunde våningen, jag hörde smällen och ser det avtryck på lilla taket på vägen ner där han landade. Fick veta nyligen att han dog och tänkte bara "skönt för honom"
Nu sitter jag på ett berg och stirrar ut. Är extremt höjdrädd men känner bara ett lugn nu och att det skulle kännas skönt att hoppa. Men vet inte om jag klarar det mest pga. min tjej. Önskar att jag hade samma "mod" eller vad man ska kalla det som han som hoppade från där jag bor.