Citat:
Ursprungligen postat av
Nihenna
Jag jobbar på en översättningsfirma. jag översätter inte, men hanterar de tekniska delarna.
Exempel jag har märkt av detta väldigt ofta på är språk som finska, polska och tyska.
Vad är det som gör att de sväller något så sjukligt? Givetvis kan man inte förvänta sig exakt samma ordmängd som innan, men just dessa tre ökar i vissa segment med 100%.
Beror det på att språken helt enkelt är osmidiga, att det behövs mycket ord för att förklara något litet, eller beror det på något annat?
Som motpart verkar inte närliggande språk som holländska, estniska eller tjeckiska ta alls lika mycket plats. De är ofta betydligt mer lättarbetade.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bertolucci
Märkligt, estniska och finska är mycket närbesläktade språk, samma med svenska och tyska. Polska kan bero på att de medvetet valt det västerländska alfabetet framför det kiryliska, med större användning av bokstäver som följd (för att fjärma sig mot den förhatliga förryskningen under den tsarrysska tiden.
Av den lilla estniska jag förstår så har jag svårt att se 100% ökning, men mycket av det gemensamma ugriska ordbanken ser mera nednött ut i estniskan. Orden ser ofta rätt lika ut i inledningen men i estniskan får man intrycket att slutet på ord fallit bort jämfört med finskan.
Grammatiken kan jag än mindre om men tycker samma trend skönjs bland de estniska (kasus)ändelserna.
Sen kanske större influx av germanska och andra lånord också kan leda till kortare text, tex. noterade jag att estniska använder Riik medan finska har Valtakunta (välde/"våldskommun"

) för ordet
rike i bönen Fader Vår.
Iofs finns också Riikki i finska med samma ursprung men det verkar inte ha ngt eget uppslagsord och används bara i ett par specialfall där riket som avses är Sverige. (Riksdaler, rikstupp=påfågel, rikssvensk≠finlandssvensk).