Citat:
Ursprungligen postat av
oskyldigtblaa
Detta satt jag och funderade på.
Jag tillhör den där gruppen av män som spyr på promiskuösa kvinnor, som tycker att dom är så billiga att deras marknadsvärde inte är högre än något som katten har släpat in.
Bara för det har bästa polaren skaffat en halv-fet tjej som jag känner till, på rak arm, 10 andra killar som knullat så hårt att hon faktiskt vid en gång blev sjukskriven. Hon hade rykte som en riktig liten smutsig hora, han är en sån desperat kille som överöser henne med gåvor o skit för o få behålla henne (han va oskuld innan dom träffades).
Jag varnade han flera gånger men han menade på att hans alternativ var att leva ensam och bitter.
"Så då får man väl ta de som finns", ungefär.
Själv är jag rädd för att jag hade psykiskt och kanske även fykiskt misshandlat (nåja, men hon hade fått höra ett o annat) ett sånt fruntimmer och varit konstant irriterad och frustrerad, haft massa bilder i huvudet etc. Hade irriterat mig nått djävulskt på henne.
Så, ni som ändå ger dom en chans efter dom ridit färdigt sina förbannade kukkaruseller, hur fan står ni ut? Hur tänker ni? Bryr ni er om att folk har tömt sina kukar i hennes flabb, när ni står och hånglar med henne på stan?
Jag tänker som så att det snarare känns som om det är du som saknar självförtroende och är osäker i din manlighet.
Och jag vet, nu kommer du säga att du är sååå manlig samt börja prata om alfa- respektive beta-män. Det intressanta med det är att närapå alla som pratar om att de är så manliga och är alfa-män i nästan samtliga fall är just väldigt osäkra i sig själva och sin manliga roll. De försöker kompensera detta genom mycket snack och yta.