Citat:
Din utgångspunkt är filosofiskt oförsvarbar.
Citat:
Det finns redam metoder för att göra detta inom både vetenskapen och filosofin. Inom moralfilosofin finns metoder att bedöma hållbarheten i argument. Kort och enkelt baseras de på formallogiken, begreppsanalysen, empirin, statistiken, vetenskapligt/filosofiskt skrivande (som karaktäriseras av precision, entydighet, och enkelhet i språket).
Jag har aldrig någonsin bestridit legitimiteten i begreppsanalys, empiri, statistik, filosofi eller "formallogik" (vad du nu menar med det). Vår diskussion befinner sig dock långt bortom dessa begrepp, vilket du uppenbarligen inte greppat.
Citat:
När du betvivlar logik, begreppsförståelse, empiri, statistik... då faller inte enbart moralfilosofin, utan således också vetenskapen som också baseras på det ovan nämnda. En del av teologin faller lika väl eftersom förmågan att göra korrekta slutledningar inom teologiska spörsmål är pådriven av din förmåga att förstå just logik, undersöka begrepp, och empiri (bör påpekas att teologin också till en smula baseras på empiri eftersom det finns historiskt stöd för vissa händelser som heliga böcker beskriver). Inte ens teologer överger förnuftstänkandet helt, och de är därför de säger: min tolkning av skrift X är bättre än Y:s tolkning av skrift X därför att Y:s tolkning brister i argument A, B och C givet påståendet Z och P i skrift X.
En ren halmgubbe. Jag varken betvivlar eller förkastar "logik, begreppsförståelse, empiri eller statistik". Det enda jag vid detta laget gjort i tråden är att angripa din fullständigt imbecilla antydan att religiös etik per definition är irrationell och/eller farlig, och att du med sekulära medel kan uppnå en ofarlig och rationell etik trots att du öppet erkänner i ditt inlägg att varken sekulär eller religiös etik kan göra absoluta sanningsanspråk (vilket för övrigt är fel; endast religiös etik kan göra absoluta sanningsanspråk). Du slänger dig axiomatiskt med begrepp såsom "farlig" i en diskussion som explicit behandlar moraliska sanningars vara eller icke-vara, helt utan att härleda eller rättfärdiga dessa postulat.
Jag väntar fortfarande på en härledning av ditt i trådstarten friskt använda koncept "förnuftighet", men det lyser pinsamt med sin frånvaro. Inte ens det första påståendet i din trådstart har kunnat härledas epistemologiskt: "Om Gud påstår att homosexualitet är omoraliskt måste Gud erhålla förnuftiga skäl för påståendet". Vad utgör ett förnuftigt skäl och varför måste Gud, om denne är Gud och är allsmäktig och allvetande, erhålla ett "förnuftigt" skäl till varför homosexualitet är omoraliskt? Varför behöver han ens ett skäl? Om nu metafysiska sanningar inte kan härledas empiriskt måste ju en deklaration av moralisk sanning från alltets skapare utgöra det närmaste som överhuvudtaget går att komma metafysisk sanning? Kom ihåg att du redan avfärdat tanken på ett objektivt sant svar när du efterfrågar ett "förnuftigt skäl" från Gud, och följaktligen finns heller inget objektivt svar på vad som utgör förnuft. Om ett objektivt svar existerar på vad som utgör förnuft så hade naturligtvis även ett objektivt svar på huruvida homosexualitet är moraliskt rätt existerat, men du har kokat ned svängrummet till blott komplett godtycklighet och subjektivitet.
Sen kan man väl fråga sig om du på allvar inte tror att det går att göra ett "förnuftigt" argument till varför homosexualitet är moraliskt förkastligt.
