Citat:
Ursprungligen postat av
redshift
Det är en galen tanke att fattiga människor som blivit uppgraderade till ett värdigare liv i medelklassen frivilligt skulle vilja gå tillbaka till ett liv i armod och misär. Det kommer ALDRIG att ske frivilligt.
Problemet med Greta är att varken hon och hennes föräldrar begriper vad ett liv i fattigdom och misär innebär. För ska de verkligen leva som de lär så är det bara bums tillbaka till ett substitutionsjordbruk som gäller. Ett sådant liv innebär bland annat att vara ute på åkern och jobba trots att man är hungrig, frusen och sjuk. Ett ändlöst slit utan någon välfärdsstat eller annan industrialiserad tutte att dia världsfrånvänd ”klimatångest” ifrån.
Tack redshift, du skriver grymt bra! Utan att angripa.
Jag kan inte låta bli att dra paralleller till fenomenet Siegmund Freud i början av 1900-talet som behandlade personer från övre medelklassen i Wien med existentiell ångest av diverse slag.
De fattigare hade varken tid eller råd att lägga sig på en analyssoffa. För dem gällde det att överleva.
Om Greta inte hade bott i Stockholms city med föräldrar som hade råd att investera i en Tesla, utan i stället bott i Norrlands inland och varit beroende av en stor bil för att kunna förflytta sig:
Då hade hon kanske oroat sig för att alla CO2-skatter och diverse förbud i stället ska sparka undan benen på familjen.
Redan idag lär det finnas många i rika Tyskland som inte kan betala sina elräkningar.
Men Greta skrattar hela vägen till banken och på sina ”hyllningståg” över världen.