Citat:
Ursprungligen postat av
Skogsvatte
De måste etableras objektivt, vare sig empiriskt eller på annat vis, vilket inte är möjligt för metafysiska sanningar, såsom i fallet med moral. Till och med filosofer som G. E. Moore ansåg att moral, rätt och fel är bortom objektiv bevisföring, sanning eller falskhet, utan måste härledes "intuitivt". Här vädjar du till ett "förnuft" du inte lett i bevis eller epistemologiskt demonstrerat vara sant.
Till att börja med tror jag inte att etiska omdömen är absolut sanna eller objektivt sanna. Jag tror att etiska omdömen kan vara välgrundade eller icke-välgrundade. Alltså, jag påstår inte att sekulär eller religiös etik gör absoluta sanningsanspråk.
Citat:
Ursprungligen postat av
Skogsvatte
1) Nej, det är ett cirkelresonemang, vilket är fullt logiskt gångbart för frågor som i sig själva inte kan besvaras på objektiv väg.
Givet min utgångspunkt att etiska omdömen kan vara välgrundade eller icke-välgrundade (snarare än absolut objektiva) är det ett hållbart argument.
Citat:
Ursprungligen postat av
Skogsvatte
2) Jag upprepar mitt första inlägg: du måste kunna epistemologiskt härleda vad som utgör ett "förnuftigt skäl", vilket sedan utgör grunden för huruvida du anser Guds rationalisering för sin ståndpunkt korrekt. Tyvärr så kan inte sekularismen erbjuda någon epistemologiskt gångbar bevisföring för vad som utgör "förnuftiga skäl", så ditt postulat har havererat innan det ens börjat.
Det finns redam metoder för att göra detta inom både vetenskapen och filosofin. Inom moralfilosofin finns metoder att bedöma hållbarheten i argument. Kort och enkelt baseras de på formallogiken, begreppsanalysen, empirin, statistiken, vetenskapligt/filosofiskt skrivande (som karaktäriseras av precision, entydighet, och enkelhet i språket).
Du kanske invänder att dessa metoder
inte är epistemologiskt härledda eller att de inte är
tillräckligt epistemologiskt härledda för att vara
tillförlitliga.
Men då uppkommer ett enormt problem för dig:
När du betvivlar logik, begreppsförståelse, empiri, statistik... då faller inte enbart moralfilosofin, utan således också vetenskapen som också baseras på det ovan nämnda. En del av teologin faller lika väl eftersom
förmågan att göra korrekta slutledningar inom teologiska spörsmål är pådriven av din förmåga att förstå just logik, undersöka begrepp, och empiri (bör påpekas att teologin också till en smula baseras på empiri eftersom det finns historiskt stöd för vissa händelser som heliga böcker beskriver). Inte ens teologer överger förnuftstänkandet helt, och de är därför de säger: min tolkning av skrift X är bättre än Y:s tolkning av skrift X därför att Y:s tolkning brister i argument A, B och C givet påståendet Z och P i skrift X.
Utan denna förmåga, som faller inom ramen för vad vi i lösa ordalag kallar människans förnuft, skulle inte enbart religiösa skrifter - utan också alla tolkningar av dem - fullständigt uppfattas som osammanhängande smörja.
Så följdfrågan blir: varför inte fullständigt droppa Gud och enbart leverera argument? Det gör knappast någon skillnad i praktiken heller om detta är vad som oroar dig. Vi människor kan på fredliga villkor leva utan Gud vilket torde bevisats genom hur de mest sekulära länderna är de med minst konflikter och de mest religiösa präglas av mest konflikter, hat och blodspillan.