Religiös etik är oförnuftig och farlig?

Om Gud påstår att homosexualitet är omoraliskt måste Gud erhålla förnuftiga skäl för påståendet.

Om det inte finns några förnuftiga skäl för påståendet är Gud irrationell.

Om Guds etiska påståendet är oförnuftigt, är den som tror på Guds påstående också oförnuftig.

Om Gud är förnuftig, då måste Gud erhålla förnuftiga skäl till varför homosexualitet är omoraliskt.

Gud har inte presentera några sådana förnuftiga skäl. Alltså är Guds etik gällande homosexualitet oförnuftig.

Den troende kanske invänder: Gud har förnuftsargument för sina resonemang - men av någon anledning presenterar han dem inte. Som exempel är det kanske för komplicerade för människor att förstå. Men det räddar ju inte den religiöse: det innebär ju enbart att den religiöse tror att homosexualitet är omoraliskt utan att förstå varför - och då är Gud förvisso förnuftig men den religiöse oförnuftig.

[b]Detta problem återfinns i alla etiska frågor inom religion. Den intressanta frågan är: om etik handlar om att komma med förnuftiga argument, vad skall vi då överhuvudtaget ha Gud till? På vilket sätt bli Gud en garant för en absolut sann moral? Om Guds etik är oförnuftig bör vi inte följa den. Är den förnuftig bör vi följa den - men inte för att Gud säger det utan för att den är förnuftig och den är förnuftig oberoende av Guds existens.

Är det inte dessutom direkt livsfarligt att följa etiska påbud utan att förstå argumenten bakom dem? Se på det länder som har dödsstraff för homosexualitet, otrohet etc. med det klassiska, och mest fåfänga argumentet: Gud säger det. Snacka om att komma undan bördan att behöva berättiga sina egna åsikter.

Fel. Metafysiska sanningar kan inte härledas empiriskt utan måste deklarares av en absolut auktoritet. Nu uppges förvisso vissa skäl i Bibeln till varför homosexualitet är omoraliskt, men poängen är den att moraliska sanningar är sanna för att Gud konstaterar det, inte för att de faller inom ramen för ett mänskligt konstruerat "förnuft".

Vidare måste du enligt din logik kunna epistemologiskt leda i bevis vad som utgör ett "förnuftigt skäl", vilket sedan utgör grunden för huruvida du anser Guds rationalisering för sin ståndpunkt korrekt. Tyvärr så kan inte sekularismen erbjuda någon epistemologiskt gångbar bevisföring för vad som utgör "förnuftiga skäl", så ditt postulat har havererat innan det ens börjat.

Förnuftsresonemang måste inte med nödvändighet härledas empiriskt.


(1) X är sant eftersom att Y påstår är ett logiskt felslut.

(2) Om Guds etik inte kan uppfattas med förnuftet, då kan Gud säga till oss att vi bör spränga oss själv i luften därför och att vi belönas med oskulder för handlingen. Det enda sättet för oss att bedöma om en sådan handling är rätt är att använda det som skiljer oss från andra djurarter: förmågan att resonera. Men ditt svar blir då att vi inte kan resonera om Guds etik, eftersom den ligger ''utanför ramen av det mänskliga förnuftet'', och därmed är det enda alternativet som finns kvar att blint följa det Gud säger.

De måste etableras objektivt, vare sig empiriskt eller på annat vis, vilket inte är möjligt för metafysiska sanningar, såsom i fallet med moral. Till och med filosofer som G. E. Moore ansåg att moral, rätt och fel är bortom objektiv bevisföring, sanning eller falskhet, utan måste härledes "intuitivt". Här vädjar du till ett "förnuft" du inte lett i bevis eller epistemologiskt demonstrerat vara sant.


1) Nej, det är ett cirkelresonemang, vilket är fullt logiskt gångbart för frågor som i sig själva inte kan besvaras på objektiv väg.

2) Jag upprepar mitt första inlägg: du måste kunna epistemologiskt härleda vad som utgör ett "förnuftigt skäl", vilket sedan utgör grunden för huruvida du anser Guds rationalisering för sin ståndpunkt korrekt. Tyvärr så kan inte sekularismen erbjuda någon epistemologiskt gångbar bevisföring för vad som utgör "förnuftiga skäl", så ditt postulat har havererat innan det ens börjat.

Argument? Vem ska argumentera mot den högste med all makt? Vilket skämt!
Bara en korkskalle kan mena att någon med all makt skulle behöva ett argument för något.


Varför skulle troende behöva berättiga vad du kallar "sina åsikter" för Gudsförnekare?
Du kan börja med att berättiga ditt vurmande för bögar och otrogna. Är det för du älskar korruption och hor som alla andra Gudsförnekare?

Det här inlägget är ju guld. Bytte jag bara ut "Gud" mot något annat, skulle jag kunna äga varenda tråd på Flashback utan att någon (eller jag själv) förstod vad jag menade. I alla fall tills en moderator upptäckte det.

Som förspel innan man kör ner åsikterna i halsen på personen?

Det är ett logiskt felslut.

1) Gud måste ingenting.

2) Avsaknaden av argument innebär inte att ståndpunkten är felaktig.

Till att börja med tror jag inte att etiska omdömen är absolut sanna eller objektivt sanna. Jag tror att etiska omdömen kan vara välgrundade eller icke-välgrundade. Alltså, jag påstår inte att sekulär eller religiös etik gör absoluta sanningsanspråk.


Givet min utgångspunkt att etiska omdömen kan vara välgrundade eller icke-välgrundade (snarare än absolut objektiva) är det ett hållbart argument.


Det finns redam metoder för att göra detta inom både vetenskapen och filosofin. Inom moralfilosofin finns metoder att bedöma hållbarheten i argument. Kort och enkelt baseras de på formallogiken, begreppsanalysen, empirin, statistiken, vetenskapligt/filosofiskt skrivande (som karaktäriseras av precision, entydighet, och enkelhet i språket).

Du kanske invänder att dessa metoder inte är epistemologiskt härledda eller att de inte är tillräckligt epistemologiskt härledda för att vara tillförlitliga.

Men då uppkommer ett enormt problem för dig:

När du betvivlar logik, begreppsförståelse, empiri, statistik... då faller inte enbart moralfilosofin, utan således också vetenskapen som också baseras på det ovan nämnda. En del av teologin faller lika väl eftersom förmågan att göra korrekta slutledningar inom teologiska spörsmål är pådriven av din förmåga att förstå just logik, undersöka begrepp, och empiri (bör påpekas att teologin också till en smula baseras på empiri eftersom det finns historiskt stöd för vissa händelser som heliga böcker beskriver). Inte ens teologer överger förnuftstänkandet helt, och de är därför de säger: min tolkning av skrift X är bättre än Y:s tolkning av skrift X därför att Y:s tolkning brister i argument A, B och C givet påståendet Z och P i skrift X.

Utan denna förmåga, som faller inom ramen för vad vi i lösa ordalag kallar människans förnuft, skulle inte enbart religiösa skrifter - utan också alla tolkningar av dem - fullständigt uppfattas som osammanhängande smörja.

Så följdfrågan blir: varför inte fullständigt droppa Gud och enbart leverera argument? Det gör knappast någon skillnad i praktiken heller om detta är vad som oroar dig. Vi människor kan på fredliga villkor leva utan Gud vilket torde bevisats genom hur de mest sekulära länderna är de med minst konflikter och de mest religiösa präglas av mest konflikter, hat och blodspillan.

(1) Makt implicerar inte sanning. Det är därför människor som styr länder måste kritiseras; endast det faktum att de har makt innebär inte att alla de säger är sant.

(2) Religiösa människor behöver inte berättiga sina åsikter. Däremot bör de inte bli betrodda då heller.

(3) Det finns inga hållbara etiska argument mot samkönade relationer och/eller sexuellt umgänge mellan vuxna människor. Därmed min ''vurmande'' för bögar.

Du ser ingen skillnad mellan att ha all makt och att ha makt?
Ingen människa kan ha ALL makt.


Dito.
Jag kan ge dig en infallsvinkel till: Även om du berättigar en åsikt behöver den inte bli betrodd ändå.
Så vem bryr sig om vad du tycker?

Klart det finns!
Förutom det bästa argumentet att Gud har förbjudit bögeri så finns många fler.
Bland annat kan du slänga in alla bögar på en öde ö och alla läbbor på en annan öde ö utan möjligheter att ta sig från sina respektive öar. Så har man löst korruptionen. Deras existens är utstakad. De kan varken få egna eller lägga beslag på andras barn.

Sak samma. Det faller inom ramen för ett argument som använder makt eller hot som stöd för att acceptera dess slutsats vilket är ett logiskt felslut.



Den intressanta frågan inom etik är inte vad någon anser utan om det finns goda skäl för åsikten. Åsikter som inte underbyggs med argument bör inte bli betrodda.


Auktoritetsargument. Logiskt felslut. Därmed ohållbart. Ditt bästa argument är alltså ett argumentationsfel.


På vilket sätt påvisar detta hypotetiska exempel om homosexualitet är etiskt oförsvarbart? Om ditt kriterium för att bedömma vad som är etiskt oförsvarbart är förmågan eller viljan att alstra avkomma, då leder det till tämligen absurda slutsatser, som att alla som inte alstrar avkomma beter sig omoraliskt, lika väl de som av naturliga skäl inte kan få avkomma. Omvänt, påbjuder ett sådant kriterium att det skulle vara toppen av godhet att ägna hela sitt liv åt att donera till en spermabank i syfte att få tusentals avkommor.