Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Man kan klara jobbet och vardagen på autopilot, men när vardagen med alla rutiner som man brukar hänga upp livet på försvinner så kommer oron och tankarna börjar mala.

Semestrar och helger är tider då livet rasar för många. Jobbet som begränsar alkohointaget till helgerna tappar greppet och för många blir det en period av fylla och strider. En eller båda föräldrarna kan ha bedövat känslorna med drickande.

Det känns inte riktigt som dessa föräldrar är den typen som hänger sig till fylla. Bara en känsla.

Kan så vara, min erfarenhet är i stället att det bara är priset på ruset som skiljer explorerdrickaren på parkbänken från baginboxdrickaren i fina villan.

Du kopplar uttrycket "tidig höst" till Hanna och därmed morden på barnen. Källa?

Den som inte fungerade var O. Källa: Utebliven deklaration.
Hanna? Vi vet inget. Håll dig till fakta, som du kräver av andra.

Om du börjat spekulera, så gratulerar. Då kan du inte angripa andra mer för det heller.

Du förbiser att O hade en konferens inplanerad precis efter helgen. Ansvarskänslan var lika med noll. Möjligheten till dramatik hundra procent. En utebliven konferensarrangör. Det smäller högt. Alla fick veta, även de internationella gästerna. Hela nätverket. Detta måste O ha tänkt på. Det handlade om dagar innan som han tog sig och familjen av daga.

Kanske hade han inte planerat något inför konferensen, kanske orkade han inte med den. Han var slut. Den enkla lösningen hade varit att ringa chefen och ställa in. Jag tror ändå att här finns det något som O inte klarade av. Före julen nedgång i arbetstid tio procent. Efter julen död. Samma dag som O blir efterlyst går ett besked ut på Linkedin om att han skulle ha kunnat få professuren. Som om det hade hjälpt där och då.

O uteslöts från samarbeten kring nya titlar, eller avstod själv. Han gick ned sig. Det syntes okulärt för pianofröken redan under våren. Han hade magrat. Det gör människor som inte mår bra, om de inte går upp i vikt.

Allt talar för att O var i djup kris.

Det kan var så att de ville bli hittade inom rimlig tid. Och kanske var det så att han visste att konferensen klarade sig utan honom. Han var ju inte ensam aktör under dagen. Hade han ställt in så hade det inte fungerat alls med hans planering. Man ställer inte in såna event. Det hade blivit ramaskri. Det krävs minst en akut sjukhusvistelse för att man ringer och säger att man inte kan närvara.

Vilket är fel. Så tänkte väl O också. Giltigt skäl: Död. Måste ta med sig familjen också. Helt galet, men högst "realistiskt". Sen också bra att familjen hittas, fast de hade ju lärare som kom dit så det var ju inte det största skälet ändå. Tror att O blev desperat inför konferensen, som han kanske försökt planera, kanske mörkat inför chefen i december om hur han låg till med allt...

Det kan inte ha undgått någon att han mådde dåligt. Tre personer reagerade. Kollegan "sorg i ögonen". Rektorn: Långvarig djup kris inne i familjen, inga problem med barnen. Pianofröken: Avmagrad.

Ett barn uppvisade tecken på oro, trötthet... tror att M blev trött som en reaktion på att O mådde dåligt samt förstås, As långa hemmavaro. Familjen krackelerade inifrån. Sen sätter en läkare på vårdcentralen spiken i kistan med diagnosen på Moa... "tidig höst" för O...

Någon av dom måste ha väckt den förbjudna tanken första gången. Det bör rimligen ha varit den som slöt sig som en mussla. Det borde vara svårt att planera dödandet av sina barn samtidigt som man pratar om deras sjukdomar och går på utvecklingssamtal på skolan. Så jag tror också på ambivalensen.

KÄLLA?

Du har en massa bevis på att O mådde dåligt. Varför måste kvinnohatet genomsyra tråden? Förstår inte!

Kvinnohat? Föräldrarna dödade sina barn. Dom mådde dåligt båda två men den ena var introvert och den andra extrovert. Jag tror inte att polisens slutledning heller bygger på hat.

Att Hanna inte pratar om de sjuka barnen är en varningsklocka (retroaktivt) och sett till bådas beteende utifrån en suicidal vinkel är det mer troligt hon som är före honom.

Det där är märkligt. HUR tar man upp en sån sak? Man kan ju knappast gå rakt på sak? Det måste ha förekommit massor av samtal innan, om hur svårt det kommer bli, hur kommer framtiden bli? Många nattliga samtal, innan en slutgiltig lösning såsom familjeutrotning uttalas. Man måste ju ha sonderat terrängen hos den andra för att åtminstone få en hint om att personen ifråga, vem av dem det nu var, är hyfsat öppen för samma idé som man själv har.